Det blev en tuff start för Sveriges nye statsminister. Redan när budgeten lämnades efter tio dagar i regeringsställning hade två ministrar kastat in handduken och lämnat kabinettet. Ytterligare två är ifrågasatta, varav den senaste som hamnat i blickpunkten är finansministern som, enligt färska tidningsuppgifter, kan ha utnyttjat svart arbetskraft. Finansministern fick också klä skott för Reinfeldt-regeringens första budget som möttes av förhållandevis hård kritik. Missnöjet var stort på många håll, men mest anmärkningsvärt är att företagarna gjorde tummen ner. Det är ingen tvekan om att regeringen prioriterat sysselsättningen och samtidigt haft ambitionen att minska den höga skatten på arbete. Ett nytänkande är att införa ett jobbavdrag på upp till 1 000 kronor per månad för alla som arbetar. Delvis äts dock hushållens "vinst" upp av höjda avgifter och minskade bidrag. Samtidigt ökar incitamenten för arbetslösa att återgå till arbetslivet. Det görs bland annat genom att minska ersättningen till arbetslösa samtidigt som arbetsgivaravgifterna tas bort för dem som stått utanför arbetsmarknaden i mer än ett år. Dessutom är förslaget att kommande halvårsskifte halvera arbetsgivaravgifterna för ungdomar i åldern 19-24 år. Så långt är allt väl. Helt klart kommer reformerna att öka utbudet på arbetskraft. Det företagarna vänder sig mot är att de reformer som skulle kunna få företagen att i högre grad våga anställa ny personal inte är tillräckliga. Reformeringen av de så kallade 3:12-reglerna (beskattning av fåmansföretag), den halverade arbetsgivaravgiften för ungdomar och sänkt arbetsgivaravgift för tjänstesektorn hör till de punkter som skjuts på framtiden. Även den aviserade skattesänkningen för hushållsnära tjänster exempelvis rot-avdrag får anstå till juli 2007. För företagarna är det långt ifrån tillräckligt att arbetsgivarnas medfinansiering efter andra sjukveckan med 15 procent slopas. Att företagens administrativa kostnader för statliga regelverk utlovas minska med 25 procent under mandatperioden är inte heller något som ger snabba förändringar i viljan att nyanställa. För byggbranschen är det en besvikelse att regeringen inte tydligare lyft fram rot-avdraget i budgeten. Mer värdefullt är att regeringen tydligt deklarerar att den är positiv till alternativa finansieringsformer som kan medverka till att angelägna infrastrukturprojekt kan genomföras tidigare och snabbare än om de måste finansieras över statsbudgeten. Här har näringslivet redan tidigare klargjort att intresset att medverka i offentlig-privata samverkansprojekt är stort. Transportlösningarna i Stockholmsområdet har varit omdiskuterade under lång tid, med trängselskatten som huvudsakligt trätoämne. Här har regeringen varit mycket ambivalent och varierat från negativ till positiv för att nu glida förbi frågan i budgeten. Likaså har man backat från det senaste utspelet att stoppa satsningen på Citybanan. I budgeten föreslås att Banverket får jobba vidare med planeringen och utformningen av projektet om än med en kraftigt reglerad ekonomi. Tanken är helt enkelt att vänta med det slutliga ställningstagandet och i stället låta en förhandlingsman hitta en samlad trafik- och infrastrukturlösning för Stockholmsregionen. Inte helt oväntat aviseras också en försäljning av statliga bolag. Budskapet är att LKAB och Vattenfall ska förbli statliga, men i övrigt finns inga heliga kor. För att skapa konkurrensneutralitet och öka förutsättningarna för en fortsatt positiv utveckling i anläggningsbranschen skulle det definitivt vara värdefullt om Vägverkets och Banverkets egna produktionsenheter snabbt bjöds ut till försäljning.

MORGAN ANDERSSON

morgan.andersson@allerbusiness.se