23948sdkhjf

Svar direkt

Större delen av Hans Tillys inlägg slår in öppna dörrar. Han konstaterar bland annat att kedjan av underentreprenörer i flera led, i kombination med snäva ekonomiska marginaler bidrar till att säkerheten åsidosätts. Så långt framför han egentligen bara samma åsikter som jag själv lyfte fram i min krönika.

Våra åsikter går egentligen bara isär på en enda punkt. Enligt Tilly är allt ont som händer på bygg arbetsplatserna arbetsgivarnas fel. Det är ett mycket förenklat synsätt som saknar stöd i verkligheten. Tilly betonar att Byggnads jobbar efter devisen att varje byggnadsarbetare är sitt eget skyddsombud med ett personligt ansvar för den egna, arbetslagets och arbetsplatsens arbetsmiljö. Det låter enormt bra i teorin, men i praktiken blir det annorlunda när den enskilda individen ställs inför det faktum att om han eller hon jobbar på ett ergonomiskt riktigt och dessutom säkert sätt kan det betyda att det minskar innehållet i den egna plånboken. Ingen anställd borde behöva ställas inför det valet, vilket är en direkt följd av ackordssystemet. När det kombineras med den machokultur som dominerar på byggarbetsplatserna och inte minst präglar de många yngre medarbetare som nyligen rekryterats till branschen blir situationen synnerligen riskfylld. Ackorden är populära bland många byggnadsarbetare därför att det är den löneform som ger mest klirr i kassan. I varje fall så länge kroppen orkar. Därefter får samhället ta hand om de otaliga byggnadsarbetare som tvingas lämna sitt arbete i förtid på grund av att kropparna slitits ut i förtid. Ackorden baseras på att göra så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. En effekt är att kvaliteten på utfört arbete riskerar att försämras. Ackorden driver upp arbetstempot och minskar viljan att i vissa situationer jobba på det säkra sätt som föreskrivs. Det går snabbare att kliva upp på en låda på en stol än att hämta den säkra arbetsplattform som finns på en annan del av byggarbetsplatsen, eller kanske används av någon annan. Det är ingen hemlighet att ackordslöner driver upp arbetstempot. Den stackare som inte klarar att uppfylla sina arbetsuppgifter riskerar att bli mycket hårt ansatt. Inte av arbetsledningen utan av sina "kamrater". Därmed skapar ackorden också ett direkt hot mot viljan att utföra nödvändiga säkerhetsåtgärder för att klara en "farlig" arbetsuppgift. Arbetsmiljöverket behöver inte skriva att ackordslöner är en del av förklaringen till de ökande dödsfallen. Arbetsmiljöverket pekar entydigt på några faktorer som påverkar säkerheten. Högt uppdrivet arbetstempo är en. Inte ens Hans Tilly skulle hävda att arbetstempot drivs upp ytterligare om ackordssystemet avskaffas. Med stor säkerhet skulle han hävda motsatsen. Själva restaureringsarbetet – och i viss mån felsökningen för att hitta de bakomliggande orsakerna måste genomföras av berörda parter, där Byggnads är en. Att ropa efter fler arbetsmiljö inspektioner löser inga problem därför att inspektioner inte angriper källan. Att säkerställa ett systematiskt arbetsmiljöarbete är däremot ett lysande förslag. Den första och mest effektiva åtgärden i ett sådant arbete skulle vara att slopa ackordssystemet.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.064