”På en plats som Antarktis krävs andra lösningar”
Av Georadarn packades ner direkt när Martin Wiström på Ramboll RST i Malmö fick en ovanlig propå: ”Hur snabbt kan du packa ihop din utrustning och ta dig till Antarktis?”.
Martin drog inte benen efter sig. Två veckor senare klev han, och hans omfattande packning, in på den brittiska forskningsstationen Rothera på en Adelaide Island, en ö i Södra Ishavet.
Hans uppdrag var att göra en teknisk utredning och en georadarmätning på deras landningsbana, markförhållanden på och runt landningsbanan skulle kartläggas och eventuella avvikelser upptäckas.
Fort skulle det gå också, säsongen på Antarktis är kort och mätningarna måste utföras innan den antarktiska vintern rullade in.
– Ramboll projekterar ett stort underhållsarbete som ska ske under 2024. Eftersom allt redan är planerat i snäva tidsluckor gjordes undersökningen för att bekräfta att man inte kommer stöta på stora problem, något som är avgörande för att tidsplanen ska hålla, säger Martin Wiström i ett pressmeddelande.
Forskningsstationen hade en egen georadar, som används för att detektera glaciärsprickor under de långa transporterna över det antarktiska istäcket.
Det finns dock ett litet område som inte är täckt av glaciärer och man tog därför in hjälp utifrån - Rambolls egen utrustning ansågs bättre lämpad för mätningar på barmark.
Enligt Martin Wiström fick han frågan eftersom han är ”vägnörd” med geoteknisk kompetens, hade tillgång till rätt sorts utrustning och dessutom erfarenhet av att använda den i arktisk miljö.
– I vanliga fall finns det tillgång till enkla positioneringslösningar och man kan montera utrustningen på en vanlig mätbil, men på en plats som Antarktis krävs andra lösningar. Du får ta med dig det du tror du behöver, bygga ihop utrustningen på existerande fordon och lösa det du inte kunnat förutse på plats.
Martin Wiström berättar att man jobbade snabbt med insamlingen, processade data till en tredimensionell modell och analyserade allt på plats vilket tog ett par dagar.
– Natten efter att vi gjorde de sista mätningarna föll det djup snö och sedan var säsongen för att göra ytterligare mätningar slut.
Han betecknar uppdraget som tekniskt både spännande och utmanande.
– Vi har formulerat en teori för hur avvikelser kan uppstå, visat att georadar är en bra metod för att undersöka marken och skapat ett bra underlag för de kommande underhållsarbetena. Eftersom snön kom så snabbt kommer vi att utföra kompletterande undersökningar i vår på några intressanta platser, men förhoppningsvis har vi fastställt grundförhållandena och då vet vi hur man kan hantera det.
På somrarna befinner sig ungefär 100 personer på Rotherastationen – det är både forskare, fältguider, mekaniker, dykledare, labbpersonal, stationschefer, två läkare och ett flygledartorn med dygnetrunt-passning.
Vintertid är det betydligt glesare, då befolkas stationen av ett 20-tal personer; det handlar främst om några forskare och ett nedbantat stationsteam som ska se till att ingen utrustning fryser sönder.
Landningsbanan är stationens enda platta yta och används därför till lite allt möjligt – inklusive brännbollsmatcher och maratonlopp (som genomfördes via 23 varv i djup snö).
– Det är en häftig plats att besöka. Du kan inte ta dig någonstans så det är som en liten enklav mitt ute i ingenstans med allt vad det innebär av att kombinera ofta ovanliga arbeten med vardagliga saker som gemensam lördagsmiddag och fritidsaktiviteter, säger Martin Wiström.
– Jag tog en skidtur upp på glaciären och fick genomgå en rigorös säkerhetsutbildning eftersom de, även om det finns läkare på plats, vill undvika skador som riskerar kräva transport till fastlandet. Och sedan har man såklart ett exotiskt djurliv nära inpå, med både pälssälar och pingviner som sällskap när man gör fältarbete.