När det känns som mest slitsamt är konsten att hitta någon detalj i tillvaron som livar upp situationen, någonting som gör att allt slit känns betydelsefullt och motiverat. Ett sätt kan vara att ta hjälp av statistik. Statistiken säger exempelvis att vi borde vara världsbäst på att bygga bostäder i Sverige. Inte för att vi bygger så mycket utan för att vi bygger så lite. Det finns i runda slängar fyra miljoner bostäder i Sverige och med en årlig produktionstakt som ligger en bit över 30 000 bostäder innebär det att en svensk bostad har en livslängd på långt över 100 år i genomsnitt. Det tyder på en gedigen kvalitet med avseende på både materialval, lägenhetsplanering och yttre planering. Tittar vi på va-sidan kan vi slå oss än mer för bröstet. Med nuvarande renoveringstakt av vårt va-nät är branschens bedömning att det kommer att ta flera hundra år innan nätet är helt utbytt. Om ledningarna grävs upp och byts ut i dagens takt, tar det 225 år att rusta upp vattenledningarna. För avloppen tar det 310 år. Det tyder på en smått fantastisk hållbarhet och driftsäkerhet. Det är nästan så att jag vill börja vifta med svenska flaggor av ren stolthet. Vi måste vara fruktansvärt duktiga, eller möjligen var det förr vi var så duktiga eftersom ledningarna redan ligger på plats. Och ledningar finns det gott om. I själva verket är det åldriga vatten- och avloppssystemet tillräckligt långt för att räcka fyra varv runt ekvatorn. Bedömningen är att återanskaffningsvärdet för dessa ledningar hamnar någonstans kring 350 miljarder kronor 350 000 000 000 kronor. Om vi lämnar sagans värld och ser till den faktiska situationen är det nog bara att konstatera att våra vattenledningar inte riktigt håller den kvalitet som vi låtsas tro. I själva verket kostar reparationer efter vattenskador i de svenska bostäderna mellan 50 och 60 miljoner kronor i veckan. Det innebär att brister i dagens vattenledningsnät kostar samhället i runda tal tre miljarder kronor per år pengar som skulle kunna användas för betydligt mer angelägna ändamål. Till råga på eländet är ett rimligt antagande att kostnaderna om tio år kommer att vara ungefär 50 procent högre om vi inte åtgärdar bristerna i hus byggda under 1950- och 1960-talen. Det ser inte mycket bättre ut utanför våra byggnader. Exempelvis finns bortåt 850 000 enskilda avloppsanläggningar i Sverige. Av dessa har ungefär 300 000 ännu inte godkänts för sitt ändamål. Utsläppen av exempelvis fosforföroreningar är inte speciellt stora från varje enskilt avlopp, men tillsammans blir det en avsevärd volym som inte minst bidrar till de algblomningar som tycks bli allt vanligare och allt mer omfattande. Här har inte minst Maskinentreprenörerna gått in med något av ett stridsrop att Östersjön ska räddas. Det görs genom specifika utbildningar som visar hur ett enskilt avlopp anläggs enligt konstens alla regler. Utbildningen resulterar i full kompetens, vilket i praktiken betyder att företag som gått igenom utbildningen också är auktoriserade. Inte minst har möjligheten rönt stort intresse i Östergötland där 165 företag gick igenom utbildningen förra året, enligt Maskinentreprenörerna. Det är nödvändigt att kompetensen att utföra arbetet sprids så mycket det bara går, men det finns en åtgärd som är till och med viktigare. Det är att komma till rätta med dagens ohemula skatteuttag på tjänster. För ägaren till ett fritidshus eller en liten fastighet blir beskattningen ofta den sista pålagan som omöjliggör användandet av vit arbetskraft. Antingen blir det svartjobb, eller inget jobb alls. Skatteuttaget på tjänster som köps av privatpersoner är den motor som mer än något annat både lägger grunden till och driver på handeln med svart arbetskraft. Här har den nya regeringen alla möjligheter i världen att slå ett slag för sysselsättningen, för miljön och för ökade skatteintäkter på tjänster. När den dagen kommer står branschen väl rustad för att tillhandahålla den kompetens och de resurser som behövs för att göra Östersjön renare och vår miljö mindre belastad.

MORGAN ANDERSSON

morgan.andersson@allerbusiness.se