Snedvridet ansvar slår mot säkerheten

i Östergötland 12 september 2010 ledde till att en person miste livet och 15 personer skadades. Vid spårarbete som Strukton Rail utförde för Trafikverkets räkning halkade en spårgående grävmaskin av spåret och ett passerande X2000-tåg träffades av grävmaskinens skopa.

Strukton Rail hade före olyckan begärt en hastighetssänkning till 70 kilometer i timmen för tågen på det intilliggande spåret. Trafikverket beviljade först hastighetssänkningen, men ändrade sedan tillbaka till full hastighet. Tåget som krockade med arbetsfordonet höll, enligt Strukton Rail, 133 kilometer i timmen.

– Om hastighetsgränsen i stället hade varit 70 kilometer i timmen hade olyckan i bästa fall kunnat undvikas helt. Att Trafikverket höjde hastigheten mot Struktons vilja visar att Trafikverket haft det faktiska arbetsmiljöansvaret. Därmed bär de också ansvaret för den allvarliga olyckan. Strukton Rail och andra järnvägsentreprenörer kan inte ta ansvar för omständigheter som vi inte råder över, säger Robert Röder, vd på Strukton Rail.

, så att pressen ökar på myndigheten att tillsammans med branschen ta ansvar för säkerheten på landets järnvägar. Som det är nu delegerar Trafikverket arbetsmiljöansvaret till entreprenören vid järnvägsarbeten. Detta trots att entreprenören inte ges rätt att besluta om hur arbetsplatsen ska skyddas på bästa sätt. På den punkten ligger befogenheterna fortfarande hos Trafikverket som i slutändan tar beslut om vilka skydd som entreprenören får använda.

– Vi hade arbetsmiljöansvaret på platsen och därför har vi en stor del av ansvaret. Men åklagaren borde även peka ut Trafikverket som ansvariga, bland annat eftersom de trots önskemål från oss inte hade sänkt hastigheten på spåret, säger Robert Röder.

från kammaråklagare Jan Olof Andersson som lämnats in till Norrköpings tingsrätt stäms Strukton Rail på 2,5 miljoner kronor för arbetsmiljöbrott, vållande till annans död och vållande till kroppsskada. Robert Röder har här en helt annan uppfattning.

– Genom Trafikverkets agerande har vi inte haft det arbetsmiljöansvar som åklagaren påstår. Man kan inte ha ansvar för omständigheter som man inte har befogenhet över, säger Robert Röder.

Robert Röder betonar också att han får stöd för sin uppfattning av Statens Haverikommission, vars slutsats skiljer sig avsevärt från åklagarens. I ett debattinlägg skriver han bland annat att haverikommissionen kommit fram till att ”den grundläggande orsaken till olyckan kan anses vara brister i Trafikverkets uppföljnings-, avvikelse- och riskhantering.”

är åklagarens slutsats i ansvarsfrågan inte bara felaktig, den riskerar också att försvåra det fortsatta arbetet med att höja säkerheten för såväl tågresenärer som järnvägsanställda. Budskapet är att om även Trafikverket juridiskt betraktas som ansvarigt för den ödesdigra olyckan skulle myndigheten få ett ökat tryck på att ge rimliga säkerhetsförutsättningar vid arbeten på järnvägen.