23948sdkhjf

Nödropet från Sunne

Branschen skriker efter förare men bjuder inte till själva när skolorna letar praktikplatser. Det anser SG/Södra Viken. – Företagen måste ta ett större ansvar.

Sunne. Höstterminen har kommit en bra bit på väg när Leveranstidningen Entreprenad rullar in till Södra Vikens gymnasium, mitt i Värmland och mitt i skogen.

Skolbyggnaderna är många vid Lersjöns strand och fler ska det bli – om några år ska antalet elever utökas från 226 till 250.

Till skillnad från en del andra maskin- och transportutbildningar har Södra Viken alltså inte svårt att få sökande.

Vi har ett högt tryck – på fordonsprogrammet hade vi 101 förstahandssökande till 48 platser och på naturbruk hade vi 50 sökande till 32 platser, säger rektor Monica Olofson.

Södra Viken har en anrik historia. Skogarna står täta i Värmland och behovet av duktiga förare inom både entreprenad, skog och transport har alltid varit stort.

Många av de värmländska maskinproffsen har därför en sak gemensamt – de har fått sin utbildning i Södra Viken, som bedrivit sin undervisning i över 70 år under olika huvudmän.

I dag erbjuder skolan fordons – och transportprogrammet, som utbildar chaufförer – till exempel av timmerbilar, kranbilar, grusbilar och maskintrailrar; och naturbruksprogrammet, som levererar skördar- och skotarförare, grävmaskinsförare och servicetekniker.

Skolan har också två av gymnasiesärskolans nationella program inom fordon och naturbruk.

Skolan är alltså populär och Monica Olofson gläds åt att man bidrar till att få ut kompetenta förare i länet.

Samtidigt är det ju synd att vi inte kan ta in alla som vill, vi missar en hel del som kunde ha blivit bra förare.

Bara 20 procent av eleverna kommer från Sunne, många har alltså långt hem och 90 elever bor till och med på skolan.

Den praktiska undervisningen går därför ofta ut på projekt som gynnar gymnasisterna själva.

Just nu bygger vi till exempel en skjutbana, säger Tomas Lindgren, lärare på naturbruksprogrammet.

Tid är pengar, vi inser det.

Monica Olofson.

Vi sätter kurs mot den blivande skjutbanan. Strax efter oss kommer en liten maskinkortege upp för samma leriga skogsbacke, under läraren Jörgen Nilssons ledning ska grävmaskiner och hjullastare bemannade av tonåriga förare få fart på bygget.

De större grävmaskinerna är splitter nya och ett gäng nyare lastbilar står parkerade på transportelevernas övningsplan ett hundratal meter bort.

Vi har nyast tänkbara maskiner, säger Tomas Lindgren.

Avtal med flera leverantörer innebär att flertalet maskiner, lastbilar och fordon kommer direkt från fabrik.

Skolan har också sju simulatorer för skogsmaskiner och sex simulatorer för transportfordon (lastbil, hjullastare, grävmaskin).

Simulatorerna är resultatet av ett samarbete med Älvdalens utbildningscentrum och SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) och finansieras till stor del av Ljungbergsfonden.

Tanken är att det spar tid att få öva i simulator och att det är en bra introduktion till maskinkörningen.

Det gäller att nöta in färdigheterna och utbildningen är i stora delar praktisk.

Man ska ha 15 veckors praktik men vi ligger ofta över det – med 19 veckor eller ännu mer, säger Tomas Lindgren.

Han ser praktiken som en fantastisk möjlighet både för eleverna och för företagen.

Praktiken är den största anställningsintervjun – man får chansen att känna på hur en viss person fungerar under en längre tid och eleven får prova på och lära sig jobbet.

På naturbrukssidan gör eleverna praktik på olika maskintyper.

Vi vill att de ska få en bred kunskapsbas, även om de sedan jobbar i en grävmaskin skadar det inte att ha suttit i en skotare och vice versa, säger Tomas Lindgren.

Även beställarna måste kanske tåla att ett projekt tar lite längre tid eftersom man måste låta praktikanter vara med.

Stefan Ögren

I årskurs tre är planen att eleverna nästan inte ska vara på skolan alls utan vara ute på praktik. De kommer bara in till skolan för kortare endagskurser.

De läser också entreprenörskap i trean, då får de starta, driva och avveckla ett bolag, säger Katarina Nilsson, informatör och marknadsförare.

Praktik är alltså en blytung del av utbildningen och skolan är beroende av företagens hjälp.

Som jag ser det är det inte bara vi på skolan som utbildar eleverna – det gör vi gemensamt med företagen när de tar emot praktikanter, säger Tomas Lindgren.

I bästa fall blir praktiken en win-win för samtliga parter, om tycke uppstår kan många säkra sin första anställning, noterar han.

Viljan att ta emot praktikanter har dock dalat, något som oroar skolan.

Det har varit mycket bekymmersamt, säger Tomas Lindgren.

Det finns många anledningar till att företagen tvekar – en del anser sig inte ha tid eller råd att ta in förare som inte är självgående.

Enligt Stefan Ögren är detta lite av ett tankefel eftersom praktikanter är just praktikanter och inte gratis arbetskraft.

De ska inte ut för att jobba, de ska ut på praktik för att lära sig.

Eleven måste också få en ordentlig handledning – inte bli lämnad åt sitt öde i maskinen, noterar Tomas Lindgren.

De måste få vara delaktiga, de kanske inte kan få köra hela tiden men det är viktigt bara att få vara med och titta på, säger han.

Vissa saker kan man bara lära sig ute på företagen.

Tomas Lindgren

Skolan har ett tydligt uppdrag och ska ge eleverna de formella färdigheter som krävs för att kunna söka ett jobb förklarar Tomas Lindgren.

Men vi har begränsade resurser – det är till exempel inte möjligt att utbilda eleverna i hur man använder laser, utrustningen är helt enkelt för dyr. Då kan inte företagen kräva att de ska kunna det, vissa saker kan man bara lära sig ute på företagen.

Om entreprenören har orimliga förväntningar kan det bli lose-lose i stället för win-win – en missnöjd entreprenör och en elev som känner sig misslyckad, noterar han.

Många kommer tillbaka och är helt deprimerade eftersom de inte fått chansen och kanske gjort något fel.

Och entreprenören tycker att vi på skolan gjort ett dåligt jobb eftersom eleven inte kan allt.

Det finns förvisso bra exempel också. Stefan Ögren lyfter fram ett stort skogsbolag som ”vigt” en maskin åt praktikanter, och företag där man avsatt vissa uppgifter åt maskinelever.

Det är dock ett faktum att entreprenörer verkar på en pressad marknad. De måste hinna mycket på kort tid och praktikanter är långsammare, de gör inte jobbet lika effektivt som en erfaren förare.

Tid är pengar, vi inser det, säger Monica Olofson.

På skogssidan finns ett initiativ som ska ta udden av dessa nackdelar. Arbetsgivarorganisationen Gröna arbetsgivare ersätter företag som tar emot praktikanter med upp till 50 000 kronor per praktikant.

Insatsen finansieras av de 4 000 medlemsföretagens medlemsavgifter.

Det kanske är en väg att gå, att ge företagen en ekonomisk kompensation, säger Stefan Ögren.

Om det går att skapa en fond även för andra branscher kanske lusten att ta emot praktikanter skulle öka, funderar han.

– Det kan vara något att titta på.

Södra Viken har programråd där representanter från branschen och skolan tillsammans ska komma fram till vad parterna behöver göra för att trygga återväxten av förare.

Tomas Lindgren och Stefan Ögren konstaterar dock att skolan och entreprenörerna bara är del av en kedja och att hela kedjan har ett ansvar.

Även beställarna måste kanske tåla att ett projekt tar lite längre tid eftersom man måste låta praktikanter vara med, säger Stefan Ögren.

Utan praktikanter, och det ”besvär” de medför, kommer kompetensnivån förr eller senare att sjunka, konstaterar han.

De måste få suga upp den kunskap som finns, och de måste ske på plats ute på arbetsplatserna.

Tomas Lindgren noterar att samma entreprenörer som säger nej till praktikanter under skolåret kan höra av sig i juni för att få tag på sommarjobbare.

Då duger de helt plötsligt, ler han.

Han slår dock fast att inte ens de som gått ut trean är fullfjädrade förare – och att de måste få fortsätta sin utbildning ute i fält.

Det tar betydligt längre än tre år på skolan att lära sig yrket fullt ut och det ställs fruktansvärt höga krav på förarna i annonserna, både för skördare, skotare och entreprenadmaskiner. Många av våra elever som gått ut törs inte ens söka – de ska ju kunna allt direkt.

Nu i november drar Maskinentreprenörerna igång en ny satsning som syftar till att underlätta för företagen att kunna erbjuda bra praktikplatser. Läs mer här.

Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.

Kommentera en artikel
Meddela redaktionen
Utvalda artiklar

Se senaste nyhetsbrevet ???id_11737???

Sänd till en kollega

0.125