Rätt och lagom – sug med måtta manar SGU
– Vi på SGU anser att det finns lämpliga områden och att det går att utvinna havssand på ett hållbart sätt eftersom det fylls på hela tiden. Sandavlagringar bildas naturligt och växer i många fall hela tiden.
Utanför Sveriges kuster finns havssand som kanske skulle kunna lämpa sig för utvinning, säger Anders Elhammer.
– Tillväxande svallgrusavlagringar genereras av havsvågors påverkan på havsbotten inom främst områden med kraftig landhöjning, men även i områden där vi har landsänkning, till exempel i Skåne, finns tillväxande sandavlagringar som borde kunna nyttjas för försiktigt uttag av sand, säger Anders Elhammer.
Havsvågorna spelar en avgörande roll i sammanhanget.
– I oskyddade lägen kan vågerosion av sandigt material påräknas ner till cirka 20 meters vattendjup. Utgörs havsbotten av morän vaskas det mer finkorniga materialet ur moränen och transporteras ut mot djupare vatten medan block och sten blir liggande kvar. Det transporterade materialet avsätts på nivåer där vågenergin inte längre förmår röra partiklarna och bygger där upp inte sällan terrassliknande avlagringar med rasbrant mot djupare vatten.
Det är från dessa sand- och grusavlagringar som material skulle kunna sugas upp och användas som till exempel ballast, anser SGU.
– Det är en fortgående process, sandavlagringarna byggs hela tiden på och bildar en brant, tar man sand i anslutning till den branten orsakar man ingen ökad erosion på land. Landhöjningen bygger också på bankarna och trots att landet höjer sig långsamt handlar det om åtta millimeter per år i Norrland och fem i Stockholmsområdet.
Eftersom sandavlagringarna bygger på sig själva är systemet dynamiskt, åtminstone så länge man inte tar ut mer material än vad som återställs, uppger Anders Elhammer.
– Tar man ut lite mindre än den mängd som banken byggs på varje år blir skadorna på geologin inte bestående.
Det är också viktigt att suga upp sanden rätt sätt. Att bara sätta ner ett rör och suga skadar miljön, uppger Anders Elhammer.
– Sticker man ner snabeln på ett enda ställe bildas ett hål, vattnet i hålet blir stillastående och det bildas organiskt material som sedan bryts ner så att det uppstår syrebrist i hålet. Det blir ett slutet bäcken med giftiga ämnen som kan skada djurlivet.
Men suger man på rätt sätt uppstår inga sådana skador, hävdar Anders Elhammer.
– Om man suger i avlagringsbranten och rör på sugmunstycket, eller ännu hellre väljer att använda släpsug där båten rör sig hela tiden, är det inga problem.
Han konstaterar att det krävs kunskap både om hur man bäst ska utvinna sanden och hur det ser ut på den aktuella botten.
– Man måste hitta en lämplig avlagring och göra utvinningen på rätt sätt. Man måste också suga upp lämpliga mängder.
Miljömotståndet mot utvinning av havssand har varit kraftigt, och Anders Elhammer tror att det beror på att man efter decennier där man behandlat havet som en stor soptunna, nu fått upp ögonen för hur känslig havsmiljön är.
– Man tillämpar försiktighetsprincipen, men ibland är man lite för försiktig. Jag anser att det går att utvinna havssand på ett hållbart sätt och samtidigt tillgodose industrins behov av material.