23948sdkhjf

Ett lååångt år nalkas slutet

2009 blev ett lååångt år. Somliga hävdar att det började redan 15 september 2008, den dag Lehman Brothers försattes i konkurs. Det var den dag den globala ekonomin inledde ett fritt fall som sedan dess satt sin prägel på praktiskt taget alla världens marknader. Men efter ett år med indragen svångrem kan vi ana ett betydligt ljusare 2010 på andra sidan skinkan och granen.

Det finns några datum som etsar sig fast i minnet. Till dem brukar det egna bröllopet och barnens födelse höra. Åtskilliga läsare lär också komma ihåg 22 november 1963, 28 februari 1986, 9 november 1989, 28 september 1994, 11 september 2001 och 26 december 2004. Facit berättar att det är dagarna för mordet på John F Kennedy, mordet på Olof Palme, Berlinmurens fall, Estonias undergång, attacken mot World Trade Centre i New York och den tsunami som drabbade bland annat Thailand. Dessa datum har nu fått sällskap av 15 september 2008. Det var den dag som den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers försattes i konkurs efter en aldrig tidigare skådad bolånecirkus i USA. Svallvågorna fortplantade sig snabbare än någon svininfluensa ut över världen och resulterade i en global, finansiell härdsmälta. Krediter ströps och för mängder med företag ändrades situationen snabbt. I takt med en accelererande arbetslöshet började företag och privatpersoner att hålla hårdare i plånboken. Efterfrågan på produkter och tjänster sjönk snabbt. Stora projekt lades på is eller skrinlades helt. Inte minst förändrades tillvaron för tillverkare av entreprenadmaskiner. För flertalet gick produktionen på högvarv. I takt med en ökad efterfrågan hade leveranstiden förlängts på en mängd produkter. Kunderna beställde maskiner långt i förväg och tillverkarna gjorde allt som gick och lite till för att öka produktionstakten. Komponenter beställdes eller tillverkades. Företag efter företag rapporterade om nivåer som låg all time high. Praktiskt taget över en natt ändrades förutsättningarna. När telefonen ringde handlade det oftare om avbeställningar av tidigare order än om nya. Lagren av oanvända komponenter blev snabbt större liksom av osålda maskiner. Lanseringar av nya maskingenerationer ströks ur almanackorna och flyttades fram i en odefinierad framtid. Först måste de "gamla" produkterna avyttras. Sedan dess har tillverkarna anpassat sina kostymer till den nya verkligheten. Produktionskapaciteten har minskats radikalt. Fabriker har lagts ner, arbetstiden förkortats. Exempelvis Caterpillar kunde – trots nedgången i slutet av året – redovisa ett 2008 som innebar det sjätte året i rad med rekordomsättning. Trots detta meddelades att runt 20 000 anställda måste sägas upp på grund av den kraftiga efterfrågeminskningen. 2009 utvecklades till ett år som de flesta företag helst vill glömma, även om man samtidigt fått en möjlighet att se över hela sin verksamhet, vässa organisationen och inte minst utveckla nya produkter. Många maskintillverkare står nu mycket väl rustade för att möta en förväntat ökad efterfrågan. Att utvecklingen inte stått helt still och att det även i lågkonjunkturen fanns ett rejält sug efter bättre produkter framgick helt klart på såväl Parismässan Intermat som på den svenska Maskinexpo i Barkarby. Utställarrekorden slogs trots de svåra tiderna och trots finansieringsinstitutens bristande intresse för att medverka vid maskinköp. I och för sig var de stora produktnyheterna förhållandevis få, men det lovar å andra sidan gott inför våren 2010. Arrangörerna för både Bauma och Maskinexpo vädrar morgonluft. På Bauma tycks arrangörerna redan ha svårt att skaka fram tillräckligt mycket monteryta. På Barkarby flygfält är utrymmet inget att oroa sig för. Det räcker att rita om kartan och flytta staketet. I skrivande stund har 363 utställare bokat plats, bland dem Swecon och därmed Volvo som nu gör comeback efter ett års frånvaro med en monter på 3 500 kvadratmeter. Mycket talar för att 500-vallen spräcks innan portarna öppnas i maj. Vanligtvis kan de globalt verksamma maskintillverkarna förlita sig på att någon av de internationella marknaderna går så pass bra att det kompenserar ett eventuellt bortfall på andra. 2009 blev i det avseendet en rejäl baksmälla. Till och med Kina rättade in sig i det allmänna ledet och visade vikande siffror – i varje fall ett tag. Redan nu tycks dock tillväxten på den kinesiska marknaden ha satt fart igen. Till stor hjälp för sysselsättning och tillväxt är de stimulanspaket som regeringar över hela världen satt i sjön. De har märkbart bidragit till att minska skadeeffekterna och skynda på den uppgång som nu kan anas. På vår svenska hemmamarknad uppstod snabbt kapitalbrist. Få vågade handla och få vågade bidra med finansieringen. Det fick bland annat till följd att bostadsbyggandet rasade till den lägsta nivån under 2000-talet. Regeringens höjning av skatten på boende 2007 var illa nog. I en instabil marknad med små möjligheter till finansiering var katastrofen närmast total. Med en beräknad igångsättning av endast 14 000 bostäder under 2009 innebär det ett rejält underbetyg till såväl regeringens bostadspolitik som finansieringsinstituten. Under årets avslutande månader tycks dock produktionen av bostäder så sakteliga sätta fart igen. Prisbilden på bostadsrätter och småhus verkar ha stabiliserat sig på en hög nivå. Fastighetsbolagen vågar på nytt sätta spaden i jorden. De 17 500 bostäder som förväntas börja byggas under 2010 är visserligen inte mycket att hänga i julgranen, men antalet tyder på en ökad optimism hos befolkningen, vilket i sig kan bidra till ökad tillväxt. Om nybyggandet gått ner så har rotarbetena ökat, till stor del tack vare att regeringen sent omsider lanserat en stimulansåtgärd som, enligt färska uppgifter, finansierar sig själv med råge. Det så kallade rotavdraget har tidigare använts med framgång även med socialdemokrater i regeringsställning. I sin nuvarande form är bedömningen att varje satsad krona ger en krona och femtio öre tillbaka till staten i form av moms och arbetsgivaravgifter. Enligt byggbranschen är dock den stora vinsten att svarta jobb omvandlas till vita. Enligt Skatteverkets bedömningar handlar det om svindlande 66 miljarder kronor som varje år faller bort bara i skatteintäkter på svartarbetet. Därför finns en poäng i att även låta hyresrätter omfattas av avdragsmöjligheten. Där sätter emellertid regeringen stopp eftersom den huvudsakligen ser rotavdraget som ett sätt att "minska skattekilarna" för privatpersoner. I praktiken innebär det att man anser att beskattningen på tjänster är på tok för hög – vilket lägger en stabil grogrund för svartarbete – men att man i stället för att sänka skatten väljer en mer komplicerad omväg som också omfattar en del så kallade hushållsnära tjänster. Då är regeringen – och i viss mån kommuner och landsting mer vänligt sinnade till investeringar i lokaler och infrastruktur. Framför allt har de offentliga investeringarna i infrastruktur satt rejäl fart och kommer att fortsätta ytterligare ett par år. I själva verket är nu de offentliga investeringarna betydligt större än de privata. Riktigt så långt har det inte gått på lokalsidan som fortsätter minska trots att de offentliga satsningarna nu går på högvarv. I själva verket skulle det se rätt mörkt ut om det inte vore för dagens rejäla satsningar på infrastrukturen som bland annat inneburit att maskinentreprenörerna i många fall kunnat fortsätta sin verksamhet utan större avbräck. Under året har också en, vid det här laget närmare åtta år gammal, surdeg kunnat läggas till handlingarna – den asfaltkartell som i höstas slutligen avgjordes av Marknadsdomstolen. Domen var tuff. De åtta företag som berörs åläggs att betala en sammanlagd konkurrensskadeavgift på nästan exakt en halv miljard kronor. Budskapet är tydligt. Prissamarbete är inte acceptabelt och ska vara kostsamt för de medverkande när det upptäcks. Det som återstår för företagen är eventuella skadeståndsanspråk från kunder som anser sig ha betalat ett allt för högt pris för de tjänster som utförts, primärt av de fyra största företagen på marknaden – däribland dåvarande Vägverket Produktion – nuvarande Svevia – som var ett dotterbolag till den största beställaren, Vägverket. En annan surdeg fick ett väntat, om än kontroversiellt slut härom veckan, då Arbetsdomstolen dömde Byggnads och Elektrikerförbundet att betala sammanlagt 2,5 miljoner kronor i skadestånd och rättegångskostnader till det lettiska företaget Laval un Partneri. Det lettiska företaget tog sommaren 2004 hem uppdraget att bygga om en skola i Vaxholm. Det uppskattades inte av framför allt Byggnads som snabbt vidtog stridsåtgärder, som var och är oförenliga med de lagar som gäller inom EU, för att få bort letterna från bygget och Sverige. Enligt fackföreningarna vidtogs åtgärderna för att värna om det svenska kollektivavtalet. Enligt bland annat Byggnads förbundsordförande Hans Tilly utlöstes dock åtgärderna trots att inget framkommit om att de lettiska arbetarna hade sämre förhållanden eller sämre löner än sina svenska kollegor. I själva verket ställde Byggettan till och med högre lönekrav på letterna än vad som slås fast i kollektivavtalet. Att verkligheten senare visade att letternas förhållanden inte på alla punkter levde upp till svensk normalnivå är ingen förmildrande omständighet. Hade Byggnads infört stridsåtgärder när eventuella missförhållanden var kända hade förbundet kunnat behålla den trovärdighet man nu förlorade. Ungefär samtidigt visades också i svensk television ett inslag som visade hur Byggettans representant gick runt på byggarbetsplatserna och trakasserade personer som såg "osvenska" ut. Bilden var tydlig. Utlänningar var inte välkomna på svenska byggarbetsplatser. Det råder därför ingen tvekan om att Arbetsdomstolen fattade rätt beslut även om det belopp som ådömdes letterna inte är i närheten av den ekonomiska skada som drabbade företaget. För alla inblandade parter är det dock en klar fördel att få helt klart för sig vilka regler som gäller. Det underlättar inför framtiden – inte minst i arbetet att värna om det svenska kollektivavtalet. Trots allt har 2009 varit ett mycket lärorikt år och inte minst ett år som i flera avseenden gett nya plattformar att arbeta från. Samtidigt finns gott om tecken som tyder på att nedgången blir kortvarig. Visserligen är dippet djupt och vi får börja uppgången på en förhållandevis låg nivå. Nu väntar ändå ett 2010 med nya utmaningar och inte minst nya möjligheter. Det är bara att ta för sig. 2009 har dock visat att det underlättar om man följer reglerna.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.08