Den stödremsa som kantar många av våra vägar har flera uppgifter. God bärighet, hög täthet, skydd för asfaltkanten, utjämning av nivåskillnader och en signal om var vägbanan tar slut är bara några av de funktioner den förväntas lösa. I synnerhet på smalare landsvägar ska den också ge utrymme för fotgängare att ta sig fram vid mötande trafik.

Eftersom fordon normalt sett inte ska köra på stödremsan är permeabiliteten väsentligare än stabiliteten. Det betyder att det material som används ska förhindra att vatten tränger in i vägkroppen för att därigenom säkerställa avvattning mot diket. Annars kan vägens bärighet försämras. Av trafiksäkerhetsskäl är det också väsentligt att materialet i stödremsan håller sig kvar och inte hamnar på asfalten – inte minst för motorcyklister som kan riskera att åka av vägen på grund av rullgrus och minskad friktion.

När Trafikverket genomförde en kontroll av stödremsorna visade det sig att så mycket som 75 procent av proverna underkändes – framför allt på grund av för låg halt av finkornigt material. Därför fick VTI, Statens Väg- och transportforskningsinstitut, uppgiften att titta närmare på problemet, vilket nu resulterat i en forskningsrapport där utredarna bland annat studerat olika material.

– Det mesta är granit och morän, för att citera Lars Winnerbäck, men i det här fallet lutar vi åt morän, säger Håkan Arvidsson, projektledare för den laboratoriestudie som VTI nu tagit fram.

Bland annat konstateras att morän är mindre genomsläppligt för vatten än bergkross. Orsaken kan vara att bergkrossens mineralkorn är mer flisiga, vilket lämnar större hålrum än moränens avslipade, rundade korn som packar sig bättre.

Redan nu har undersökningen satt sina spår i regelverket. Bland annat tillåts mer finkornig sortering än tidigare i stödremsan. Samtidigt ställs krav på att sammansättningen av olika kornstorlekar är den rätta.

– Vi vill gärna gå vidare med att testa fler varianter av både bergkross och morän och även göra fälttester för att få resultaten bekräftade. Och så skulle vi titta på hur bra materialet i stödremsan är bundet så att det inte riskerar att hamna på asfalten, säger Håkan Arvidsson.

Förthoppningen är att arbetet ska kunna fortsätta med hjälp av forskningsmedel från BVFF, branschprogrammet Bana väg för framtiden, ett samarbete mellan bland annat Trafikverket, Kungliga Tekniska Högskolan och VTI.