Gunnar Malm tillsattes som enmansutredare i december 2008. Uppdraget var att ta reda på om det finns någon möjlighet att bygga höghastighetsbanor i Sverige, om det går att göra på ett samhällsekonomiskt lönsamt sätt och om det leder till hållbara transportlösningar. Frågan var också var eventuella banor bör dras, vad det kommer att kosta och vem som ska betala för kalaset. Gunnar Malm föreslår kort och gott att två höghastighetsbanor byggs: Götalandsbanan från Järna utanför Stockholm till Almedal utanför Göteborg, och Europabanan från Jönköping till Malmö, via både Helsingborg och Hässleholm. – Det är ett samhällsbygge det handlar om, att bygga helt nya stambanor, något som vi inte gjort sedan mitten av 1800-talet, säger infrastrukturminister Åsa Torstensson. Gunnar Malm räknar med att restiden mellan Stockholm och Köpenhamn, minskar från 5 timmar och 20 minuter till knappt tre timmar. Till Malmö skulle det gå att åka på knappt 2,5 timmar, i stället för dagens nästan 4,5. Till Jönköping blir restiden 1 timme och 23 minuter mot dryga tre i dag. Höghastighetsbanorna ska enligt förslaget byggas med separata dubbelspår och enbart trafikeras av persontåg med en maxhastighet på 320 kilometer i timmen. Även godstrafiken gynnas, eftersom utrymmet på befintliga banor ökar. Det blir inga plankorsningar och även om höghastighetstågen kräver större kurvradie tål de tre gånger så stor lutning, något som ska minska intrånget i naturen. – Höghastighetsbanorna ska ta oss ut i Europa via Danmark, till det europeiska höghastighetsnätet, säger Gunnar Malm. Götalandsbanan innebär en sträcka på totalt 44 mil nya dubbelspår och Europabanan innebär totalt 30 mil nya dubbelspår. Höghastighetsbanorna föreslås sluta utanför storstäderna. – In till Stockholm och Göteborg kommer man att använda befintligt spår, säger Gunnar Malm. Både tåg och banor ska vara konstruerade enligt den EU-standard som råder. Allt ska byggas med internationellt beprövade metoder. – Det är en anledning till att vi inte föreslår magnettåg, de är inte kompatibla med det konventionella bannätet, säger Gunnar Malm. Flera kriterier har avgjort vilka orter som ska betjänas av höghastighetsbanor, restiden måste halveras, det ska gå minst 30 minuter snabbare än att ta flyget och enkel resa ska ta högst tre timmar. Finanseringsfrågan har varit en hård nöt att knäcka. Gunnar Malm beräknar att hela kalaset kommer att gå på 125 miljarder kronor. Han anser dock att projektet kommer att leda till nyttor som överskrider kostnaden. – För varje satsad krona får man 1 krona och 15 öre tillbaka. Han tillfogar att analyserna gjorts i ett tidsperspektiv på 40 år. – Det är lite i kortaste laget och bör kompletteras med fler analyser, osäkerheter finns alltid när det gäller till exempel trafikprognoser 40 år in i framtiden och anläggningskostnader för byggen som inte startar förrän om tio år. Han förklarar att det är troligare att summan överskrids än att det visar sig bli pengar över. – Det är en hög anläggningskostnad, den högsta i Sverige någonsin. Projektet tål ytterligare fördyringar, men med 85 procents sannolikhet kostar det inte mer än 150 miljarder kronor. Vem ska då betala kalaset? Gunnar Malm anser att det finns flera som kan bidra, till exempel kommuner, regioner och de som ska trafikera banan. – Vi räknar med att förhöjda banavgifter ska kunna stå för 43 miljarder kronor. Regionerna bör kunna hala fram 19 miljarder, anser Gunnar Malm som räknar med fyra miljarder från EU, och anser att staten ska stå för resterande 59 miljarder kronor. Vad händer då om regionerna inte vill vara med och betala. – Det bygger på frivillighet, säger Gunnnar Malm. Åsa Torstensson anser det viktigt att blicka ut mot övriga Europa, och se hur frågan lösts där. – Där är det ett krav att regionerna är med och finansierar, Frankrike och Spanien är tydliga på den punkten. Gunnar Malm föreslår att staten bildar ett separat projektbolag med enda uppgift att planera, projektera, upphandla och sedermera förvalta banorna, som han tror kan tas i drift 2023-2025. – Byggstart skulle kunna ske 2015, med en total byggtid på 15 år. Utredningen är nu överlämnad till regeringen, som ska skicka materialet vidare ut på remiss. Åsa Torstensson uppger att regeringen vill analysera frågan, och försöka knyta ihop det med den nationella infrastrukturplanen som ska fastställas i början av nästa år. Hon lovar dock inte ett beslut angående höghastighetsbanorna innan nuvarande mandatperiod är över. – Det är för tidigt att svara på frågan om det kan bli en propostion, det är ett samhällsbygge som innebär en ändrad struktur och inget man kan ta beslut om vilken lördagförmiddag som helst.