Mycket oklart om infrapolitiken
Ett återförstatligande av järnvägsunderhållet, infrastruktur byggd med hjälp av utländska entreprenörer och möjligen ökad maxlast på landsvägarna till 74 ton, dock troligen i kombination med vägslitageavgift. Det var några scenarier som lyftes fram av infrastrukturminister Anna Johansson på Stora Infradagen.
Infrastruktur kräver insikt, planering och finansiering. Ämnen som diskuterades flitigt på Stora Infradagen.
– Så mycket pengar som läggs på infrastrukturen nu har aldrig lagts tidigare. Hela Europa bygger infrastruktur. De satsningar som ska göras på infrastruktur har vi knappast sett maken till tidigare, sade Maskinentreprenörernas ordförande Håkan Norén när den nionde upplagan av Stora Infradagen inleddes i Stockholm.
Trots de stora summor som aviserats av staten visar återkommande störningar i framför allt den spårbundna trafiken att det återstår mycket att göra och att de aviserade pengarna knappast räcker till för att komma till rätta med mångårigt eftersatt underhåll. En stor del av Stora Infradagen kom följdriktigt att fokusera på behoven och vilka möjligheter det finns att komplettera de statliga satsningarna med resurser från annat håll.
– Vi måste vara öppna och diskutera finansieringslösningar. Kanske kan vi kombinera EU:s fondpengar med alternativa finansieringslösningar som PPP eller OPS. Kanske ska vi också fundera över de AP-medel som skulle kunna användas, sade Håkan Norén.
Infrastrukturminister Anna Johansson utlovade en viss ökad öppenhet för samverkansalternativ mellan det offentliga och privata, så kallade OPS-lösningar, något som svenska politiker oavsett partitillhörighet bara undantagsvis visat något intresse för.
– Vi står för mycket stora investeringar framöver, investeringar som måste vara hållbara socialt, miljömässigt och också ekonomiskt. Det innebär att vi måste titta på många olika alternativ när det gäller finansieringen, sade Anna Johansson.
Hon tydliggjorde dock på flera sätt att hon fortfarande känner en stor tveksamhet till privata inslag i finansieringen av infrastruktur.
– Vi måste vara medvetna om att det inte handlar om gratispengar, den som investerar vill ha avkastning, sade hon bland annat.
Hon hävdade också att det finns en övertro om att marknaden löser alla problem som genom ett trollslag och hänvisade i svepande formuleringar till ett motstånd mot offentlig-privat samverkan på grund av tidigare dåliga erfarenheter. En som inte kände igen den beskrivningen var Skanskas Agne Svedberg som i stället hänvisade till 15 år med mycket positiva erfarenheter av OPS-projekt i ett flertal länder där den svenska byggjätten varit och är lyckosam med OPS-projekt av vitt skilda slag.
Sammantaget verkade dock infrastrukturministerns ambition att verka för offentlig-privat samverkan hur som helst inte alltför hög.
– Vi kan inte utesluta möjligheten att vi hinner starta ett OPS-projekt under mandatperioden, var den något grumliga utfästelsen från Anna Johansson.
Anna Johansson var också tydlig med att hon inte anser att alla uppdrag behöver konkurrensutsättas. Inte minst var hon öppen för att förstatliga järnvägsunderhållet.
Anna Johansson berättade också att man jobbar med ett förslag om att öka maxvikten för lastbilar till 64 ton medan däremot de 74 ton eller mer som många transportköpare efterlyser tycks ligga betydligt längre ner på prioriteringslistan.
– 64 ton ligger nog inte långt borta. Problemet med 74 ton är att stora delar av vägnätet inte klarar den belastningen. Det finns också risk att en sådan förändring innebär att godstransporter flyttas över från järnväg till bil eftersom det blir billigare. Det måste vi i så fall reglera. Vi måste skapa incitament som gör att det är attraktivt att utnyttja de mest hållbara transportmedlen, till exempel genom att införa en vägslitageavgift. Det är dock tveksamt om vi hinner införa den avgiften under den här mandatperioden, sade Anna Johansson.
Även på den punkten mötte hon kritik – den här gången av en allierad –den tidigare vänsterpartisten och numera miljöpartisten Karin Svensson Smith, trafikutskottets ordförande.
– Vi får väl se. Varje gång vi har tillåtit längre lastbilar i Sverige har det skett på bekostnad av järnvägen. Vi har i dag långa och många lastbilar, men väldigt korta tåg. Vi måste hitta system som fungerar hela vägen och som gör att vi utvecklar en bioekonomi och inte håller fast vid vår oljeekonomi, hävdade Karin Svensson Smith.
Carina Håkansson, vd på Skogsindustrierna, gav inte mycket för tanken på en ny skatt på transporter.
– Skatter skapar inte tillväxt. Vägslitageavgift är en oerhört dålig åtgärd. Vi har ingen räls, vi har avstånd. Det är en landsbygdsskatt.
– Vårt problem är dels att vi inte kan transportera mer på järnväg. Vi är mycket stora köpare även av transporter på järnväg, men där är utrymmet bokstavligt talat fullt, dels att det inte finns järnväg ut på skogsvägarna där vi hämtar våra varor. Det finns tyvärr inte räls på rulle. – Lastbilar är vår lösning, därför är det mycket märkligt att regeringen verkar vara helt emot att tillåta tyngre och längre lastbilar. Det är också besynnerligt att miljöpartiet är emot en åtgärd som sänker miljöbelastningen och ökar säkerheten. Lastbilar som kan ta 74 ton finns redan i Finland, vår största konkurrent. Längre fordon ger inte bara högre effektivitet och kapacitet, de minskar också miljöbelastningen, betonade Carina Håkansson.
– Skogsindustrierna handlar upp transporter för ungefär 25 miljarder kronor per år, vilket gör oss till en av Sveriges absolut största köpare av transporter. Varje dag genomförs tusentals sådana över hela landet på bil, järnväg eller via båt. 80 procent av vår produktion går på export och vi vill kunna fortsätta växa och transportera mer. Då är infrastrukturen avgörande för våra möjligheter, sade Carina Håkansson som också betonade att beslutsfattarna tenderar att strunta i näringslivets behov och synpunkter när det är dags att besluta om exempelvis var järnvägen ska byggas ut.
Karin Svensson Smith ansåg dock en vägslitageskatt som fullt rimlig med motiveringen att skogsindustrin inte alls står för de faktiska kostnaderna av den miljöpåverkan som uppstår i samband med långa transportkörningar.
Den uppfattningen delades inte av Carina Håkansson som bestämt hävdade att skogsindustrin redan i dag står får den eventuella skada och det slitage som uppstår under transporterna.
– En slitageavgift är i praktiken en orättvis skatt som slår mot vår konkurrenskraft, sade Carina Håkansson.