Modern tid

Numera är gummifabriker, där även syntetiskt framställt gummi utgör råvara till packningar, gummiproppar, hjul, däck och membran etc. en del av vår industriella flora.

Gummit finns överallt: i våra hem, till exempel, märker du att det sitter gummipackningar mellan plaströren i avloppsledningarna när du fått stopp i avloppet och handskarna du har på dig för att slippa ta i geggan är också av gummi! Airbags i våra bilar är av gummi liksom däcken förstås.

När du går på ett gym eller till idrottshallar finns gummi ofta i golven, gummit finns också i simdräkter, cykelshorts och i fot- och basketbollar.

Inom industrin

Gummifabrikernas produkter används även flitigt inom industrin t.ex. inom transport och inte minst inom medicinalindustrin, sjukhus och även hos tandläkaren är olika gummikomponenter nödvändiga för att du ska kunna gå därifrån med ett bländvitt leende.

Hur kan gummit, saften från ett träd,  ha blivit så allmänt och användbart?

Mycket beror väl på det som inträffade när Charles Goodyear 1839 tappade ett stycke latex (naturgummi) och lite svavel ner i en varm stekpanna och upptäckte att den processen gjorde gummit mera fast.

Ordet gummi har också letat sig in i olika delar av vårt språk på ett sätt som skvallrar om dess betydelse: ord som gummiparagraf, gummiansikte eller bara ”gummi”, som länge varit ett slangord för kondomer, skvallrar om hur materialet blivit en del av vårt moderna tänkande.

”Gummi” är alltså ett, ursäkta den språkliga klacksparken, ett högst tänjbart ord…ja, apropå klackspark – vad är de flesta av dina skoklackar gjorda av – t.o.m. om du går i träskor så sitter en sula från någon gummifabrik underst.

Har då detta gamla material någon framtid?

Gummifabrikanterna kan vara lugna – materialets förmåga till isolering och stötdämpning gör att det används flitigt i bl.a. i rymdkapslar och raketer och som tätnings- och förseglingsmaterial  inom rymdflyget.