Europas största fyndighet för sällsynta metaller finns i Sverige
Förra våren visade resultat från LKAB:s prospektering att fyndigheten Per Geijer, som ligger nära den befintliga verksamheten i Kiruna, innehöll över 400 miljoner ton av mineraltillgångar med höga järnhalter.
Nu visar utökade studier att fyndigheten innehåller över 500 miljoner ton – och dessutom sju gånger så hög halt av fosfor som i de malmkroppar som LKAB bryter i Kiruna idag.
LKAB redovisar nu, för första gången, mineralresurser och vidare undersökningar av Per Geijer på tillgångar av mer än en miljon ton sällsynta jordartsmetaller i form av Rare Earth Oxides som används i produktion av Rare Earth Elements.
Det är tillräckligt för att möta en stor del av EU:s framtida behov av tillverkning av permanentmagneter som bland annat används i elmotorer och vindkraftverk.
De sällsynta jordartsmetallerna i Per Geijer förekommer tillsammans med fosfor i vad som i huvudsak är en järnmalmsfyndighet och kan därför produceras som biprodukter, vilket skapar helt nya möjligheter för en möjlig brytning.
– Det här är goda nyheter inte bara för LKAB, regionen och för svenskarna utan även för Europa och för klimatet. Det är den största kända fyndigheten av sällsynta jordartsmetaller i vår del av världen och skulle kunna bli en betydande byggsten för att få fram de kritiska råmaterial som är helt avgörande för att möjliggöra den gröna omställningen. Vi står inför ett utbudsproblem. Utan gruvor, inga elbilar, säger Jan Moström, vd och koncernchef på LKAB i pressmeddelandet.
Enligt en bedömning från EU-kommissionen förväntas efterfrågan på sällsynta jordartsmetaller öka mer än fem gånger fram till år 2030. I dagsläget är Europa helt och hållet importberoende av dessa mineraler där Kina har ett stort övertag på marknaden.
– Det finns potential för Europa ta ledning i den gröna omställningen och bli mindre beroende av Kina, säger Ebba Busch, Energi- och näringsminister, under pressträffen.
Men vägen till eventuell brytning av fyndigheten är lång och planen är att lämna in en ansökan om bearbetningskoncession under 2023.
Hur snabbt kan ni börja producera och hur stor är investeringen?
– Det är för tidigt svara på den frågan, det beror bland annat på tillståndsprocessen. Med dagens tillståndsprocesser kan det ta 10-15 år, vore det bara en ingenjörsutmaning skulle det gå fortare. När det är klart blir det frågan om investeringen, men det är en stor investering, säger Jan Moström.
LKAB har redan nu börjat förbereda en flera kilometerlång ort från Kirunagruvan till den nya fyndigheten för att lättare undersöka den på djupet.
– Vi har inte sett slutet på fyndigheten. Vi investerar stort för att komma vidare och räknar med att behöva ett antal år för att undersöka fyndigheten ytterligare för att skapa förutsättningar för att lönsamt och hållbart bryta den. Vi är ödmjuka inför de utmaningar kring markanvändning och påverkan som finns för att utveckla detta till en gruva och som kommer behöva analyseras för att se hur man kan undvika, minimera och kompensera för det. Först därefter kan det bli aktuellt att gå vidare med en miljöprövningsansökan och att söka tillstånd, säger Jan Moström. Han fortsätter:
– Vi behöver förändra tillståndsprocesserna för att säkra ökad brytning av den här typen av råvaror i Europa. Tillgången är idag en avgörande riskfaktor för såväl europeisk industris konkurrenskraft som klimatomställningen.
Hur stor är den här tillgången i förhållande till andra gruvor i världen?
– Det är svårt jämföra då de flest gruvor finns i Kina och det är svårt få grepp om hur stora tillgångar de har. Vi kommer fortsätta undersöka de här tillgångarna men vi kan säga att det är den största tillgången i Europa, säger Jan Moström avslutningsvis på presskonferensen.