Ingen ökad halkrisk med sopsaltning
Allt fler svenska cykelvägar röjs vintertid med hjälp av så kallad sopsaltning. Någon form av redskapsbärare förses med en sopvals fram som röjer undan snön och en tank baktill som rymmer saltlösning, torrt eller befuktat salt för halkbekämpning.
Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, har under många år forskat kring metoden. I första hand har metod, utrustning och strategi studerats med målsättningen att kunna ge rekommendationer kring bästa möjliga tillämpning. I en ny studie har tidigare forskning kompletterats med analyser av olycksdata från Strada, för åren 2013 till och med 2017 samt för vintersäsongerna 2012/13–2017/18 gällande cyklister, fotgängare och mopedister. Till detta har lagts data från cykelflödesmätningar från Stockholm.
Antalet inrapporterade olyckor på de sopsaltade stråken under den aktuella perioden har inte varit så många att det varit möjligt att kvantifiera effekterna. Underlaget betraktas dock som tillräckligt för att kunna fastställa att sopsaltmetoden inte ökat olycksriskerna. En sådan utveckling skulle mycket väl kunna ha skett eftersom cyklisternas hastighet sannolikt ökar som en följd av det förbättrade väglaget.
Undersökningen visar att halkolyckor där cyklister är inblandade vanligtvis sker i anslutning till och från bilväg, på brunnslock, vid övergångsställen och i anslutning till broar – det vill säga platser där det redan tidigare har konstaterats att det finns en ökad risk för halka.
Ytterligare en slutsats är att halkolyckorna ofta inträffar i samband med interaktion med andra trafikanter, vanligtvis andra cyklister eller fotgängare, eller vid väjning för något i trafikmiljön som kantstenar, vägmärken, lyktstolpar eller liknande.
Flest halkolyckor stod fotgängarna för och de flesta inträffade i innerstaden, ofta på trottoarer.