Framtidens spade kan vara född
En spade är väl en spade? Ett klassiskt för att inte säga urgammalt redskap som förfinats under seklernas gång men som väl knappast går att vidareutveckla? Men det är just det Svevia och Designhögskolan i Umeå försökt göra.
Projektet sker i nära samverkan med Svevia och det hela kom till stånd sedan Gunilla Dahlgren, sjukgymnast på Previa, blivit varse att det till synes banala skottandet var ett utbrett arbetsmiljöproblem. Hon tog kontakt med Designhögskolan, som har som motto att försöka lösa verkliga problem när de utbildar sina studenter och därför ofta samverkar med näringsliv, organisationer eller myndigheter.
Tycke uppstod och snart var även Svevia med på tåget som utmynnade i ett fem veckor långt projekt där ett 30-tal designstudenter fick i uppdrag att ge en bild av hur framtidens spett och spade kan se ut för att minska risken för arbetsskador och för att locka fler kvinnor till anläggningsbranschen. Det har inte bara handlat om att minska vibrationerna, utan också att se över arbetsställningen och hur man utför en arbetsuppgift.
De fem studentteamen haft full tillgång till Svevias markarbetare – ett av projekten har lämpligt nog legat precis invid högskolan, där Svevia lägger om dagvatten, spillvatten och dricksvatten.
Svevias arbetare har fått vara både studieobjekt, försöksdjur och idésprutor. Studenterna har observerat deras minsta rörelse, intervjuat dem om vilka problem arbetet medför och under arbetets gång också sprungit fram och tillbaka med prototyper som anläggningsarbetarna fått testa och tycka till om.
– Det är ju användarna som har expertkunnandet, ska vi få bra kvalitet på vårt arbete måste vi veta hur de ser på saken, säger Monica Lindh Karlsson, som beskriver arbetssättet som "co design".
Hon beskriver Svevias anläggningsarbetare som väldigt öppna och ödmjuka.
– De är professionella och vill ha förändringar, de har haft många egna idéer och ser möjligheterna.
Initialt var det bara spaden som stod i fokus. Efter att ha pratat med ett antal anläggningsarbetare stod det klart att spaden var jobbigast att hantera. Sedan man - med viss möda – lyckats hitta en kvinna att intervjua framkom det att även spettet var ett problem.
– Killarna klarar spettet, de tyckte att spaden var problemet. Men det visade sig att kvinnor fick ont i både svank och rygg av att jobba med spett, säger Monica Lindh Karlsson.
Hon konstaterar att kvinnor har betydligt mindre muskelmassa och helt andra kroppsmått jämfört med män.
– Redskapen är ofta utvecklade utifrån normen "man", men kvinnor och män som till exempel är lite kortare ska också kunna använda dem.
Men ska de verkligen det? Varför inte överlåta spettandet till de starkare männen? I projektet har man sett en viktig poäng i att redskapen ska kunna användas av betydligt fler än den traditionelle yrkesarbetaren – som ofta är en stor och stark man.
Svevia som arbetsgivare var till exempel tydlig med att man vill locka nya grupper till branschen– inte minst kvinnor.
– Det är ett oerhört mansdominerat yrke och numer vill man ofta ha en ha en mer blandad arbetsgrupp inom en organisation av långsiktiga skäl, säger Monica Lindh Karlsson
Förutom kön och fysisk storlek spelar även åldern in. Till och med de stora starka karlarna kan få problem när de är lite äldre.
– När man blir äldre tappar man muskelkraft men man vill ju ha kvar människorna i arbetet, det är synd att bli av med kompetensen och erfarenheten för att man inte orkar med redskapen längre, säger Monica Lindh Karlsson.
– Kan redskapen vara mer anpassade så fungerar de för flera.¨
Även i de fantastiska maskinernas era är människan oumbärlig, konstaterar hon.
– Man kan inte använda de stora maskinerna ända fram, kring rör och ledningar måste man vara försiktig, annars slits de sönder. Materialet måste hanteras av en hand eller en fot.
Studentprojektet har varit fem veckor långt, och eleverna har under den tiden tagit fram cirka 15-20 spadar och nästan lika många spett. Ett urval lyfts sedan fram i examineringen och målet har inte varit att åstadkomma produkter som ska serietillverkas.
– Det handlar mer om att väcka idéer och skapa diskussionsunderlag. Syftet är inte att de ska produceras, men det är inte ovanligt att studentresultaten fångas upp av någon, säger Monica Lindh Karlsson, som beskriver studenternas prestation som en "avancerad förstudie".
– Det krävs mycket arbete för att gå vidare, men mycket har absolut en potential och det borde finnas en enorm marknad världen över.