23948sdkhjf

Samma teknik - men i större skala

LKAB byter inte ut produktionstekniken, men logistiken ska vässas rejält på den nya huvudnivån. Avsevärt större krossfickor och ett femte uppfordringsschakt är viktiga komponenter för framtidens malmbrytning.

Kiruna. LKAB använder sig av skivrasbrytning. Det går kortfattat ut på att man borrar horisontella orter med jämna mellanrum. Sedan borrar man kransar som var och en består av tio borrhål, varav det längsta kan vara 55 meter långt.

Borrhålen har en diameter på 4,5 tum, kransarna har en bredd på 25 meter och är 58 meter höga. Kransarna borras med tre meters mellanrum och varje sprängd krans leder till 10 000- 15 000 ton lösgjort material.

Varje dag sprängs ungefär 7-8 kransar. Efter sprängningen tar eldrivna lastmaskiner hand om materialet och släpper ner det i speciella störtschakt. Lastmaskinerna fortsätter sitt värv till dess att den uppskattade järnhalten börjar minska.

Malmen är tyngre än gråberget, och tack vare skopvågen kan föraren se när en fullastad skopa börjar väga "för lite". Då är det dags att avbryta lastningen och påbörja skjutandet av nästa krans.

De totalt 40 störtschakten mynnar i så kallade tappområden, en tapp är en slags lastanordning där materialet rasar ner i en tapplåda. När den slitplåtklädda tappläppen sedan sänks i lagom lutning rasar materialet ner i väntande tågvagnar.

Tågsätten rymmer totalt 650 ton och när de är fullastade åker de till en lämplig krossficka, där de tömmer sin last genom att öppna vagnsbottnarna. På den nya nivån, KUJ 1 365, ska krossfickorna uppgraderas rejält i storlek, i dag rymmer de 2 000 ton, på den nya nivån ska de rymma tio gånger så mycket.

Syftet är att krossfickan ska kunna fungera som ett slags buffert, och göra det möjligt att till exempel utföra underhåll på tågen utan att produktionen stoppas. Krossfickorna mynnar ner i spindelkrossarna som finfördelar blocken till bitar på högst 100 millimeter i diameter. Är något block för stort för krossen gnager en hydraulhammare ner det i mer lagoma munsbitar innan tömning.

Efter krossningen fraktas materialet på transportband till en tömningsficka, och därifrån går det krossade materialet på transportband till uppfordringen, det vill säga så kallade skippar som i två steg (med omfördelning på nivå 775) forslar upp malmen till markytan för vidare behandling.

Uppfordringens kapacitet kommer också att utökas på nivå 1 365, i dag finns fyra uppfordringsschakt men ett femte ska byggas åtta meter ifrån de fyra existerande. När det femte tas i drift börjar man förlänga de fyra andra så att även de – ett i taget- kan tas i drift. - Det tar några månader att förlänga varje schakt, totalt kommer vi att ha tolv schakt.

- De blir utrustade med dubbelskippar där varje korg kommer att kunna ta 33,4 ton, säger Hans Engberg.

När uppfordringen är i full sving kommer man att kunna frakta upp 100 000 ton per dygn, att jämföra med dagens maximala 70 000-80 000 ton. Väl uppe i sovringsverken vidtar magnetisk separering, malning och anrikning och till slut bakar man pellets av järnmjölet som till sist lastas på tåg för vidare transport till hamnen i Narvik och därifrån ut i vida världen.

Totalt är det 63 procent av råmalmen som går hela vägen från sprängsten till färdig produkt.

Fotnot : Det finns mer att läsa om LKAB:s nya huvudnivå (klicka på länkarna nedan.)
En undre värld fylld med rikedomar

Verksamheten vässas på nya nivån

Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.109