Nu skymtar gryningsljuset
Under några veckor har kontorsmodulen varit mörkare och dystrare än vanligt. Utanför fönstret har en ihärdig automatsprinkler spridit sitt vatten samtidigt som mörka moln effek t ivt utestängt solljuset. I dag anas dock hopp om omedelbar bättring. Solens strålar lyckas för första gången på länge tränga igenom molnen, rummet är betydligt ljusare även utan hjälp av takarmaturen och det finns hopp om ljusare tider trots att dagarna blir allt kortare.
Möjligen är det symptomatiskt att ljusningen kommer parallellt med att företagens kvartalsrapporter i en strid ström landar i e-postkorgen. Företag efter företag rapporterar om ljusglimtar av varierad storlek, även om efterfrågan ligger kvar på en nivå som är avsevärt lägre än för ett år sedan. Såväl byggföretag som leverantörer av utrustning och maskiner runt om i världen visar förvånansvärt stor framtidstro. I många fall medverkar stimulanspaket som lanserats av regeringar i olika länder till ökad efterfrågan. Då har vi ändå inte sett full effekt av alla dessa paket än. I Sverige har anläggningsbyggandet definitivt tagit över rollen som lokomotiv för en byggbransch som framför allt besväras av ett kraftigt minskat bostadsbyggande. Lågkonjunkturen får skulden för mycket som händer i samhället, däribland det minskade bostadsbyggandet. Men roten till det onda är den skattehöjning på boende som regeringen genomdrev strax efter tillträdet 2006. Att Anders Borg väljer att, enligt socialdemokratisk terminologi, kalla skattehöjningar för minskade subventioner förändrar inte sakfrågan. Anders Borg bibehåller också den socialdemokratiska principen att skattebelasta bilisterna oerhört hårt. Till skillnad från sina företrädare låter dock den nuvarande regeringen en del pengar gå tillbaka till trafikanterna i form av satsningar på vägnätet och i viss mån också på upprustning av ett vägnät som till stora delar står i olika grad av förfall efter många års socialdemokratiskt vanstyre. Den upprustning som trots allt påbörjats är dock synner ligen efterlängtad och behövlig. Brister i kommunikationsnätet slår hårt mot såväl den enskildes ekonomi som samhällsekonomin. Att timmer ligger och ruttnar vid vägkanterna på vårarna för att det inte kan hämtas på de tjä l skadade skogsvägarna är bara ett exempel. Anders Borg torde vara mycket medveten om att han just nu får mer än vanligt för de pengar som pumpas in i infrastrukturen. Det finns ledig kapacitet och det pressar priserna. Samtidigt skapar nysatsningar än mer sysselsättning och nya skatteintäkter. Den offentliga kassakistan är inte bottenlös, men det finns alternativ finansiering och på den punkten visar sig tyvärr Anders Borg vara lika rigid som sina socialdemokratiska företrädare. Många förkastar en god idé bara för att den inte är deras egen. Det är illa om finansministern tillhör den kategorin. I synnerhet nu när till och med Thomas Östros tycks ha tänkt om i sin oppositionsställning. Fortfarande återstår mycket att göra. Att solens strålar lyckats tränga igenom molntäcket är inte det samma som att faran är över. Mycket tyder ändå på att konjunkturen bottnat, eller i varje fall ligger nära botten, men en aktiv regering kan göra åtskilligt för att skynda på uppgången.