REPORTAGE: Problemlösaren i Sandviken
Av Sandviken. Försommarsolen värmer gott i slutet av maj och grönskan väller över alla bräddar när Stefan Brodin och hans grävlastare tar tag i ett lass grindar.
Han kör sedan längs en liten men torr stig och placerar grindarna runt ett blötare parti i en skogsdunge, precis intill ett av Sandvikens handelsområden.
Lervällingen som bryter fram skvallrar om vad som väntar. Brodins Entreprenads uppdrag är nämligen att hitta, gräva fram och sedan laga en stor matarledning som sprungit läck.
– Det har blivit ett rosthål och det är en stor ledning, den försörjer hela Sandviken med vatten, konstaterar Stefan Brodin.
Han har jobbat för kommunen i 36 år och det har ofta varit jobb av det här slaget – lite trixiga där inga standardlösningar förslår.
Perfekt för en grävlastare alltså, åtminstone om man frågar Stefan Brodin.
– Det är en riktig problemlösarmaskin. När det är något de andra går bet på ringer de oss, och när vi kommer med hydraulhammare eller stenspräckare klarar vi av det mesta!
Han är lite av en uppfinnarjocke och det har konstruerats många egna redskap och lösningar hemma i Jäderfors.
Han har också utvecklat en egen metod för att kunna dra ut galvrör utan att behöva gräva.
– Då slipper man till exempel bila upp ett helt golv för att få ut ett galvrör.
Exakt hur det går till håller han för sig själv men det påminner lite om kirurgins titthålsteknik, han gräver två gropar, knackar loss ledningen och drar sedan ut den, avslöjar han.
Frontfönstret är helt uppslaget denna varma dag och Stefan Brodin skrapar försiktigt av jordlager efter jordlager, den trasiga ledningen, en stålledning med en diameter på 600 millimeter, får inte komma till skada.
– Det kommer att bli lite trixigt, vattentrycket måste vara på hela tiden, kommenterar han.
Han är dock inte särskilt oroad, som förare har han både erfarenhet och kunnande och maskinen är utrustad till tänderna.
– Den har till exempel sideshift, bredare däck, tiltrotator, grävsystem och radiostyrning och skevning på lastaren, säger Stefan Brodin som särskilt uppskattar sideshiften.
Tack vare sideshiften blir räckvidden ändå stor, det blir nästan som en halvt runtomsvängande maskin.
– Den har jag haft jättestor nytta av, maskinen har ett rätt kort grävaggregat men tack vare sideshiften blir räckvidden ändå stor, det blir nästan som en halvt runtomsvängande maskin.
Han noterar att han lätt kan flytta aggregatet så att det aldrig skymmer sikten, lastningen underlättas också eftersom aggregatet når så pass långt bakåt.
– Det är bra i trånga utrymmen och det är ju ofta där jag hamnar!
Stefan Brodin lyfter också fram grävsystemet, ett GPS-anpassat, trådlöst och solcellsdrivet system från Idig.
– Vi använder det mycket för säkerhet, jag gräver ner till ledningen och sätter nollan där, då slipper jag ha folk i gropen och gräver rätt från början.
Det kan vara svårt att hålla en millimeterhöjd med blotta ögat, förklarar han.
– Förut fick vi gräva och ta om tills det blir rätt, nu blir det rätt direkt.
Det finns maskiner som gräver bättre än en grävlastare, det finns också maskiner som lastar bättre, konstaterar Stefan Brodin.
– Men de maskinerna kommer inte åt på samma sätt, jag kan lätt ta mig ut på en blöt åker, jag kan gräva där det är trångt och maskinen har både räckvidd och grävdjup som kan matcha stora grävmaskiner. Man ska ha rätt maskin på rätt plats!
Grävlastarna har funnits med i firman ända sedan starten för 60 år sedan. Faktum är att det var en traktorgrävare som blev den tändande gnistan när Stefans pappa Kjell startade eget 1964.
– Han hade egentligen tänkt köra skogsmaskin men så såg han en annons om en grävlastare som var till salu i Valbo, berättar Stefan Brodin.
23-årige Kjell slog till, han hämtade sin Fordson Major utrustad med hamjärnsaggregat på lördagen och trots att han körde sönder en hydraulslang dagen därpå fick han sitt första uppdrag redan på måndagen.
Sedan dess har Brodin och grävlastare varit en institution i Sandviken. Då som nu är basen bondgården i Jäderfors någon mil norr om stan, och Stefan Brodin växte upp bland traktorgrävarna; första gången han satt bakom spakarna stod han – för att nå upp.
– Jag var väl 5–6 år gammal första gången jag körde, minns han.
Jag har hattat runt med alla möjliga märken.
Maskinerna som passerat revy har varit många. Pappa Kjell bytte ut den där första Fordsonmaskinen mot en Hymas, ett märke han förblev trogen. Stefan har haft betydligt svårare att hitta en favorit.
– Jag har hattat runt med alla möjliga märken, medger han.
Och listan över hans maskiner är onekligen mångfacetterad. En Hymas 474C följdes av en Huddig 760, därefter kom en Valmet 7000, en Hymas 9000 och en Lännen.
Därefter hittade en Hydrema till Jäderfors och sedan kom en till – den Hydrema 926F som nu jobbar på i skogsdungen.
– Det är första gången jag köpt samma märke två gånger i rad men jag var väldigt nöjd med maskinen innan, den hade till exempel en mycket bra ekonomi, säger Stefan Brodin.
Han slår dock fast att alla märken har sina för- och nackdelar.
– Det går inte att säga att någon viss är bättre än den andra, det man måste se till är att man har rätt maskin på rätt plats.
Stefan Brodin konstaterar att Hydreman han kör i dag passar utmärkt för de uppdrag han åtar sig nu.
– Jag är jättenöjd med den men det beror ju helt på vilket jobb det handlar om.
Han berättar att sonen Tobias, som också jobbar i firman, har ett helt annat upplägg. Han kör en specialbyggd linjemaskin, en Huddig med personkorg och lastbilskran i fronten.
– Han jobbar med elledningsgator och jag skulle aldrig konkurrera med min maskin på den typen av jobb, där behövs en större och kraftigare maskin, säger Stefan Brodin.
Sandviken är hemmaplan och förutom eluppdragen har VA blivit en specialitet där man jobbar även för privata beställare.
– Jag brinner rätt mycket för VA, pojken är mer intresserad av el, ler Stefan Brodin som funderar på om det kanske krävs en viss glöd för att jobba med detta.
Det är ganska krångligt att köra grävlastare men om man kan hantera maskinen kan man utföra underverk!
– Hade jag inte gillat det så mycket hade jag nog suttit i en skogsmaskin i stället – att köra grävmaskin är ett yrke, att köra grävlastare är mer en livsstil!
Maskintypen kan dock vara utmanande, det är inte så lätt som man kan tro när man ser Stefan Brodin däruppe i hytten.
– Det är ganska krångligt att köra grävlastare men om man kan hantera maskinen kan man utföra underverk!
Föraren måste vara alert redan innan han eller hon sätter sig i hytten, fortsätter han.
– Man måste planera för hur man ska ställa upp maskinen för att kunna lasta även det sista lasset, man måste tänka igenom hela konceptet redan från början.
Han noterar att det finns de som inte insett maskintypens storhet.
– En del tror att de är som på Fordson Majors tid men så är det ju verkligen inte, dagens grävlastare är allroundmaskiner som kan lösa många problem.
– De kan och ska inte konkurrera när man ska gräva ur en gata, men ibland är de verkligen rätt maskin på rätt plats.
Efter 60 år är grävlastarnas ställning ohotad på Brodins Entreprenad. En annan tradition som upprätthållits är att firman består av far och son, tvåman räcker gott tycker Stefan Brodin.
– Vi kunde ha tagit in fler men jag känner att då jobbar jag hellre lite extra eller tackar nej, jag vill kunna stå för alla jobb som vi gör och det blir svårare om vi är fler.
Jag njuter varje timme jag får sitta i maskinen.
Fler anställda skulle dessutom innebära mindre tid bakom spakarna, Stefan Brodin inser att han kanske jobbar lite för mycket men vad ska man göra när det är så kul?
– Jag vill ju köra och jag kan bara tacka min sambo för att vi fortfarande håller ihop – jag har väl varit mer gift med maskinen än med henne men det har gått bra, det kanske det inte hade gjort om jag låtit företaget växa?
Vad är det då som lockar? Stefan Brodin har svårt att sätta ord på känslan men minns en lördagsmorgon då klockan var fem och han satt i maskinen för att dika.
– Jag är inte ens så bra på att dika men jag jobbade på, solen gick upp, det var bra musik på radion och jag blev nästan tårögd – trivs man så bra på sin arbetsplats har man nog hamnat rätt, jag njuter varje timme jag får sitta i maskinen.
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.