23948sdkhjf

Håkan hittade hem

En teleskoplastare fick Håkan Olofsson att hitta gnistan igen, entreprenören sadlade om till maskinleverantör och säljer nu både italienska, amerikanska och koreanska maskiner. – Min styrka är att jag vet hur man använder maskinerna.

Umeå. Efter närmare 30 år som maskinförare och entreprenör bestämde sig Håkan Olofsson för att lägga ner åkeriet och börja sälja maskiner i stället, ett karriärbyte som krävde både mod och hårt arbete.

– Huvudet blir verkligen knökfullt av allt man måste lära sig, men om man verkligen brinner för något klarar man det även om dygnet förstås alltid är för kort.

– Det var dessutom lite nu eller aldrig, det skulle ha varit för sent om jag väntat 10-15 år, säger Håkan Olofsson som numera är vd och ägare till Olofsson maskin och försäljning i Norrland AB.

Att byta bana innebar också att ett familjeföretag med över hundra år på nacken växlades in på nya spår.

– När vi var som störst hade vi 15 anställda, 6-7 maskiner, fem lastbilar fem stora bussar och diverse småbussar och mindre maskiner.

Att bryta med familjetraditionen kan vara svårt men Håkan Olofsson känner sig trygg med sitt beslut.

– Det sägs att det inte är helt ovanligt att familjeföretag ändrar inriktning var tredje generation, ler han.

En italiensk teleskoplastare i Boden fick honom att ta steget, inte så konstigt kanske – teleskoplastaren har varit favoritmaskinen sedan start.

– Jag har alltid tyckt om teleskoplastare, det var den första maskinen jag körde när jag började jobba i slutet av 1980-talet.

Direkt efter muck började han arbeta i familjeföretaget som redan då sett flera generationer komma och gå.

Hans morfarsfar Sigfrid Eriksson grundade åkeriet i början av förra seklet, han körde sand till olika byggen i trakterna kring Mo nära Nordmaling och de handlastade vagnarna drogs av hästar, först på 1930-talet konkurrerades de havredrivna hästkrafterna ut av lastbilar.

När Håkan Olofssons mormor och morfar tog över E.A. Erikssons åkeri kördes mer än bara sand – timmer, mjölk och inte minst sopor var en viktig födkrok.

– Mormor körde sopbilen och morfar stod därbak och kastade in soporna, ler Håkan Olofsson.

Mormor Viola hade alla bokstäver i körkortet och hon har fortfarande inte lagt körandet på hyllan – 87 år gammal nöjer hon sig dock med bilkörning på somrarna.

På 1970-talet fick lastbilarna maka på sig lite, när Håkan Olofssons pappa Lars blev en del i familjen tog han entreprenadmaskinerna med sig.

– Då kom den första hjullastaren, pappa var en duktig chaufför och tyckte att det behövdes lite maskiner.

Nästa generationsskifte skedde på 1980-talet, Lars och hustrun Solveig tog över efter Viola och Erik.

I slutet av decenniet anslöt så Håkan, han fick sätta sig i en teleskoplastare som gick på en fabriksombyggnad i Husum, det var en stel JCB men han föll ändå för teleskoplastaren, en kärlek som håller i sig.

– Det är den bästa maskinen, man kan göra allt med den, säger han nästan 30 år efter Husumjobbet.

Företaget växte vidare och i mitten av 00-talet ville pappa Lars trappa ner. Håkan ombads ta över men han var inte ett dugg intresserad.

– Jag hade sett vad som krävdes och hur slutkörd min far blivit, jag ville inte hamna där.

Till slut gav han med sig, på ett villkor – att slippa ha anställda.

2009 hade företaget därför krympt till tre maskiner – en Volvo, en Ljungby och en JCB teleskoplastare – och en vd som hyrde ut sig själv på timme.

Det dröjde dock inte länge förrän han råkade anställa någon trots allt.

– Det var tillfälligheterna som gjorde det, jag träffade en kille och vi insåg att vi skulle jobba bra ihop.

Den förste anställde följdes av fler sedan Håkan Olofsson satt sikte på den expansiva marknaden i Umeå.

Han beslutade sig också för att satsa särskilt på teleskoplastare.

– Teleskoplastaren är en otrolig maskin, särskilt den runtomsvängande, det är en riktig problemlösare och kan fixa allt på ett bygge.

Favoriterna kom väl till pass när Umeå fick ett nytt kulturhus, jätteprojektet krävde maskiner med god räckvidd och sysselsatte firmans teleskoplastare i flera år.

Kulturhuset Väven stod klart 2014 och ett par år senare kunde Håkan Olofsson räkna in sju anställda och ett antal teleskoplastare, hjullastare och grävmaskiner.

Det som däremot saknades var lusten.

– Jag började tappa gnistan, vi hade haft hela vår verksamhet vid Väven och när det var klart tog det lite tid att hitta nya uppdrag, det var lite vingligt ett tag men även om vi hittade nya jobb började jag tröttna.

Ett besök på maskinmässan Load up North 2015 gav honom en oväntad nytändning – mötet med en italiensk teleskoplastare ledde inte bara till att han köpte en maskin.

– Vi kom överens om att jag skulle bli Vänermaskins återförsäljare av Magni i Norrland.

Vips hade entreprenören blivit maskinleverantör, våren 2017 blev han ansvarig för försäljningen norr om Sundsvall och företaget påbörjade den transformation som fortfarande pågår.

– Vi har fasat ut åkeriet ganska nyss och min sista anställda slutade i december, säger Håkan Olofsson.

Han räds inte den nya uppgiften och konstaterar att Magni landat väl på marknaden.

– Att sälja ett helt nytt märke innebär alltid ett visst motstånd, samtidigt finns det ett våldsamt intresse, många ser att det är bra grejer och de som köper vill ofta köpa fler.

I slutet av förra året kammade han dessutom hem ännu fler märken när han blev Maskinias återförsäljare i Västerbotten.

– Jag fick erbjudandet och nu säljer jag både Case, Doosan, Atlas Copco och en hel del redskap åt Maskinia.

Han betraktar Case och Doosan som en intressant mix där de amerikanska och de koreanska maskinerna kompletterar varandra väl.

– Case har jättefina hjullastare och bandgrävare och Doosan har fina hjullastare och extra fina hjulgrävare, det finns verkligen något för alla.

Med både Magni, Case, Doosan och Atlas Copco i portföljen känner han sig trygg i sin nya roll.

– Det jag säljer är ju kvalitetsmärken, jag säljer dessutom maskiner i alla storlekar, från smågrävare som väger ett ton till teleskoplastare som når 46 meter.

Till sin hjälp har han Mathias Nordbrandtpå supportsidan och Åsa Norenius som allt-i-allo.

Håkan Olofsson betraktar alla år som maskinförare som en god grund att stå på som säljare.

– Min styrka är att jag vet hur man använder maskinerna, det blir lätt för mig att lösa problemen och bistå kunden, jag hamnar på samma nivå som dem.

– Särskilt om det är en oerfaren kund som aldrig köpt maskin förut, det är lätt att bomma vad man behöver då och det är kostsamt att köpa en ny maskin som man måste bygga om direkt för att den blev felutrustad.

Han letar nu efter riktigt bra lokaler, i eller nära Umeå, för att kunna samla den i dag rätt utspridda verksamheten.

– Jag vill kunna ställa upp maskinerna, men det är också viktigt att det går att provköra dem, då behöver jag lite grushögar, kommenterar Håkan Olofsson.

Hans ambition är att ärlighet och kvalitet ska prägla verksamheten.

– Målet är att lyckas bygga upp en bra lokal, se till att det finns serviceverkstäder, satsa mycket på support och att se till att det till exempel finns maskiner att låna eller hyra om något går sönder.

Han har mycket att stå i innan allt fallit på plats, att lämna det invanda för helt nya äventyr är krävande och visst händer det att han saknar sitt gamla liv.

– Ibland när jag flyttar en maskin vill jag nästan sitta kvar, men det känns som en utmaning att prova något nytt.

Det avgörande är dock att han hittat gnistan igen, nu som maskinförsäljare.

– Jodå, det bara sprutar ur öronen!

———————————————————————————————

Entreprenadbranschens egen tidning!

Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube

Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.125