Luleåforskare söker nya metoder för marksanering
PFAS, eller högfluorerade ämnen, som är icke-nedbrytningsbara i naturen, har blivit ett allt större problem runt om i världen på grund av de många användningsområdena. De finns bland annat i så vitt skilda produkter som brandbekämpningsmedel, beläggning av köksredskap (teflon), matförpackningar samt vattentäta och brandbeständiga kläder.
Ämnena sprids genom jord, grundvatten och ytvatten och nu konstaterar forskare vid Luleå tekniska universitet att det inte finns någon etablerad metod som klarar att effektivt rena förorenade jordmassor och vattentäkter trots det stora behovet. Enbart i Sverige anger forskarna att det identifierats 222 brandövningsplatser och 287 flygplatser som förorenats med PFAS.
Forskarna vill nu kombinera efterbehandlingsmetoder som beskrivs vetenskapligt och bedöms vara mest lovande och skala upp dem till metoder som ska fungera direkt i fält.
– Vårt mål är att kompromissa mellan behandlingseffektivitet och praktisk tillämpning i fält för att minska behovet av att transportera förorenade massor till behandlingsanläggningar eller deponier, säger projektledaren Ivan Carabante, forskare inom avfallsteknik vid Luleå tekniska universitet.
Han har samarbetat med Jurate Kumpiene, professor inom avfallsteknik vid universitetet, under mer än ett decennium i forskningsprojekt som behandlar sanering av förorenad mark och förorenat grundvatten.
– Omfattningen av den skada som PFAS-föroreningar orsakat och medvetenheten om dess risker kräver att åtgärder vidtas från alla med ansvar för miljö och hälsa. I det här projektet samarbetar vi med Swedavia-Umeå Airport, Dåva DAC, Swerock och Eurowaters som alla har medverkar i genomförandet, säger Jurate Kumpiene.
Tanken är att driva projektet i tre år med målet att utveckla och optimera behandlingsmetoder i labbmiljö för att sedan applicera dessa på lämplig pilotanläggning som tillhandahålls av företagen Dåva DAC och Swerock. Statens geotekniska institut, SGI, bidrar med ett anslag på 2 500 000 kronor.