Den ökade produktionen stod och föll med energitillgången och det stod klart att de utbyggda älvarna inte klarade en snabbt ökad efterfrågan på elektricitet. Räddningen blev kärnkraft, en i och för sig ren energiform som ändå blev omtvistad på grund av brytningen av kärnbränsle, rädsla för haverier och omhändertagande av det använda kärnbränslet. Det dröjde också till 1970-talet innan en blocköverskridande överenskommelse gjorde det möjligt att satsa storskaligt på kärnenergi. Först 1972 skickades kärnkraftsel ut i det svenska elnätet från Oskarshamn 1. 1985 hade antalet reaktorer vuxit till tolv. Den allvarliga reaktorolyckan i Tjernobyl året efter skakade dock om den socialdemokratiska regeringen till den milda grad att den ville avveckla två reaktorer i förtid. I takt med att elbehovet ökade blev det dock allt svårare för regeringen att motivera avvecklingen med saklig argumentation. Först krävdes en lagändring, men det dröjde till 1997 innan en nyinstiftad lag gav regeringen möjligheter att bestämma när en reaktor skulle avvecklas. Under hårt motstånd från bland annat den tillverkande industrin stängdes Barsebäck 1 år 1999 följt av stängningen av Barsebäck 2 år 2005. Den förtida avvecklingen slog hårt både mot svensk sysselsättning och mot miljön. Galopperande prisökningar på el försämrade företagens konkurrenskraft. Samtidigt blev resultatet att många företag drog sig för att investera i Sverige. På miljösidan ökade avvecklingen av den rena kärnkraften trycket på gamla och smutsiga kolkraftverk i bland annat Tyskland. Regeringens synnerligen glädjande besked om att bland annat avveckla avvecklingslagen och förbudet mot nybyggnad i kärntekniklagen skapar omedelbart betydligt bättre förutsättningar för en mer rationell och inte minst klimateffektiv energipolitik. Dagens reaktorer börjar falla för åldersstrecket på 2020-talet och det är hög tid att börja planera för för hur dessa kraftfulla energiproducenter ska kunna ersättas. Med vattenkraft och kärnkraft som stabil bas för energiproduktionen ökar med stor säkerhet också viljan och intresset för att ytterligare satsa på alternativa, förnybara energiformer. Efter 30 år av ovisshet om energipolitiken och därmed bristande investeringsvilja finns nu tydliga ambitioner till långsiktighet, vilket inte minst kan bidra till att trygga den framtida sysselsättningen. I varje fall så länge Alliansen sitter kvar i Rosenbad. Den samsyn som rådde på 1970-talet över blockgränserna var värdefull för att stärka den svenska konkurrenskraften. I dag kommer det största hotet från Mona Sahlin som tycks vara mer intresserad av att behålla sina stödtrupper än att verka för Sveriges bästa. Förhoppningsvis kan den stora falang inom Socialdemokraterna som har en sundare syn på tillväxt och miljö tala henne till rätta.