Granen står som spön i backen
De norrländska granskogarna gör nytta även under jorden – Svevia stabiliserar nästan en kilometer sviktande mark med 16 000 granpålar när de bryter ny väg runt Umeå.
Umeå. Umeå ska få en ny ringled, både E12 och E4 ska dras om, flera andra vägar ska ansluta till leden och vägprojekten dominerar hela stan.
– Vi visste att marken var dålig, men inte att den var så dålig, säger Jan Lundberg, Svevias platschef på projektet.
Svevias uppdrag är att dra en 2,1 kilometer helt ny väg mellan E12 och väg 363 på Västerslätt. Företaget påbörjade sitt arbete i augusti 2009. I höst ska det hela vara klart. Den relativt korta vägsträckan var dock behäftad med ett problem som bara växte.
Fenomenet som gäckar vägbyggarna kallas artesiskt vatten, det vill säga när grundvattennivån teoretiskt sett ligger högre än marknivån. Något som gör det vanskligt att gräva, borra, belasta eller på annat sätt röra om i massorna.
– När man tryckbelastar blir det tryckförändringar i massorna och det blir instabilt. Borrar man ett hål till grundvattennivån sprutar vattnet två meter upp, säger Jan Lundberg.
Granpålar
Projektörernas första lösning på problemet var att lägga ut ett armeringsnät i dubbla lager för att på så sätt fördela tyngden.
– Men vi upptäckte att backen inte klarar den metoden, säger Jan Lundberg.
Eftersom marken var påtagligt svag har man under ett års tid överbelastat den för att få den att sätta sig för gott. Men marken sviktade alltjämt och i oktober 2010 togs därför det tämligen ovanliga beslutet att förstärka marken med granpålar.
– Det är billigare än betong- och stålpålar, trots att vi betalar timmerleverantörerna mer än de hade fått för pålarna som massaved eller virke, säger Jan Lundberg.
Pålningen inleddes i november och inledningsvis var tanken att slå ner 7 500 pålar på en 320 meter lång sträcka. Det visade sig dock att den summan inte förslog.
– Nu ska vi slå ner 16 000 pålar på en sträcka på 750-800 meter, säger Jan Lundberg.
Han hävdar att 16 000 är ”slutbudet”.
– Resten av vägen är nästan klar.
Syretätt lager
Projektet har alltså blivit en storkonsument av gran, ett faktum som blir tydligt när Entreprenad hälsar på i mitten av april. Pålningen ligger nämligen nere för dagen eftersom det är svårt att få tag på träd.
– Vi köper pålar från hela Västerbotten men det är svårt med leveranserna ibland, säger Jan Lundberg.
Det är inte vilka träd som helst som duger för uppdraget. Pålarna är upp till elva meter långa och de ska vara fria från röta och barkborrar, oerhört raka, med en maximal avvikelse på tre procent, och ha en diameter på 15 centimeter i toppen.
– Vi har kontrollanter som kollar varje påle, säger Jan Lundberg.
Pålarna sätts ned i backen i ett rutmönster med en meter mellan varje påle.
– Vi har utsättare som sätter ut pinnar för att hjälpa grävmaskinisten, säger Jan Lundberg.
Maskinföraren nyper fast pålen med en grip och trycker sedan ner den genom den leriga silten till dess stammen når det moränlager som finns längre ner.
– Det är bara att dunka på till dess han når fast mark, säger Jan Lundberg.
Förstärkningslager
Pålarna kapas sedan i toppen så att de blir lika långa. Därefter lägger man på ett tätlager på tio centimeter.
– Det är ett lager lersilt för att syre inte ska komma ner till pålarna så att de börjar ruttna, säger Jan Lundberg.
Ett lager geotextil följer sedan och därpå läggs 15 centimeter förstärkningslager.
– Det blir bergkross av fraktionen 0-100 millimeter, säger Jan Lundberg.
Processen fortsätter sedan med ett armeringsnät av plast, ytterligare ett förstärkningslager på 20 centimeter, ännu ett armeringsnät av plast och ett avslutande förstärkningslager på 15 centimeter.
– Vi lägger förstärkningslager för att fördela trycket mellan pålskallarna, säger Jan Lundberg.
Dygnet runt
Hälften av de 16 000 pålarna är nere i backen och den sista hälften ska bankas ner under våren och försommaren.
– De första 7 500 pålarna drabbade inte tidplanen eftersom överlasten ändå skulle ligga men de som kom sen har inneburit fyra månaders försening, säger Jan Lundberg.
Svevia har därför beslutat sig för att påla intensivt för att komma ikapp och låter två förare köra varsitt tolvtimmarsskift i grävmaskinen.
– Nu kör vi dygnet runt fyra dagar i veckan för att bara bli två månader sena, säger Jan Lundberg, som räknar med att vara klar med pålningen i början av juli.[gallery link="file"]
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.