Uppgång för svenskt näringsliv
Det privata svenska näringslivet kan se fram mot en svag, men likväl förbättrad konjunktur under andra halvåret i år. Och allra bäst går det för bygg- och fastighetssektorn, enligt Unionens Branschbarometer.
Branschbarometern baseras på klubbarnas prognoser av företagens utveckling och uppfattningen är att såväl orderingång som försäljning och försäljningspriser kommer att stiga svagt. Väl så intressant är att förväntningarna på bolagens vinster följer samma försiktigt positiva kurva, vilket tyder på att företagen räknar med att hålla kostnadsökningarna i schack.
De genomsnittliga investeringarna väntas öka i samtliga fyra kategorier som studeras: kapacitet, nya marknader, forskning och utveckling samt kompetens.
I branschbarometern betonas dock att ökningen i kapacitets- och FoU-investeringar, åtminstone till viss del, inte beror på optimism utan på att det finns ett uppdämt behov som måste åtgärdas snarast för att inte konkurrenskraften ska skadas allvarligt. De investeringar som lades på is under 2011 av rädsla för ett storskaligt och långvarigt efterfrågefall orsakat av eurokrisen kan i vissa fall helt enkelt inte skjutas upp längre.
Enligt branschernas egna bedömningar är det bygg & fastighetssektorn som ser framtiden an med mest tillförsikt i ett brett spektrum som täcker bland annat orderingång, investeringar, försäljning och efterfrågan på arbetskraft. Särskilt anmärkningsvärt är att efterfrågan på tjänstemän och investeringar i kompetens väntas stiga kraftigt. Samtidigt förväntas en vinstökning som i första hand härleds till större lokal- och anläggningsprojekt.
Men inte ens inom byggsektorn går allt störningsfritt. Unionenklubbarna räknar exempelvis med fortsatt kräftgång inom bostadsbyggandet trots att behovet i främst storstadsregionerna blir allt större.
Även inom gruvnäringen är framtidstron stor. Här finns till och med en farhåga om att den brist på kompetens som redan konstaterats kommer att förvärras i samband med de stora pensionsavgångar som väntas de närmaste åren. Om inte rekryteringen säkras finns stor risk att gruvföretagens utveckling kommer att hämmas något.
– För gruvnäringen har det blivit tydligt att det kostar på när den nödvändiga kompetensen saknas. Branschens situation är ett exempel på att både staten och företagen måste ta sitt ansvar genom att tillhandahålla rätt utbildning och möjlighet till kompetensutveckling. Utebliven kompetensutveckling kostar för företagen, men också för individen och samhället, säger Cecilia Beskow.