23948sdkhjf

Ledare: Demokrati – inget för LO

Susanna Gideonsson har, inte helt oväntat, fått en tuff start som LO-ordförande. I synnerhet har diskussionen om förändringar i LAS utvecklats till en konflikthärd av gigantiska mått. Det sorgliga är att den nya ordföranden inte tycks vara speciellt intresserad av demokratiska principer.

I ett pressmeddelande säger hon bland annat att ”överenskommelsen mellan Svenskt Näringsliv och PTK kan aldrig vara giltig eller ligga till grund för lagstiftning om inte LO är med på båten”.

Alltså: Oavsett vad alla andra tycker är det LO som ska bestämma. Då talar vi om en facklig paraplyorganisation, vars förbund har ett medlemsantal kring 1,4 miljoner. Det kan i och för sig verka imponerande, men motsvarigheterna TCO och Saco representerar tillsammans drygt två miljoner medlemmar.

Med LO:s sätt att resonera innebär det i princip att vilket minoritetsparti som helst kan kräva att få igenom sina lagförslag oavsett vem, eller vilka, som har riksdagsmajoritet.

LAS, i sin nuvarande form, har såväl förespråkare som belackare. Det finns starka argument som stöder båda uppfattningarna. Något som är ställt utom allt tvivel är dock att lagen i första hand är till för att öka anställningstryggheten för de som redan har förmånen att ha ett jobb. Samtidigt bygger lagen en effektiv mur mot övriga, som ungdomar och nyanlända – och skapar dessutom förödande inlåsningseffekter i och med att många inte vågar byta jobb av rädsla för att hamna längst ner på turordningslistan på´sin nya arbetsplats.

Sverige behöver en lagstiftning som ökar rörligheten på arbetsmarknaden och ger mindre företag den trygghet som krävs för att våga anställa, inte minst personer som i dag står utanför arbetsmarknaden. En väg mot målet är ett regelverk som accepterar att arbetstagarnas kompetens, erfarenhet och förmåga att utveckla sig själva och verksamheten väger tyngre än i dag vid driftinskränkningar och omorganisationer än antalet anställningsår.

Dit kommer vi dock aldrig att nå så länge LO tillåts att åsidosätta de demokratiska spelregler som kännetecknar ett modernt samhälle.

Har fortfarande i gott minne en mindre företagare som i samband med neddragningarna i 1990-talets början konstaterade att hans kvarvarande medarbetare genomgående kunde trolla med både material och verktyg, men han hade ingen kvar som snabbt kunde smälla upp en gipsvägg. Tyvärr var det de unga som var snabba med gipsväggen som det som återstod av marknaden efterfrågade. Hans företag var snabbt utraderat.

Det var inte enbart LAS fel, men en rigid lagstiftning som hellre driver företag i konkurs än tillåter en företagare att behålla den arbetskraft vars kompetens och erfarenhet efterfrågas, har ingen plats i ett modernt samhälle. I synnerhet som samma lag också gör det omöjligt för de övertaliga att få anställning på andra företag på grund av bland annat förturer. 

Artikeln är en del av vårt tema om Ledare.

Kommentera en artikel
Meddela redaktionen
Utvalda artiklar

Sänd till en kollega

0.078