Regeringens planering inför satsningen på höghastighetståg är minst sagt luddig, enligt Riksrevisionen som uppmanar regeringen att göra om planeringen och göra rätt den här gången.

Av Morgan Andersson den 22 november 2019 09:57

Riksrevisor Helena Lindberg menar att huvudproblemet är att planeringen har utgått från lösningen snarare än problemet.

– Regeringen har tagit initiativ till höghastighetsjärnvägen utan att det funnits underlag i form av åtgärdsvalsstudier och samlade effektbedömningar, säger hon.

Riksrevisionens bedömning är att samtliga problembeskrivningar har varit översiktliga och utan ingående analyser.

Det har heller inte gjorts tillräckliga prövningar mot den så kallade fyrstegsprincipen, som innebär att det först ska undersökas om andra, mindre kostsamma, åtgärder kan lösa problemet med det kraftigt eftersatta järnvägsnätet.

Att fyrstegsprincipen ska tillämpas varje gång ett tänkbart infrastrukturprojekt ska prövas är något som både riksdagen och regeringen ställt sig bakom. Dessutom är det en strategi som Trafikverket lyfter fram som högst väsentlig för maximal utdelning för skattebetalarna.

Då kan det te sig aningen märkligt att regeringen väljer att frångå principen när det handlar om en investering som, om den blir av, innebär det största finansiella åtagandet i modern tid för den svenska staten. Riksrevisionen ifrågasätter också att regeringen inte tagit någon hänsyn till om investeringen över huvud taget är samhällsekonomiskt effektiv.

– Övriga investeringsprojekt i den nationella transportplanen är generellt samhällsekonomiskt lönsamma. Den olönsamma höghastighetsjärnvägen riskerar därmed att konkurrera ut ett stort antal projekt som skulle ge mer nytta för pengarna, säger Ingemar Delveborn, projektledare för granskningen.

Riksrevisionen konstaterar också att granskningen visar att kostnadsberäkningarna länge höll låg kvalitet och underskattade kostnaderna kraftigt. Från att år 2003 ha bedömts till 50 miljarder kronor har projektets förväntade kostnader nu vuxit till över 250 miljarder kronor – 400 miljarder kronor, enligt en bedömning från Stockholms Handelskammare.

– Det var först under 2015, då planeringen hade pågått i ungefär ett decennium, som en mer kvalificerad ansats gjordes av de samlade investeringskostnaderna. Vad den slutliga kostnaden kommer att bli är det fortfarande ingen som vet, säger Ingemar Delveborn.

Helena Lindberg är inte nådig i sin kritik.

– Sammantaget kan vi konstatera att över tio års planering inte resulterat i ett fullvärdigt beslutsunderlag. Innan några fler beslut tas bör regeringen se till att Trafikverket gör om planeringen på rätt sätt.

Riksrevisionen rekommenderar nu regeringen att ge Trafikverket i uppdrag att i samråd med Transportstyrelsen, Trafikanalys och Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) göra följande:

• identifiera de brister i förhållande till de transportpolitiska målen som höghastighetsjärnvägen är tänkt att lösa;
• utreda alternativa lösningar som kan avhjälpa de identifierade bristerna med utgångspunkt i fyrstegsprincipen. Det handlar framför allt om steg 1-åtgärder såsom avgifter och skatter för att uppnå ett effektivare kapacitetsutnyttjande, men även steg 2- och steg 3-åtgärder såsom optimeringsåtgärder och trimningsinsatser;
• genomföra samlade effektbedömningar av de viktigaste alternativen och jämföra dessa med samlade effektbedömningar för höghastighetsjärnvägen.

Fakta

Fyrstegsprincipen

Fyrstegsprincipen infördes 1997, och innebär att möjliga förbättringar i transportsystemet ska prövas stegvis. Tanken är att pröva billigare åtgärder i första hand innan investeringar i ny transportinfrastruktur genomförs. Principen ska användas för alla trafikslag, oavsett om en investering är påtänkt inom vägar, järnvägar, luftfart eller sjöfart.

1. Tänk om

Här undersöks om olika typer av insatser kan användas för att lösa en viss identifierad brist genom minskad transportefterfrågan eller att föra över resor och transporter till effektivare transportslag.

2. Optimera

Insatser i form av planering och påverkan för att använda befintlig infrastruktur på ett mer effektivt sätt, till exempel bussfiler på trafikintensiva gator.

3. Bygg o

Begränsade ombyggnader, till exempel trafiksäkerhetsåtgärder som mitträcken eller bärighetsåtgärder.

4. Bygg nytt

Nyinvesteringar eller stora ombyggnadsåtgärder, till exempel utbyggnad av en väg till motorvägsstandard och utbyggnad till dubbelspår på järnväg.

Källa: Riksrevisionen