Eftertraktad malm ger surt avfall
Många brytvärda metaller finns i sulfidmalmer. Men när metallen är utvunnen kvarstår ett problem— ett svavelrikt avfall som kan försura både marker och vatten. Att kalka i efterhand hjälper till viss del, men allt fler satsar nu på förebyggande åtgärder.
- Då bildas i princip svavelsyra, säger Lars Lövgren, som är föreståndare för Georange miljöforskning.
– I sulfidmalmen finns också resten av det periodiska systemet, till exempel kadmium och arsenik, något vi sett till exempel i gruvan i Adak, säger Lennart Gustavsson, ordförande i Georange.
Lämnas avfallet åt sitt öde vittrar det, och när de kemiska ämnena lakas ur uppstår ett antal oönskade effekter.
– Det blir ett surt dränage av vatten och metaller och då krävs åtgärder om inte miljön ska bli lidande, konstaterar Lars Lövgren.
Vad ska man då göra åt saken? Ett beprövat sätt är att kalka nedströms om avfallet, för att på så sätt binda metallerna. Kalk finns det gott om, men metoden har sina uppenbara nackdelar, påpekar Lars Lövgren.
– Det som bildas är ett metallrikt slam som i sig är ett nytt avfall, dessutom är det ingen långsiktig lösning eftersom man måste fortsätta kalka under lång tid, ända till dess att allt är urlakat.
I många länder har man, liksom i Sverige, därför gått över till att behandla avfallet på andra sätt, till exempel genom att täcka avfallet så att både syre och vatten stängs ute. Under en internationell gruvkonferens som hölls i Skellefteå i juni kunde skiftet anas, uppger Lars Lövgren.
– Vi upplever ett trendbrott där man ser allt mer på förebyggande åtgärder i stället för vattenrening. Han ser ett stort behov av ytterligare forskning på området, och hoppas att Georange ska kunna spela en roll i det arbetet.