Branschens ödesfråga – så löstes problemet

I maj 2019 höll Svenska Bergteknikföreningen styrelsemöte när Michael Hermansson, en välkänd profil i bergbranschen stormade in.

Han ville uppmärksamma föreningen på ett stort problem – som han tyckte att just de var bäst lämpade att lösa.

– Vi lyssnade och insåg att vi kanske måste ta ett ansvar, berättar Bergteknikföreningens ordförande Per Vedin.

– Hade vi inte gett oss in i detta vore det som att lämna walk over – då skulle vem som helst kunna utfärda sprängkort och utbildningarna skulle kunna innehålla lite vad som helst.

Sprängkortet har funnits i en eller annan form sedan 1950-talet, olika myndigheter har ansvarat för hur utbildningen ska se ut, vad den ska innehålla och vem som får utfärda kompetensbevisen.

För ett par år sedan ställdes allt på ända när Arbetsmiljöverket, som då ägde frågan, aviserade nya föreskrifter.

I AFS 2007:1 står det fortfarande att utbildning och kompetens krävs för att förtjäna ett sprängkort klass A och få kalla sig sprängarbas.

Alla referenser till hur utbildningen ska gå till, vad den ska innehålla och vem som får utfärda sprängkort hade dock städats bort.

– De tog bort alla krav, det fanns inte längre något att förhålla sig till, säger Per Vedin.

Han konstaterar att Arbetsmiljöverket formellt sett gjort helt rätt – de hade inte befogenhet att detaljstyra vare sig innehåll eller omfattning.

– De kan bara ange att man ”ska ha kunskap och kompetens” och ”kunna visa” att man klarar jobbet.

Beskedet slog ner som en bomb i bergbranschen. Man bävade för vad ett så ”löst” upplägg kunde leda till. Skulle utbildningen bli sämre? Skulle oseriösa aktörer dyka upp? Skulle förtroendet för hela branschen sjunka som en sten?

Till slut gjorde branschorganisationen Bergsprängningsentreprenörernas förening slag i saken, de uppmanade Bergteknikföreningen att kliva fram och föreningen tog alltså passningen.

Proven är mer omfattande än tidigare.

Per Vedin

– Vi tog över ansvaret så att alla ska få samma kunskaper oavsett vilken utbildare de gått till, säger Per Vedin.

Tanken var att beskriva yrket sprängarbas med en kvalifikation enligt EU:s normer.

Detta sker genom att beskriva vilka kunskaper, färdigheter och kompetenser den som ska få kalla sig sprängarbas måste besitta, så att beställarna och samhället i stort kan lita på att arbetet utförs på ett professionellt sätt.

– Det var första gången ett yrke i byggbranschen beskrivits på det här sättet, kommenterar Per Vedin.

Föreningen vände sig till Myndigheten för yrkeshögskolan för att få hjälp att beskriva kunskaper och färdigheter på ett rättssäkert, lagenligt och trovärdigt sätt, förklarar han.

– Vi berättade att vi ville ta fram en utbildning med kvalitet och certifiera de som klarar den – men utan att vara den som utbildar.

Myndigheten godtog upplägget och Bergteknikföreningen ansvarar nu för utbildningens innehåll och examinationerna, de ska också godkänna utbildarna och utfärda sprängkorten.

Enligt Per Vedin är det nya upplägget bättre än det gamla.

– Det gamla utbildningsinnehållet var mer övergripande, med ett visst antal timmar och vissa saker som måste ingå.

– Nu har vi tagit fram 14 kvalifikationer och anger vilka teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter som måste finnas med.

Att hantera kravet på att uppvisa ”kompetens” var lite lurigare. Bergteknikföreningen landade i att ett års praktik, under en certifierad sprängarbas, ska räcka för att uppfylla kraven.

Examinationen har också förändrats.

– Proven är mer omfattande än tidigare. Nu får alla dessutom samma prov – förr tog varje utbildare fram egna och det kunde bli lite svajigt.

Bergteknikföreningen gör stickprov och lägger in resultaten i ett register.

– Sedan får varje individ ansöka hos oss för att få sitt sprängkort, då måste de också visa upp praktikintyg.

I dagsläget finns fyra godkända utbildningsföretag.

– Vi känner oss trygga med de företag vi godkänt men det kanske behövs något till, kommenterar Per Vedin.

Det första ”nya” sprängkortet utfärdades i oktober 2021. Sedan dess har cirka 300 personer erhållit kortet – som är giltigt i fem år.

Utbildningen ges även på engelska och finska med tillhörande prov på dessa språk.

Bergteknikföreningen funderar också på att ta fram ett liknande upplägg för sprängkort klass B, det vill säga sprängning ”av mindre komplicerat slag”.

– Vi vill gärna kunna få en helhet, med både klass A och klass B. Vi ser också ett behov av utbildning för bergborrning, men ska vi göra mer behöver vi större resurser, säger Per Vedin.

Min känsla är att det har fungerat väldigt bra.

Per Vedin

Föreningen tar ut en symbolisk avgift på 1 200 kronor för ett sprängkort, hanteringen finansieras i övrigt av medlemsavgifter och intäkter från det årliga eventet Bergdagarna.

Per Vedin tycker att processen varit smidig och uppger att hela branschen – både företagen, myndigheterna och utbildarna – har accepterat det nya konceptet.

– Min känsla är att det har fungerat väldigt bra.

– Men vi har ingen prestige, visar det sig att någon myndighet vill ta över ansvaret släpper vi det med glädje.

En liten gnagande känsla finns dock där. Rent teoretiskt skulle en mindre seriös aktör fortfarande kunna köra sitt race, ta fram en utbildning och utfärda egna sprängkort utan att bryta mot Arbetsmiljöverkets föreskrifter.

– Numera är det Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som har föreskriftsrätten när det gäller att reglera explosiva varor och utbildning i anslutning till det. De skulle kunna täppa igen den luckan och det vore önskvärt om de kunde reglera detta, säger Per Vedin.

Fotnot: Äldre sprängkort gäller fortfarande.