När rosen vissnar
Socialdemokraternas valseger ska uppenbarligen säkras genom ett tydliggörande av partiets främlingsfientlighet och en politik som försvårar för utländsk arbetskraft att jobba i Sverige.
En helt annan linje drevs av framför allt Byggnads där det primärt handlade om protektionism, utländsk arbetskraft skulle till varje pris hållas utanför landets gränser. Huruvida kampen fördes med lagliga eller olagliga medel var mindre intressant. Inte ens när en av de markbundna tv-kanalerna för bortåt tio år sedan hängde med när en facklig representant åkte runt och trakasserade byggnadsarbetare ute på sina arbetsplatser brydde sig den maktfullkomliga fackliga företrädaren om att dölja sitt invandrarförakt. Han hymlade inte om att en byggnadsarbetare som hade ett utseende som avvek från Byggnads uppfattning om hur en svensk skulle se ut, helt enkelt fick finna sig i trakasserier. Att säga att tv-programmet blev mycket uppmärksammat och omdiskuterat är ingen överdrift.
Något av kulmen på protektionismen var när Byggnads genom en blockad, stöttad av delar av arbetarrörelsen, tvingade bort ett lettiskt byggföretag från sin svenska arbetsplats. För letterna återstod inte annat än att återvända till sitt hemland ackompanjerad av LO-körens unisona ”go home, go home”.
Det intressanta är att Byggnads, enligt dåvarande ordförande Hans Tilly, utlyste konfliktåtgärderna utan att det framkommit några som helst indikationer om att verksamheten på arbetsplatsen inte bedrevs enligt svenska regelverk och förhållanden.
Förklaringen var i stället att det lettiska företaget vägrade att skriva under ett svenskt kollektivavtal, vilket inte heller visade sig vara helt med sanningen överensstämmande.
En detalj som uppdagades bland alla de papper som samlades på hög inför diverse domstolsförhandlingar var nämligen att Byggnads ställde krav på letterna som inte var förenliga med det egna kollektivavtalet. Byggnads krävde nämligen att det lettiska bolaget skulle betala en preciserad lönenivå som låg skyhögt över den miniminivå som regleras i kollektivavtalet.
Byggnads oblyga försök att stänga den utländska arbetskraften ute från svensk arbetsmarknad blev ett ärende för EG-domstolen som föga förvånande kom fram till att agerandet inte stämde överens med det europeiska regelverket.
Domen tvingade så småningom fram en anpassning av den svenska lagstiftningen till europeiskt regelverk, bland annat begränsades de stridsåtgärder som fackförbunden tillåts använda i samband med att arbetskraft från andra EU-länder har tillfälliga jobb i Sverige – och där står vi i dag.
Fast inte så länge till om Stefan Löfven får bestämma. Nu lovar han nämligen att riva upp den så kallade Laval-lagen om han vinner valet. Detta utan att bekymra sig om huruvida förändringen är förenlig med det europeiska regelverket.
Orsaken till Löfvens huvudbry tycks inte heller den här gången vara långt borta. Mycket tyder på att medlemmar i Byggnadsarbetareförbundet i stor utsträckning är beredda att lämna Socialdemokraterna för Sverigedemokraterna, en tendens som börjar märkas även i andra LO-förbund. Och Löfvens lösning på problemet är glasklar. Socialdemokraternas valseger ska uppenbarligen säkras genom ett tydliggörande av partiets främlingsfientlighet och en politik som försvårar för utländsk arbetskraft att jobba i Sverige.