Glesbygd med förhinder
Infrastrukturministern varnar för att överinvestera – i varje fall i vägar och järnvägar i glesbygd där väljarna är få.
Och hon borde onekligen veta vad hon talar om. Regering efter regering har valt att prioritera ner underhållet av såväl väg- som vägnät, vilket lett till stora störningar för både person- och godstransporter och därmed också bidragit till dämpad tillväxt och försämrad konkurrenskraft för såväl företag som hela landsdelar.
Insikten är välkommen, lösningen mer tveksam. Anna Johansson tycks fortfarande anse att lösningen på den gordiska knuten uttalas höghastighetståg. Att tågförbindelserna måste förbättras är ställt utom allt tvivel. Inga fakta har dock hittills presenterats som tyder på att höghastighetsbanan är det bästa alternativet.
Löften om kortare restid lockar, men med tanke på att stationerna lär placeras i städernas utkanter tillkommer lokala resor, som mycket väl kan göra att tidsvinsten från själva tågresan äts upp.
Den lokala medfinansiering som utlovas är fullt möjlig, men lika aktuell även med alternativa lösningar.
Infrastrukturministern motiverar gärna den gigantiska investeringen med uppsvinget i Öresundsregionen tack vare den fasta förbindelsen. Att den ersatte betydligt mer komplicerad båttrafik ”glöms” dock gärna bort.
I argumentationen jämförs vanligtvis situationen efter en färdigställd höghastighetsbana med dagens eftersatta järnvägstrafik, vilket är helt ointressant. En rättvisare bild ges vid en jämförelse med läget om samma investeringsnivå läggs på alternativa åtgärder.
Kostnaden för höghastighetsbanan är också synnerligen osäker även om Anna Johansson anger 230 miljarder kronor som trolig slutkostnad – något oklart dock vad som ingår.
Oavsett var slutsumman landar lär dock konsekvenserna för infrastrukturen vid sidan av den tänkta höghastighetsbanan bli påtagliga. Bland annat hörs skarpa protester från Småland där varken Tjustbanan eller Stångådalsbanan finns med i Trafikverkets bruttoinvesteringsplan fram till år 2029 – trots att de är i så dåligt skick att nedsatt hastighet aviserats på vissa delar.
Trots löften om bredbandsstöd är det mycket som pekar på att Anna Johansson och regeringen inte placerar glesbygdens fortlevnad speciellt högt på agendan. Tydligast är det genom den glesbygdsskatt som förklätts till kilometerskatt eller vägslitageavgift. Den njugga inställningen till glesbygd var även märkbar på Stora Infradagen. För ett liv i glesbygd är fungerande vägar en förutsättning. För Anna Johansson verkar det dock räcka om fordon över huvud taget kan ta sig fram på vägen. Infrastrukturministern varnar för att överinvestera – i varje fall i vägar och järnvägar i glesbygd där väljarna är få. Det krävs många bäckar små för att vaska fram 230 miljarder kronor till en höghastighetsbana.