Politik och regelverk motarbetar återvinning
Dagens politik gynnar konventionell gruvbrytning medan återvinning av mineraler från deponier straffas. Det hävdar Nils Johansson på Linköpings universitet som i sin doktorsavhandling pekar på att resultatet blir ökat resursslöseri.
När det gäller mineraler leder den politik som förs i dag snarare mot ökat resursslöseri – inte tvärtom, enligt en doktorsavhandling av Nils Johansson vid Linköpings universitet.
Foto: Peter Modin
– Staten gynnar ensidigt det gamla sättet att bryta mineraler, bland annat för att gruvnäringen länge varit en ryggrad i den svenska ekonomin. Vi lever i ett land rikt på råvaror. Men de fördelar som ges gruvnäringen är inte tillgängliga för återvinningsindustrin. Det innebär att allt fler gruvor öppnas medan soptippar stegvis stängs igen, säger Nils Johansson, nybliven doktor vid Avdelningen för industriell miljöteknik på Linköpings universitet.
Politiker talar ofta och gärna om hur viktigt det är att vi ställer om till ett hållbart samhälle. Nils Johansson menar dock att hanteringen av befintliga resurser inte ägnas tillräcklig uppmärksamhet.
Under sin doktorandtid har Nils Johansson bland annat studerat förutsättningarna för att utvinna mineraler direkt ur berggrunden och från deponier. En grundtes är att det ofta finns jämförliga halter av värdefulla mineraler i berggrunden och i deponierna, men med den stora skillnaden att de i deponierna betraktas som miljöfarligt avfall.
Studierna visar att primärproduktion, gruvdrift, stöds medan sekundärproduktion, återvinning, bestraffas genom strikta regelverk. Anledningen är, enligt Nils Johansson, att de primära mineralförråden ligger under Statens geologiska undersökningar och Näringsdepartementet, som har en stödjande näringspolitisk funktion, medan de sekundära mineralförråden ligger under Naturvårdverket och Energi- och miljödepartementet, med en reglerande miljöpolitisk funktion.
Resultatet blir att stora delar av de förråd av mineraler som samlats på landets deponier inte återvinns.
– Nationella resurser som mineraler borde hanteras under samma tak. Om användningen ska bli så resurseffektiv som möjligt behöver vi en myndighet som hanterar både primära och sekundära resurser, hävdar Nils Johansson.
En av de stora skillnader som Nils Johansson lyfter fram är att den energikrävande, traditionella gruvverksamheten får specialanpassade skattelättnader som inte kan överföras till återvinningsindustrin som i stället är arbetskraftsintensiv.
– Det finns ytterligare en utmaning i att utvinna mineraler från deponier eftersom de inte är lika rena som i berggrunden. Det finns en risk att det också medföljer miljögifter som måste tas om hand, säger Nils Johansson.
I sin avhandling konstaterar han också att exempelvis Danmark, som saknar egen primärproduktion av mineraler, har en större öppenhet för återvinning. Därmed blir också regelverken som styr användningen av avfall som råvara i högre grad anpassade efter användningsområdet.
Nils Johansson hoppas dock på en attitydförändring i takt med att allt fler faktiskt intresserar sig för hur befintliga resurser hanteras.
– Eftersom många deponier utgör problem och mark är värdefull vill Naturvårdsverket också sanera deponierna och det kan öppna för återvinning av mineraler, säger Nils Johansson.