Socialdemokraterna har, ivrigt påhejade av LO, länge drivit en politik som bygger allt högre och allt mer svårforcerade murar mellan de som redan är inne på arbetsmarknaden och de som står utanför – det vill säga i stor utsträckning ungdomar och nysvenskar.

Sjuklöneansvar, 3:12-reglerna och arbetsrätten är tre av de faktorer som ligger som en våt filt över småföretagares möjligheter att växa genom nyanställningar. En fjärde faktor är arbetsgivaravgifterna som ligger högt i en internationell jämförelse och som i sig fungerar som en tröskel och effektivt förhindrar såväl utveckling i redan etablerade företag som nystart.

Arbetsgivaravgifterna slår hårt mot den del av befolkningen som saknar sysselsättning. Den tidigare regeringen valde att sänka arbetsgivaravgiften för unga, och gav därmed nytt hopp om jobb till de som utgör Sveriges framtid.

Hoppet släcktes dock snabbt av den nuvarande regeringen som i omgångar lyft dessa arbetsgivaravgifter till en nivå som nu börjar ge förväntat resultat – det vill säga minskade möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden.

Många unga tar sina första steg ut i arbetslivet via den säsongsberoende besöksindustrin. Bland campingplatser, nöjesfält och serveringar finns många av de arbetsgivare som valt att ge orutinerade ungdomar chansen till värdefulla arbetslivserfarenheter. Nu kommer från olika håll larmrapporter från företagare som ser stora nackdelar med att anställa outbildad personal när lönekostnaderna är lika höga som för mer rutinerad arbetskraft.

Det stora problemet är dock inte att någon mer kompetent person kommer att göra jobbet. Problemet är att kostnaderna blir så höga att det inte blir något jobb utfört över huvud taget. Och om verksamheten ändå kommer igång tas pengarna från andra planerade, kanske nödvändiga investeringar inför framtiden.

Resultatet av de höjda arbetsgivaravgifterna är färre sysselsatta, lägre skatteintäkter, fler människor som mår dåligt för att de inte kan hitta sysselsättning. Framtidsscenariet är extremt skrämmande. Det blir inte bättre av den frustration som skapas i utsatta bostadsområden där bristen på vettig sysselsättning allt för ofta utmynnar i oönskade händelseförlopp.

Marknader fungerar bara när de är öppna. Måtte regeringen snart inse att det även gäller arbetsmarknaden.