Tatran tar täten
Av 
Cordestams nödlösning visade sig bli en försäljningssuccé – de tjeckiska Tatrabilarna står redan för hälften av omsättningen men potentialen är större än så tror Svante Cordestam.
– Inom några år blir det nog 75 procent Tatra.
Bjästa. En sydafrikansk dumper backar ut ur Cordestam Maskins lokaler i Bjästa, svänger runt och drar sedan iväg ut på det väl tilltagna provfältet.
– Vi ska testa comfort ride fjädringen, säger Robert Cordestam.
Han ansvarar för företagets försäljning och marknadsföring och konstaterar att comfort ride är ett tillval som ska öka förarens bekvämlighet.
– Det är rätt nytt, det är den åttonde maskinen vi utrustar med comfort ride, en adaptiv fjädring som gör att maskinen går mjukare genom att parera för ojämnheter och sidovickande så att man kan köra i en lite högre hastighet även när det är ojämnt.
Även om Tatrabilarna drar till sig allt mer uppmärksamhet är Bells dumprar alltjämt Cordestams signum och inne i verkstaden utrustas två Belldragare med vändskiva och lyftbart bord, maskiner som ska kunna dra trailrar på SSAB:s järnverk i Oxelösund.
Dragarna väger 13 ton och med full last kommer de upp i 135 ton.
– Det är ett mycket speciellt och komplicerat fordon, säger Svante Cordestam, som i dag har titeln rådgivare/försäljare och äger företaget tillsammans med hustrun Anita, som är bolagets vd.
Maskinerna är ett specialprojekt som föddes redan 2003, då en representant för SSAB sett en Belldumper med sidtippande hytt på Maskinexpo.
– De använde dragare som saknade sidotippande hytt och ville byta, det blir lättare att byta växellåda om man slipper stå på huvudet, konstaterar Svante Cordestam.
Han involverade snabbt Bells ingenjörer men fick vänta till dess att de hade tid att ta sig an projektet.
Maskinen byggdes efter SSAB:s specifikationer och 2013 stod en demomaskin klar, tio år efter den första kontakten.
– Den har bland annat fått dubbelt så tjock plåt, åtta millimeter för att de ska kunna stå emot att slå i plåthögarna på järnverket.
SSAB testade demomaskinen i 5 000 timmar, ytterligare lite väntan krävdes när D-serien blev E-serien men i höst ska fyra dumperdragare levereras till järnverket i Oxelösund.
Först ska de dock utrustas på Cordestams anläggning i Bjästa, när Leveranstidningen Entreprenad hälsar på är det specialbeställda däck från kinesiska Techking som ska sättas på.
– Det ska vara trestjärniga 20,5/25-däck, inte 23,5/25-däck som är vanligt på dumprar, säger Svante Cordestam.
Trestjärniga däck innebär att de tål påfrestningen som 32 tons totalvikt på vändskivan innebär.
När maskinen körs tom kan den framföras i 30 kilometer i timmen, lastad är maxhastigheten hälften så hög.
– En finess är att maskinen reser sig automatiskt när den kommer upp i 15 kilometer i timmen, säger Svante Cordestam.
Höjningen ska eliminera risken att maskinen hakar i de järnvägsspår som ofta finns på järnverk.
Familjen Cordestam är van att stå i tät kontakt med den sydafrikanska tillverkaren, redan när de tog in Bells dumprar för snart 20 år sedan var ett krav att maskinerna anpassades så att åtminstone de mindre dumprarna fick köras på allmänna vägar – makarna Cordestam ansåg att det var avgörande om svenska entreprenörer skulle nappa.
– Det krävdes bara andra fälgar och en smalare korg, förklarar Svante Cordestam.
Bell levererade snällt extra smala dumprar till Bjästa i många år, men när D-serien ersattes av E-serien glömdes det svenska kravet bort.
Beskedet var något av ett dråpslag och Cordestam blev tvungna att hitta nya lösningar.
– Nöden är uppfinningarnas moder, säger Svante Cordestam.
På Bauma 2013 snubblade företaget över den tjeckiska Tatran i en monter, och hoppet väcktes.
– Det stod en bil uppställd i montern, vi kunde se hur de pendlande axlarna stod ut åt alla håll – det kändes helt underbart, då såg vi att den kan ta sig fram överallt, säger Robert Cordestam.
Lastbilen skulle kunna ersätta de smala dumprarna på flera sätt.
– Tatran tar sig fram lika bra som en dumper, den lastar 32 ton och på väg lastar den 13 ton, säger Svante Cordestam.
Cordestam såg till att bli generalagent för det tjeckiska märket, försäljningsstarten försenades lite på grund av skiftet mellan Euro 5 och Euro 6, men våren 2016 öppnades alla spjäll.
– Vi har sålt tolv nu, det är en enorm efterfrågan, säger Svante Cordestam.
– De som köper har inte bara köpt en heller, det är ett gott betyg, säger Anita Cordestam.
Fordonen tillverkas i tjeckiska Koprivnice, de tolv sålda är framförallt Tatra Phoenix 8X8 på 32 ton.
– Vi har också sålt en treaxlig grusbil med trevägstipp, den ska levereras i höst, säger Svante Cordestam.
Köparna hittar företaget bland dumperkunder som arbetar med tung anläggning, vägbyggen och liknande uppdrag.
– Det går dubbelt så fort med en Tatra, den drar också betydligt mindre bränsle än en dumper och kan köra fler lass.
Ruschen efter Tatror innebär att Cordestam måste utöka på personalsidan, alla berörda måste dessutom utbildas på det nya märket.
– Jag utbildar också förare när vi levererar maskiner, säger Svante Cordestam.
Hoppet om en smalare Belldumper lever också.
– Vi har förklarat för Bells nya vd att om 20-tonnaren inte får köras på väg spiller det över på de tyngre dumprarna också, vi tappar affärer.
Svaret blev att problemet nog går att lösa.
– När dragarprojektet är klart ska de titta på det här en gång till.
Tatran har dock fått en permanent plats i sortimentet som numera består bara av Bell och Tatra, tidigare i år slutade Cordestam Maskin sälja Eurocomacs grävmaskiner.
–Det finns så många fabrikat på marknaden, konkurrensen är hårt och priserna är pressade, det är svårt att få lönsamhet, säger Robert Cordestam.
Just nu är fördelningen mellan Bell och Tatra cirka 50/50, Cordestam tror dock att lastbilarna kommer att dominera framöver.
– Dumpermarknaden är blygsam, det såldes 17 registrerade dumprar i Sverige 2016, men för tunga lastbilar var det 4 000, säger Svante Cordestam,
Han ser därför en potentiellt mycket stor marknad för Tatran.
– Inom några år blir det nog 75 procent Tatra och 25 procent Bell.
———————————————————————————————
Entreprenadbranschens egen tidning!
Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube!
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.