Medfinansiering är på allas läppar nuförtiden, regeringen räknar med att förutom 417 statliga miljarder även kunna lägga 65 medfinansierade miljarder på infrastruktur under det kommande decenniet. Av de 65 miljarderna ska en del komma från trängselskatter med mera, men större delen förutsätter man att till exempel kommuner och regioner ska hosta upp. Den plötsliga boomen för medfinansiering har lett till att en rad avtal poppat upp, avtal som ser lite olika ut och innebär lite olika saker. För att städa upp i den spretigheten har Nils Gunnar Billinger, före detta generaldirektör för Post- och telestyrelsen, fått uppdraget att brett utreda frågan om medfinansiering. – Vi ska börja med en utvärdering och titta igenom ett 50-tal av de avsiktsförklaringar och medfinansieringsavtal som finns, förklarade han på en konferens som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anordnade den 10 november. Uppdraget är rätt löst formulerat men Nils Gunnar Billinger räknar med att kunna få mer specifika instruktioner av regeringen efter denna första genomgång. Redan i dag kan han dock konstatera att det finns mycket att sätta tänderna i. En fråga är om det överhuvudtaget går att genomföra medfinansiering på ett lagligt sätt. Nils Gunnar Billinger tänker sig två demokratiska "rör" som båda utgår från folket – ett rör går till riksdagen, det andra till kommuner och landsting. – Det är två nivåer som ska mötas och frågan är vem som har mandat i kedjan att träffa avtal och ska det ske enligt kommunallagen eller regeringsformen. Hans utredning ska därför även titta på hur lagstiftningen ser på medfinansiering. Enligt Nils Gunnar Billinger finns det två sätt att ta beslut om att bygga ut infrastruktur. Man kan ha en rent marknadsstyrd utbyggnad, som till exempel utbyggnaden av mobilnätet. – Sedan 1992 har det inte lagts en enda skattekrona på mobilnätet, förklarade Nils Gunnar Billinger. Motpolen utgörs av något som kan liknas vid en planekonomi. – Ett exempel är järnvägsnätet eller större vägar, säger Nils Gunnar Billinger. Han tillägger att det också finns en rad blandformer. – Regeringen vill att vi ska se om detta överensstämmer med den statliga budgetprocessen. Nils Gunnar Billinger uppger att riksdagen inte riktigt har den "järnkoll" de borde ha på var de allokerade medlen tar vägen och noterar att det finns hål att täppa till här. – I Europa redovisas skuldsättningen, det måste upp till utan hur skuldsättningen faktiskt ser ut. Det ska vi kika på En närbesläktad fråga är om det bidrar till att uppfylla de finanspolitiska målen att lägga kommunala skattekronor på statliga infrastrukturprojekt. – Frågan måste ställas om det är en optimal allokering av resurserna i samhället, säger Nils Gunnar Billinger. Han sitter inte in med svaret, åtminstone inte ännu. – Det måste vi titta på. Regeringar har ofta använt sig av infrastruktur för att lösa andra problem. – Att tidigarelägga infrastruktursatsningar har fungerat som ett slags regulator men det gäller inte riktigt längre. – Vi ska titta även på det, säger Nils Gunnar Billinger. Han tillägger att det man framförallt ska titta på är hur rollerna och processerna ska se ut. – Medfinansiering är här för att stanna vad jag förstår, men det måste göras tydligare. Jag ska inte säga att vi kommer att lyckas, det är rätt besvärligt. Men vi ska göra ett försök. Utredningen ska enligt direktivet vara klar den sista maj 2011.