Malte och maskinerna
Av 
Malte Rylander granskar sina beställare noggrant – efter ett drygt halvsekel som maskinförare vågar han stå på sig.
– Ser det ut som ett bombnedslag på arbetsplatsen drar jag öronen åt mig.
Västerhaninge. Det är en isande kall aprildag men det är inte därför Malte Rylander på Sussi’s Schakt & Entreprenad huttrar till.
– Jag har tagit coronasprutan – det gick bra de första dagarna men sen small det till!
Leveranstidningen Entreprenad träffar honom i Västerhaninge, vi har letat oss fram till ett gäng bedårande minivillor där Sussis Schakt ska ombesörja både gräsytor, häckar, murar och en liten väg.
– Jag var här i fjol och schaktade ur för alla grunder och grävde för VA och fiber, nu ska jag städa upp, ler Malte Rylander.
Med sig på bygget har han en snart tio år gammal hjulgrävare, en Hyundai 140.
– Den är jättebra – jag har kört både Volvo och Komatsu men blev riktigt imponerad redan när jag provkörde Hyundaien.
Hjulgrävaren är välutrustad, den saknar dock varje tillstymmelse till maskinstyrning.
– Nej, det klarar jag mig utan, säger Malte Rylander eftertryckligt.
Modern teknik i all ära – den gamla fungerar ofta lika bra, resonerar han.
– Datorn är inte min käraste vän heller – jag har en dagbok jag skriver i, den kan ingen radera och den får inga virus!
En tiltrotator har han i alla fall skaffat sig, en manick som inte ens var påtänkt när Malte Rylander körde maskin för första gången.
Redan i slutet av 1960-talet satte han sig bakom spakarna – i en skogsmaskin i Vilhelmina i södra Lappland.
Skogsarbetet blev en tillflykt för den skoltrötte 13-åringen. Han bodde i skogskojan en vecka i taget – sedan hämtade hans mamma hem honom så att han kunde duscha, få kläderna tvättade och packa ner ett nytt matpaket.
– Sen var det ut i skogen igen!
Han lärde sig allt mer om gallring och skogsvård men när storebror lockade ner till honom till Stockholm 1970 vankades andra typer av maskiner.
– Jag blev ”mastare” på Stockholms hiss- och kranmontage, säger Malte Rylander.
Mastaren spelade en viktig roll när dåtidens mobilkranar, som saknade hydraulik, skulle monteras ihop och isär.
– Det var fackverk, ett helt släp fullt med järnbitar som skulle sättas ihop, minns Malte Rylander.
Om kranen skulle börja lyfta klockan sex måste monteringen påbörjas redan vid tre och det blev tidiga morgnar och hårt arbete för pojken från de norrländska skogarna.
Efter något år köpte han en egen maskin – en Massey Ferguson MF 50B grävlastare som brände ett stort hål i tonåringens plånbok.
– Den kostade en hiskelig massa pengar – 52 000 kronor! Jag var jätteglad men undrade samtidigt vad jag hade gjort.
Strax därefter väntade dessutom lumpen – Malte gjorde sju månaders militärtjänst men så fort han lämnat helikopterskolan i Boden bakom sig satte han fart med traktorgrävaren.
– Jag fick jobb snabbt och var med och byggde Västerhaninge centrum i två år.
Vid den här tiden hette företaget Rylanders schakt och i mitten av 1970-talet startade han och hans dåvarande fru en firma med namnet MP Rylanders Schakt och Entreprenad.
Under några år verkade de på Gotland och Malte Rylander utökade hela tiden sitt CV med nya kompetenser.
– Jag har gjort allt möjligt – kört maskin, haft bilverkstad, kört lastbil och mekat med lastbilar ...
I början av 1990-talet kom ett rejält bakslag. Malte Rylander fick ett diskbråck som hotade att sätta krokben för allt han hade byggt upp.
– De sa att jag aldrig skulle kunna komma tillbaka efter operationen men det vägrade jag lyssna på, säger han.
Kroppen började faktiskt läka så smått och Malte Rylander firade det genom att ta lite ledigt och jaga älg i barndomens Vilhelmina – där han skaffat sig både hus och jaktstuga.
När han sedan pallrade sig söderut för att fira nyår började det ordna upp sig på allvar.
– Jag träffade Sussi 1994 – så det nyårsfirandet slutade aldrig!
Susanne ”Sussi” Klatzkow och Malte Rylander slog sina påsar ihop och några år senare startade de Sussi’s Schakt & Entreprenad AB, ett bolag där Malte kör maskinerna och Susanne sköter administrationen.
– Hon har också en egen verksamhet där hon trimmar och friserar hundar men om det behövs kommer hon ut och håller höjder, säger Malte Rylander.
Företaget, som har sin bas i Norrby utanför Haninge, fick god fart tämligen direkt.
Malte Rylander köpte en midjestyrd traktorgrävare – en Volvo 6300 – och började jobba för Nacka kommun.
Bellmans, som han jobbat med sedan början av 1980-talet, levererade många jobb och 2006 fick man dessutom in en fot hos NCC – först med utbyggnaden av Ursvik, som varade i flera år, och sedan på en lång rad olika fjärrvärmeuppdrag.
– Jag köpte en runtomsvängande Komatsu 130 och började jobba, konstaterar Malte Rylander.
NCC-uppdragen rullade in i många år men i fjol tog det stopp. Fjärrvärmeprojekten gick till en annan aktör och Sussis Schakt fick tänka om.
– De lade sig lägre prismässigt – det var inget att göra nåt, vi fick se till att jaga nya kunder, säger Malte Rylander.
Med facit i hand har han fått uppdrag så det räcker – inte minst av privata beställare.
– Vi har garanterat jobb fem dar i veckan.
Malte Rylander gläds åt kontrakten men känner sig tryggare med större och välkända kunder som NCC, Skanska och Peab.
Med de mindre och mer oprövade beställarna gäller det att vara både tuff och tydlig, förklarar han.
– Vi är hårda när vi väljer – vi har åkt på några smällar och kräver ekonomisk kontroll, vi vill säkerställa att materialet levereras och att fakturorna betalas.
Sussis Schakt kräver delbetalning och blir det stopp i det maskineriet står även Malte på bromsen.
– Vi lägger ner arbetet direkt och det står inskrivet redan i offerterna, säger Malte Rylander.
Han tar sig dessutom en titt på arbetsplatsen innan han tackar ja.
– Ser det ut som ett bombnedslag drar jag öronen åt mig.
När det gått tre veckor brukar jag bli lite rastlös – hur blir det då efter tio?
Malte Rylander
En del uppdrag vill han inte ha av andra skäl.
– En maskin får vara högst sex år gammal för att jobba i Stockholms innerstad men jag har ingen lust att sätta mig i skuld för att få jobba där.
Malte Rylander konstaterar också att det kan vara svårt att få bra snurr på en maskin rent ekonomiskt.
– Särskilt när det gäller hjulgrävare – det blir punkteringar och ditt och datt som måste fixas hela tiden, köper man en maskin för tre miljoner och lägger 500 000 på lampor och annat lullull blir det inte mycket kvar.
Han ser därför till att vårda sina maskiner. De får gå 12-14 år innan de byts ut och han försöker göra det mesta själv – byta däck, laga och svetsa.
Förutom hjulgrävaren har han en Nangano minigrävare och en New Holland 8160 jordbrukstraktor – som främst används för snöröjning.
Det sistnämnda är ett kärt besvär för Sussis Schakt.
– Det är som ett gift – även om man kanske börjar tänka efter när man kört flera nätter och några timmar varje dag på det!
Det är över 50 år sedan Malte Rylander klättrade upp i den där skogsmaskinen, pensionen rycker allt närmare och han funderar ibland på hur länge kroppen ska hålla.
– Jag har opererat båda knäna och 2019 slet jag av två senor och tvingades operera axeln.
Året ut lär det bli i alla fall.
– Då är jag 67,5 år – blir det mycket snö får jag väl köra hela säsongen men sen är det nog slut.
Att gå i pension är dock en sak – att sluta jobba en helt annan.
– Hyundaien är kanske lite för dyr för att jag ska kunna låta den stå, men de andra maskinerna vill jag nog ha kvar – jag vill kunna hjälpa andra, säger Malte Rylander.
Han ser fram emot de äventyr som väntar. Kanske flyttar han norrut för gott men troligen blir det bara lite fler och lite längre jakt- och fiskesejourer, uppblandat med hårt och härligt arbete.
– När det gått tre veckor brukar jag bli lite rastlös – hur blir det då efter tio? Kryper myrorna ut då? Det är nog bäst om jag får fortsätta jobba en vecka här och där!
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.