Det fanns en period när Ingemar Stenmark fick det svenska folket att samlas vid teveapparaterna, vecka efter vecka. Hans färder nerför pisterna var en riksangelägenhet och på mängder av arbetsplatser och skolor var jobbet det sista som fanns i åtanke när fartvidundret från Tärnaby drog fram på sitt segertåg.

Frågan är ändå om inte hysterin framför teveapparaterna var ännu större måndagen den 24 april 1961 då regalskeppet Vasa, inför teve-kamerorna, bröt vattenytan efter en Törnrosasömn på ungefär 333 år.

Bärgningsarbetet hade pågått i flera år då skeppet etappvis flyttats för att komma till grundare vatten inför det slutliga lyftet. En anledning var att de ursprungliga bultarna som höll ihop skeppet rostat sönder och stor försiktighet var av nöden. Efter hand ersattes de ursprungliga bultarna med nya, men även 1960-talets metall hade sina brister och 50 år efter bärgningen inleddes ett nytt kapital om regalskeppet Vasa.

– För att kunna bevara Vasa för framtiden var vi tvungna att byta bultarna. Förutom att rostangreppen försvagat bultarna har rosten orsakat kemiska reaktioner som gjorde att träet i skeppet bröts ned, säger Lisa Månsson, chef för Vasamuseet.

Inom ramen för ett forskning- och utvecklingsprojekt inleddes 2011 ett samarbete mellan Vasamuseet och Sandvik som tog fram en lösning med specialkonstruerade, höglegerade bultar. De nya bultarna har dels gjort skeppet åtta ton lättare och mer stabilt, och dels minskar det rostfria stålet risken för kemiska reaktioner i träet. Sju år har det tagit att byta ut regalskeppets ungefär 4 000 bultar, men nu är bedömningen att skeppet ska klara sig alldeles utmärkt i 150 år till.

– Vårt mål är att bevara Vasa i tusen år. Genom att byta ut de gamla rostiga bultarna har vi nu lagt förutsättningar för att även kommande generationer får möjlighet att uppleva skeppet Vasa och engageras av hennes rika historia, säger Lisa Månsson.