Diesel med spets
De förväntade skattelättnaderna för personbilsdieslar gör det värt att vara lite extra uppmärksam inför nästa bilval. Inom detta område finns Volvo V70, som även om den åldrats håller en tid till. I synnerhet då företaget tagit fram nya dieslar. Vi har under en vecka kört den starkaste varianten på 185 hk med ett härligt vridmoment på 400 Nm. Volvos nya generation personbilsdieslar finns i tre versioner, samtliga med turbo. Den svagare varianten utvecklar 126 hk och har ett vridmoment på 300 Nm, mellanvarianten är på 163 hk och utvecklar 340 Nm medan den starkaste varianten, som vi nu kört i drygt 200 mil, utvecklar 185 hk. Motorblock och cylinderlock är i aluminium. Motorn har överliggande kamaxlar och fyrventilsteknik. En ny generation turbo har tagits fram som har elektronisk kontroll för snabbare och mer exakt reglering av laddtrycket. Insprutningssystemet har fått nya injektorer med sju spridarhål mot tidigare fem. Insprutningen sker nu i tre steg: förinsprutning, huvudinsprutning och efterinsprutning. Det sista steget är nytt och bidrar till att bränna bort sot i avgaserna. Samtliga modeller har partikelfilter som renas automatiskt. Givetvis klarar motorn miljöklass 2005. Modernare än så här går inte att få just nu. Den starkare varianten har en mycket hög körbarhet och turbon arbetar effektivt redan från låga varv. Det tidigare så tydliga "traktorljudet" finns inte längre. Trots att bilen nätt och jämt hunnit ut i hallarna finns redan en trimbox att köpa för er som inte är nöjda med 185 hk. Med den trimboxen höjs antalet hk till cirka 210 och vridmomentet till 450 Nm. Vi brukar inte skriva om detta då trimning via box eller så kallad chipstrimning gör att helbilsgodkännandet upphör att gälla. CE-märkningen gäller helt enkelt inte. Vidare upphör bilens garantier. Vi nämner detta på grund av att motorn tappade all kraft efter cirka 100 körda mil. Det var en slang till turbon som hade gått sönder. Den lagades provisoriskt. Vi blev tillsagda att inte ladda för fullt under resten av provkörningen. Vad som hade hänt med garantier om motorn hade varit chipstrimmad vet vi inte. Vi blev minst sagt förvånade över motorstörningen. Bilen hade inte ens avverkat 400 mil. Höjdpunkterna med Volvo V70 D5 är framstolarna. Här sitter man verkligen fint. Testbilens bi-xenonstrålkastare ger ett brett och högt ljus. Ett givet tillval. Volvos bi-xenonljus är inte lika vitt som hos många andra konkurrenter. Största fördelen är att ljuset då inte bländar mot vägskyltar. Personligen gillar vi det mer vita ljuset. Annat positivt är den nya 6-stegade manuella växellådan. Den är mycket lättväxlad. Men till den här motorn ska man ha den nya 6-stegade automatlådan. Ytterligare ett plus är att serviceintervallerna ökat från 2 000 till 3 000 mil. Dieselförbrukningen då? Följer man slaviskt färddatorn varierar den mellan 5,8 och 6,0 l/100 km. Omvandlat till vårt gamla sätt att räkna och mätt vid tankning blir det 0,65 till 0,67 l/mil. Varken särskilt snål eller särskilt mycket. Ner mot 0,63 ska inte vara omöjligt. Bland de negativa synpunkterna konstaterar vi att larmet fortfarande är känsligt. Vi hade två möjligheter: antingen smyga på garagedörren eller öppna bilen utanför garaget. Fjädringen på bilen har inte utvecklats i samma steg som dieselmotorn. Det dunsar i rätt ordentligt ibland. Bättre har man rätt att begära på en bil vars prislapp börjar på drygt 300 000 kronor. Styrningen vill vi ha mer exakt. Bilen var utrustad med 17 tums Continental Sport. Värdesätter man komfort högt välj ett annat däckfabrikat och undvik sport.
Göran Bergstrand