23948sdkhjf

Dygnet runt i grottekvarnen

Jättarna har det tufft i Aitik. Maskinerna körs dygnet runt 365 dagar om året, det går åt inte mindre än två miljoner liter diesel i månaden och den stenhårda miljön sliter hårt på truckdäck, grävskopor och andra slitdelar.

Gällivare. Sommarvärmen har nått Gällivare och solen strålar denna majdag över alla som jobbar i Sveriges största koppargruva. Boliden är Gällivare kommuns största privata arbetsgivare och 600 anställda, 800 om man räknar alla underentreprenörer, arbetar i Aitikgruvan som är i drift dygnet runt alla årets dagar.

– Vi är också Sveriges största arbetsplats med 28 kvadratkilometer, ler Olle Baltzari, besöksansvarig i gruvan.

Dagbrottet är enormt, tre kilometer långt och en kilometer brett. Det är dessutom flera hundra meter djupt, vägen ner ringlar sig längs den trappstegsformade kanten, och man ser hur det ilar maskiner långt där nere.

Några av dem har tagit sig hela vägen upp i dagen, och då ser man hur fantastiskt stora de är. Tre bergtruckar står parkerade bredvid en lastbil som knappt når upp över däckkanten, lite längre bort står en mastondontgrävare, en Bucyrus av äldre modell som hämtats upp från gropen för att få nya slitdelar.

Maskinen står med larvbandet halvt avtaget, varje länk är ihålig men väger ändå två ton, varje tand i skopan väger 85 kg och nöts ned på 10-12 dagar. Skopan rymmer 45 kubikmeter, den har en tomvikt på 80-90 ton och fyller uppemot 90 ton beroende på hur fint materialet är.

– Grävmaskinerna servas en gång i veckan, oftast på plats nere i gropen, säger Olle Baltzari.

Den största trucken , den dieselelektriska 795:an, är 15 meter lång, nio meter bred och åtta meter hög. Den väger 250 ton och lastar upp till 350 ton medan den mindre, på 150 ton, nöjer sig med en maxlast på 220 ton.

– Båda har V16-motorer, storingen har en på 85 liter och 3 400 hästkrafter och den lilla en på 72 liter och 2 400 hästkrafter, säger Olle Baltzari.

Truckdäcken har en diameter på drygt fyra meter och håller i snitt 6 000 timmar. Däcken sätts på en 63-tumsfälg, de främre däcken har dimensionen 56/80R63 och de bakre 59/80R63.

Däcken är av märket Bridgestone eller Michelin och kostar sisådär en halv miljon kronor styck

– Däcken till de stora truckarna kommer från USA och levereras i öppna 40-fotscontainrar med tre däck i varje. De mindre truckarna får Spanientillverkade däck som kommer på lastbil med sex däck per ekipage.

Den största bergtrucken slukar 175 liter bränsle i timmen om den går lastad på plan mark, i lutning med last blir den betydligt törstigare och behöver inte mindre än 400 liter i timmen.

– 795:an har en bränsletank på 7 192 liter och 793:an en på 3 800 liter, säger Olle Baltzari.

Även om grävmaskiner och borriggar är eldrivna finns det dessutom ett otal andra maskiner som behöver soppa.

– Det går åt två miljoner liter diesel i månaden, konstaterar Olle Baltzari.

Två tankbilar per dag kör upp bränslet från Piteå och Aitik har tre egna mackar på området, en på 100 kubikmeter och två på 50 kubikmeter varav en snart ska bytas ut mot ytterligare en 100-kubikmetersmack.

Jättarna är svåra att missa även i den gigantiska gropen. Vanliga entreprenadmaskiner och i ännu högre grad pickuperna och transportbilarna blir extremt små i jämförelse. För att inte riskera att bli mosade måste därför varje fordon förses med en hög vimpel så att truckförarna har en ärlig chans att se dem. De mindre bilarna lever också fort och dör unga, en hel kyrkogård av utrangerade personbilar dyker plötsligt upp framför oss.

– Våra bilar håller 2,5 år, sen är det slut, säger Olle Baltzari.

Nere i gropen har sprängarlaget dragit fram, ikväll vankas ytterligare en salva och hålen står borrade, laddade, fyllda och hopkopplade. Lite längre bort står borriggen med bommen nedfälld, den har ledigt i dag och underkastar sig i stället HMS Fältservice arbete, en avdelning som åker runt och rengör riggar och jättegrävmaskiner.

– Så fort det blir ett stopp är vi där, varje maskin rengörs var eller varannan vecka, säger Susanna Israelsson.

Hennes kollega Malin Karlsson är utstyrd i en jättelik regnrock och klättrar resolut upp på maskinen. Sedan riktar hon högtryckstvätten mot den oljiga riggen och går loss.

– Det kan ta upp emot åtta timmar att få den ren, säger Olle Baltzari

Riggarna, liksom de stora grävmaskinerna går på el och gula elkablar i mastondontformat ringlar fram längs vägen. Verksamheten slukar el, bara det nya anrikningsverket kräver 50 000 – 75 000 kilowatt i timmen, kraft som kommer i stora ledningar direkt från vattenkraftverken i Messaure och Porjus.

Ännu lite längre bort står en P&H grävmaskin och väntar på linbyte, ett planerat byte som sker efter 800 -1 000 timmar.

– Med en skopa med en tomvikt på 80 ton och en last på uppåt 90 ton blir det över 160 ton som man hissar i luften, då vill man inte att den snäpper av när man svängt in den över en truck, konstaterar Olle Baltzari.

Den här maskinen är något mindre än den vi såg tidigare.

– Länkarna i den här larven väger bara 1,5 ton styck.

Skulle olyckan vara framme måste en bärgningsbil av det rejälare slaget rycka ut. Boliden har därför låtit bygga en egen bärgningsbil på en gammal jättetruck.

– Tidigare använde vi en Caterpillar 994, men det blev för bängligt, därför skaffade vi denna för något år sedan.

Bärgaren kan tömma lasten, frilägga bromsarna och ta med sig de stora maskinerna upp i dagen.

– Den lilla trucken behöver 15 tons motvikt för att få styrning, den stora 27 ton, säger Olle Baltzari.

Bärgaren kan också koppla på en jättetrailer som man kan transportera de stora borriggarna på.

– Pitwipern väger 180 ton, det tar åtta timmar om den ska larva sig upp, drar vi den tar det en halvtimme.

Med så många maskiner krävs avsevärd framförhållning. Ett välsorterat reservdelslager är ett måste.

– Vissa detaljer kan flygas hit men många är för tunga för det. Skickar man med båt kan det ta det 60 dagar om man har otur.

Maskinen vilar i väntan på de kanadensiska linorna. En annan P&H-grävare arbetar oförtrutet vidare och fyller truck efter truck.

– Den stora trucken fylls på fyra skopor, den lilla på tre, berättar Olle Baltzari.

En 32 ton tung Caterpillar 980K står en bit ifrån grävaren och väntar på jobb.

– Det är rätt mycket att göra, berättar föraren Jan Granlund.

980:an rensar sten, lyfter kablar och jämnar till, den är en av många hjullastare i gruvan, här finns allt från de 17 meter långa, 5,5 meter breda och 210 ton tunga Caterpillar 994 och nedåt i storlekarna. Det är dock inte alla som uppfyller Aitikkriterierna för vad som är en ”hjullastare”.

– Allt mindre än en 994 är en ”gårdstraktor” i våra ögon, ler Olle Baltzari.

Fotnot : Mer läsning om Aitik finns här! (Klicka på länkarna!):

Dagbrottet i Aitik – en jättelik verksamhet som bara växer.

Vägarna i Aitik måste hållas i perfekt skick.

Aitik i siffror.

Vattenkraftsmastodonten Marion drar snart sin sista suck.

Pon Mining jobbar dygnet runt för att hålla maskinerna i trim i Aitik.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------Entreprenadbranschens egen tidning!

Följ oss på  Facebook, InstagramTwitter och Youtube! :)



Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.142