För de flesta är nu huvuddelen av årets semester uttagen. Ett undantag är många av de vägarbetare som i ur och skur (i somras mest i skur) kämpar för att våra vägar ska bli behagligare att köra på, snabbare och inte minst säkrare. Hur olycksfallsstatistiken skulle se ut utan dessa insatser vill jag inte ens tänka på. Nyligen riktades kraftig kritik mot Vägverket för att regeringens trafiksäkerhetsmål för 2007 redan spräckts. Redan för någon vecka sedan visade preliminära siffror att 275 personer mist livet i år på våra svenska vägar. Det betyder att redan när lite mer än halva året passerats har delmålet om högst 270 trafikdöda för hela året passerats. Trafiksäkerhetsorganisationen NTF hävdar bland annat i en rapport att bättre anpassade vägar hade kunnat rädda 75 av de 91 personer som omkom på de svenska vägarna under sommaren. Givetvis är det Vägverket som kritiken riktar in sig på. Men Vägverkets stridbare generaldirektör Per Anders Örtendahl ställde redan för ungefär 15 år sedan frågan till regeringen om vilken del av Sverige som vi skulle stänga eftersom de medel som ställdes till Vägverkets förfogande var kraftigt underdimensionerade. På Stora Infradagen i Stockholm i början på året konstaterade också infrastrukturminister Åsa Torstensson att den gamla regeringen inte prioriterat vägnätet varför det finns ett stort uppdämt behov av åtgärder. Dagens underhållsberg uppgår till 15-20 miljarder kronor, enligt Vägverkets nuvarande generaldirektör Ingemar Skogö. Med den klara insikten som Åsa Torstensson visade i våras känns det minst sagt märkligt att Vägverket nu klagar över att planeringsutrymmet sänkts med 15 procent jämfört med den gällande planen. Anledningen är att regeringen inte tagit hänsyn till senare års prisutveckling på olja och stål, vilket påverkar både investeringar och underhåll. En klassisk förklaring till bristande resurstilldelning är att trafikanterna själva måste betala för satsningarna. Den förklaringen har också Åsa Torstensson lärt sig. Det hon möjligen inte lärt sig eller förträngt är att dagens bilister betalar in i runda tal 70-80 miljarder kronor per år till statskassan, enligt Motormännen. Av detta går möjligen en tredjedel tillbaka i form av nyinvesteringar eller underhåll av gator och vägar. Visst kan Vägverket få kritik, men i det här fallet är det regeringens bristande insikt som borde uppmärksammas. Att peka ut en tidigare regering som syndabock är i det här fallet helt rätt. Men när man är medveten om behoven och sedan vidtar åtgärder som förvärrar problemen går det väldigt snabbt att undergräva trovärdigheten. I synnerhet som den redan fått en avsevärd törn i samband med återinförandet av den trängselskatt som en majoritet av deltagarna i en folkomröstning sade nej till. Men det är klart. Det finns många sätt att krama pengar ur trafikantgruppen.

MORGAN ANDERSSON

morgan.andersson@allerbusiness.se