23948sdkhjf

Värdefull skillnad på värde och värde

När riktvärden plötsligt blev begränsningsvärden skärptes miljövillkoren i i ett enda slag, alla marginaler försvann och det krävs inte mycket för att riskera både åtal, böter och indraget täkttillstånd. Det uppger Sara Selegran på Svevia.
I de täkttillstånd som länsstyrelserna utfärdar brukar man normalt ange riktvärden för hur mycket det till exempel får bullra och vibrera. Dessa riktvärden var desamma oavsett vilken typ av miljöfarlig verksamhet det handlade om.

Om en verksamhetsutövare sedan överskred ett visst riktvärde måste denne visa vilka åtgärder han eller hon planerade för att förhindra att värdet skulle överskridas igen. Och när åtgärden vidtagits mätte man igen, och följde upp om insatsen fått önskad effekt.

I januari 2009 kom några domar som förändrade detta i grunden. Miljööverdomstolen slår där fast att det ur rättssäkerhetssynpunkt är problematiskt att använda riktvärden. I stället vill man ha mer preciserade krav, och anger att man bör fasa ut riktvärden och i stället använda sig av så kallade begränsningsvärden

. - Det är en revolution att riktvärdena togs bort, säger Sara Selegran, råvaruchef på Svevia AB.

Hennes slutsats är domstolen ansåg att riktvärdena missbrukades.

- Detta trots att exempelvis riktvärden för buller fastställts år 1978 och således under en mycket lång tid bedömts vara en skälig avvägning mellan det som är tekniskt möjligt vid verksamhet med hänsyn till närheten till bostäder och närboendes intresse av att störningarna från verksamheten minimeras. Miljööverdomstolen vill helt enkelt att det ska vara tydligt när ett värde överskrids, och när någon utfört en straffbar gärning, säger Sara Selegran.

Landets länsstyrelser tog snabbt de vägledande domarna till sig, och har bytt ut riktvärden mot begränsningsvärden när de ger tillstånd exempelvis till täkter. Enligt Sara Selegran har de allra flesta dock nöjt sig med att byta beteckning, siffervärdet är ofta detsamma och det som tidigare var en önskvärd nivå som man måste anstränga sig för att hålla sig under är nu absolut.

- Det är en oerhörd skärpning av kraven, om man överskrider ett begränsningsvärde kan det leda till åtal, företaget kan dömas till böter, man kan bli av med det tillstånd man har och nekas nya tillstånd. De marginaler som fanns i systemet har försvunnit, anser Sara Selegran som konstaterar att tillsynsmyndigheterna enligt lag ska skicka alla överträdelser till åtal.

- Man riskerar att blir åtalsanmäld direkt. Dessutom anger Miljööverdomstolen att villkor med begränsningsvärden måste kombineras med uppgifter om hur och hur ofta värdet skall följas upp, säger hon.

Hon ser inte heller att miljön vinner på de skärpta kraven.

- Miljönyttan blir väldigt låg. De gamla värdena för till exempel buller och vibrationer tog redan hänsyn till människor, ett hus kanske klarar 10-12 millimeters vibrationer och i de gamla tillstånden brukade normalt riktvärdet vara fyra millimeter. Men är begränsningsvärdet fyra millimeter måste man sätta salvan så att man satsar på två millimeter för att inte riskera att gå över fyra. Då måste man borra mindre borrhål under längre tid och spränga oftare, det blir en större andel skut och man får alltså spränga mer och knacka mer skut. Det stör betydligt mer för närboende. Dessutom blir det mycket kostsamt att bryta så, helt enkelt orimligt kostsamt att förebygga enstaka överskridanden.

Hon tror att även Länsstyrelserna är lite osäkra på hur de ska agera efter Miljööverdomstolens dekret, men beklagar att de ofta rakt av förvandlat riktvärdet till ett begränsningsvärde.

- Vi har fått ett antal täkttillstånd där nivån ligger på den gamla riktvärdesnivån.Trenden är samma för landets alla länsstyrelser.

Svevia har därför överklagat flera av de täkttillstånd de erhållit under den senaste tiden.

-Vi har sprattlat som bara den, men vi, NCC, Swerock, Skanska, Peab och de andra större verksamhetsutövarna i täktbranschen är ganska pålästa och förstår att vi måste agera då nivån blir felaktig. Svevia överklagar aktivt tillstånden och har vunnit flera fall i Miljödomstolen.

Hon rekommenderar dock även att de mindre entreprenörerna har ögonen med sig och inser skillnaden mellan riktvärde och begränsningsvärde.

- Överklaga om nivån i tillståndet inte är rimlig, det tidigare snittvärdet kan inte bli ett maxvärde, se till att värdet läggs på en nivå som överstiger gamla riktvärdesnivån.Var nogrann att läsa hur villkoret skall följas upp eftersom villkorsuppföljningen i flera fall kan bli tidskrävande och kostsam. I de begränsningsvärdesvillkor som kommit för vibrationer står det ofta exempelvis "vibrationsrörelsen skall mätas vid varje sprängtillfälle" vilket i en täkt med många spängningar per år blir väldigt kostsamt ekonomiskt attfölja upp.

I en del fall ger länsstyrelsen de sökande chansen att få se ett förslag på tillstånd i förväg, är värdena inte rimliga där måste man säga ifrån, manar Sara Selegran.

- Säg att ni behöver högre värden, och om länsstyrelsen inte accepterar detta så måste man våga överklaga om värdet ligger på en orimlig nivå. Hon tillägger att det i Miljööverdomstolens dom särskilt står att tillståndsmyndigheten har att ta ställning till hur begränsningsvärdet ska utformas i det enskilda fallet, med faktorer såsom miljönytta, skyddsintresse och kostnad.

- I de nya tillstånden saknas dessvärre ofta denna bedömning.Riktvärde blir begränsningsvärde punkt slut.

Marginalerna måste inte alltid vara stora, men de måste finnas, förklarar hon.

- Om riktvärdet tidigare var 50 decibel buller kanske man måste lägga begränsningsvärdet på 55 decibel. Inte för att få bullra 55 decibel, men om bullret överskrider 50 ska man få vidta åtgärder. För att klara ett absolut värde på 50 decibel måste man sikta på kanske 40, och det blir låg miljönytta. Det är också viktigt att tänka på vilken verksamhet det handlar om, en täkts bullerkällor gå ju inte att bygga in till skillnad från en fabrik, som var fallet i Miljööverdomstolens avgörande.

Sara Selegran tror att begränsningsvärden är här för att stanna och kämpar för att få dem rimliga.

- Högsta domstolen har i och för sig meddelat prövningstillstånd för Miljööverdomstolens dom, men till dess vi fått annat besked är det bara att leva med att länsstyrelserna skriver begränsningsvärden.

Hon betonar att hon inte är ute efter slappare krav.

- Det viktiga är att få begränsningsvärdena anpassade för verksamheten, det ska vara rimliga, förutsägbara villkor så att vi kan ha en täktverksamhet i det här landet.
Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.08