”När det regnar manna från himlen har den fattige ingen sked.” Översatt till en tid när manna inte faller ner som vare sig regn eller snö skulle det kunna heta ”när efterfrågan är som störst finns ingen som kan göra jobbet.”

Sverige rider på en högkonjunktur och mycket tyder på att de goda tiderna fortsätter ett tag till, men inget är så bra att det inte kunde vara bättre. När den traditionella Småföretagsbarometern, som tas fram av Företagarna, Swedbank och Sparbankerna, nyligen presenterades visar den att nio av tio företag vill växa. Problemet är att det inte räcker med att vilja. Än viktigare är att kunna – och där tar det stopp.

Enligt undersökningen har fyra av tio småföretagare tvingats tacka nej till order under det senaste året. I byggsektorn är det ännu värre, där har sju av tio företagare tvingats avstå från jobb. Framför allt är det bristen på lämplig arbetskraft som sätter käppar i hjulet, men även höga kostnader för arbetskraft och tuff konkurrens hamnar högt på orsakslistan.

Tuff konkurrens må vara ett hinder, men under förutsättning att konkurrensen sker på lika villkor är den egentligen bara av godo eftersom den leder till både prispress och kvalitetshöjningar – i varje fall så länge det rör sig om kompetenta upphandlare, vilket dessvärre inte alltid är fallet.

Då är det betydligt mer besvärande med arbetskraftsbristen och dagens höga kostnader för arbetskraft och skatter. Småföretagarna ställs inför valet mellan expansion och därmed det extremt stora risktagande som en nyanställning innebär, och att jobba vidare med oförändrad kapacitet. Allt för ofta blir resultatet utebliven nyanställning och därmed försämrad tillväxt och mindre klirr i såväl statens som den enskilda individens kassa.

Inte minst från branschorganisationen Maskinentreprenörerna har det kommit åtskilliga larmsignaler om att skolor lägger stora resurser på utbildningar som tenderar att locka många elever, men där studietiden med stor säkerhet övergår i arbetslöshet. Budskapet är att det i stället borde göras insatser för de utbildningar som har större möjligheter att övergå till en anställning efter slutförd examen även om utbildningen vid första anblicken inte känns lika het för de unga.

Det som krävs är helt enkelt en bättre matchning mellan skolornas utbud och de behov som finns på arbetsmarknaden. På önskelistan står också ökad förståelse från statsmakterna om att utbildning är en investering för framtiden, inte konsumtion. Sedan länge sker en straffbeskattning av utbildning genom oskälig beskattning av löner. Gedigen utbildning genererar i allmänhet högre lön, men också längre tid på skolbänken. Så länge den högutbildade inte får tillräcklig kompensation för de uppoffringar som görs under studietiden minskar incitamentet för studier, vilket på längre sikt kan få katastrofala konsekvenser för samhället.

Den enda som tjänar på dagens strategi är arbetslöshetsstatistiken som ser bättre ut när skolorna, i varje fall för en kortare period, bidrar till en mer eller mindre fiktiv sänkning av arbetslösheten.

Även bland de utrikes födda finns en gigantisk potential som i dag bara utnyttjas marginellt.

Det är något som är fundamentalt fel i ett samhälle där det råder skriande brist på arbetskraft samtidigt som arbetslösheten bland framför allt unga och utrikes födda är skrämmande hög.

Artikeln är en del av vårt tema om Ledare.