Byggavfall har rusat upp som en av de stora lokala konfliktkällorna på Gotland. Anledningen är att kommunen tar emot avfallet till kraftigt subventionerade priser, vilket inte minst slår väldigt hårt mot de företagare som byggt upp konkurrerande verksamhet.
Problemet är långt ifrån är nytt, konflikten mellan kommun och näringsliv har pågått i många år. Det som åter igen fått känslorna att svalla är att inget händer. Kommunen har, som det heter, inte hittat någon lösning. Därför fortsätter verksamheten som i praktiken innebär att skattebetalarna tvingas betala stora summor varje år för att företag ska kunna avhända sig sitt avfall till låg eller ingen kostnad. Samtidigt riskerar seriösa företagare att slås ut av kommunens konkurrenshämmande prissättning.

Nu är problemet inte helt lätt att lösa, i varje fall inte så länge kommunledningens grundinställning är att att en rimlig prissättning kan medföra att företagen i stället dumpar sitt avfall någonstans ute i naturen. Därmed faller ett av de få förslag om lösning som diskuterats: att helt enkelt sluta med att ta emot företagens verksamhetsavfall och hänvisa detta till andra befintliga aktörer. Eftersom kommunerna är ålagda att ta emot det avfall som lämnas av privatpersoner på återvinningscentralerna betonas också risken att företagarna transporterar sitt avfall med hjälp av bilar utan företagsdekaler för att därigenom slippa kostnaden som företagare.
Så sker redan i dag och inställningen är att personalen på mottagningsstationerna inte ska behöva agera polis och ta diskussionen, ens med de företagare som kommer för att lämpa av sitt avfall flera gånger per dag.

Konflikten fick ytterligare näring i och med att kommunens deponi i Slite stängts i väntan på utbyggnad. Även här är det minst sagt tveksamt om kommunen ska driva en sådan verksamhet, men i Slite är det vikten och karaktären på avfallet om avgör hur stor avgift företagen ska betala, vilket åtminstone närmar sig den marknadsmässiga kostnaden.
Tills vidare innebär dock kommunens brist på agerande att kommuninvånarna tvingas fortsätta subventionera företagens avfallshantering samtidigt som lokala näringsidkare riskerar att slås ut.
Gotland är ett bra exempel på att miljöministern är helt fel ute när hon vill ge kommunerna utökat ansvar för hanteringen av hushållssopor. Det är sällan monopol fungerar bättre än konkurrensutsättning.

Artikeln är en del av vårt tema om Ledare.