Vattendirektivets åtgärdsprogram överprövas
Av Genomförandet av EU:s vattendirektiv är Sveriges största vattenvårdsprojekt någonsin. Åtgärderna landar med stor tyngdpunkt på landsbygden med åtgärder i enskilda avlopp, växtodling, vandringshinder och på sikt flottledåterställning. De samlade kostnaderna är flera tiotals miljarder kronor, bedömer LRF.
Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram har, trots revidering, fått kritik bland annat för låg grad av löpande lokala dialoger med lantbrukare och kommuner och för att konsekvensanalys över kostnaderna är otillräckliga. Det har lett till att regeringen nu beslutat att överpröva åtgärdsprogrammen efter att Havs- och vattenmyndigheten och ett fyrtiotal kommuner begärt det.
– LRF välkomnar beslutet. Vi tycker inte att det har gjorts en samhällsekonomisk bedömning av nyttan i åtgärderna i relation till kostnaderna. Alla konsekvenser för enskilda markägare och företag måste övervägas. Den bilden delar vi med Havs- och vattenmyndigheten, ett 40-tal kommuner och nu regeringen, säger Palle Borgström, förbundsordförande i LRF.
Den tredje och officiellt sista cykeln i EU:s vattendirektiv inleds i år. Liksom i de två tidigare cyklerna finns 25-30 000 svenska sjöar, vattendrag, kuststräckor och grundvatten statusklassade.
Statusklassningen och åtgärdsförslagen påverkar landsbygden på flera sätt. Många av LRF:s regioner och kommungrupper, men även lokalavdelningar och enskilda lantbrukare, har under året läst samrådsunderlaget och tyckt till om beskrivningen av vattnen i hembygden och haft synpunkter på åtgärderna som föreslås.
Det är inte första gången regeringen överprövar åtgärdsprogrammen.
– LRF tycker att det är anmärkningsvärt att olika myndigheter och kommuner varje gång Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram presenteras känner sig nödgade att begära prövning. Det tyder på att förändringar behövs i vattenförvaltningen, säger Palle Borgström.