Grävmaskiner är hans liv
Nyåker. Kritvit snö, knallblå himmel och strålande sol. Det är sportlovstider när Leveranstidningen Entreprenad anländer till Nyåker en dag i början av mars.
Mitt i byn hittar vi något som strålar ikapp med vårvintersolen, kromet glänser på en bländande ren Hitachigrävare utanför Björklunds Gräventreprenad AB.
– Jag har inte hunnit använda den ännu, jag fick den för bara någon vecka sedan, säger Rolf Björklund som grundade firman och äger och driver den tillsammans med sin son Mikael Björklund och exfrun Ingegerd Björklund.
Han är noga med sina maskiner och konstaterar krasst att hans inlejda maskin, en något äldre Hitachi som står strax intill, inte är riktigt lika vacker.
– Jag lånade ut den under två veckor när jag var på semester – när den kom tillbaks var banden packade med lera, grymtar Rolf Björklund.
– Det var 25 grader kallt och jag hade god lust att säga åt föraren att komma hit och spetta loss leran.
Själv har han en bensindriven tvättmaskin som används flitigt och maskinerna ska vara både funktionella och snygga. Det märks inte minst på nykomlingen, som försetts med 14 lampor och krom runt hela maskinen.
– Den ska vara snygg att se på, ler han.
Kromlisterna glänser förvisso men blinget fyller en viktig funktion.
– Jag vill ha bra sikt, därför behövs lamporna, och när man kör i skog och ris skyddar kromlisten, man river aldrig upp motvikten och kan hålla maskinen fräsch, förklarar Rolf Björklund.
Vi är i pepparkakeland, Nyåkersfabriken ligger inte långt ifrån Rolf Björklunds stora garage men när han bjuder på fika är det hembakt som gäller – i en handvändning trollar han fram en kanna kaffe och eleganta rullrån, delikata mandelmusslor, smörigt läckra bullar och chokladbiskvier som smälter i munnen.
– Det är inte jag som bakat, jag gjorde en beställning, säger han hemlighetsfullt.
Bakning är kanske inte hans gebit, men ingen slår honom på fingrarna när det gäller grävmaskiner.
– Det är intressant att göra vägjobb och ju vrångare jobb desto mer intressant blir det – att köra grävmaskin är alltid en utmaning.
Direkt efter lumpen 1963 värvades han av en entreprenadfirma från Umeå. Han började i och för sig med att köra lastbil, men snart blev det skarpt läge, en myr i Fredrika skulle grävas ur.
–Jag fick köra ett draglineaggregat, en Landswerk, minns Rolf Björklund
– Men det ska ju böjas i tid det som krokigt ska bli, när jag började med grävmaskin så släppte jag det inte.
I nästan 15 år körde han åt andra, men 1977 lät han sig övertalas att starta eget. En hjulburen Richet blev grundplåten, han dikade och lade ner trummor och efter några år var det dags att byta maskin – den här gången blev det en helt ny Åkerman H12.
– Då började jag ta på mig vägjobb och räknade själv på jobben, minns Rolf Björklund.
Jobben skaffade han sig nästgårds, med norrländska mått mätt och Rolf har hela tiden hållit firman liten, som mest har det varit ett par grävmaskiner, tre lastbilar, och en hjullastare. Jobben har varit betydligt större.
– Som mest har jag lejt in 23-24 enheter.
Han bryter alltjämt väg och dikar, valvbågstrummor har blivit en specialitet och vintertid blir det mycket plogning. Företaget sköter snöröjningen i Nyåker och i byarna runtomkring samt längs vägen till Nordmaling och till Norrfors.
– Det är sex timmar plogning, konstaterar Rolf Björklund.
Vårens schema är redan fullspikat, Rolf Björklund har svårt att tacka nej till jobb och har helt glömt bort det där med att gå i pension.
– Nej, det har inte blivit av, säger 72-åringen glatt.
Han är uppe med tuppen och är sällan hemma före nio på kvällarna.
– Men jag trivs ju med det.
– Sedan är det ju svårt att sluta precis när man skaffat ny maskin, jag ser fram emot att att komma igång med den nya Hitachin, den är bra byggd med snabbare hydraulik och kraftigare undervagn.
I början av 2000-talet övergav han Åkerman till förmån för Hitachi och i februari kom det senaste tillskottet – en 20-tonnare av 2016 års modell som försetts med tandskopa, släntskopa, tiltrotatorskopa, blockkniv, tjälriv, smalskopa och planeringsblad, samtliga levererade av YPV (Ytterviks Prototypverkstad).
I dag består maskinparken av den pinfärska bandgrävaren (Hitachi 190LC), en hjullastare (Volvo 60F) och två lastbilar (en äldre Scania och en helt ny Mercedes Tridem).
Till det kommer en inlejd Hitachi 350LC, Rolf Björklund kör den själv – faktum är att han kör alla grävmaskiner själv, inte ens sonen får röra dem.
– Jag tycker det är roligast att gräva själv, ler han.
Som egenföretagare har han gått på en del nitar, beställare som gått i konkurs kunde ha dragit med sig hela firman men Rolf Björklund ser ändå tillbaka på de gångna åren med glädje.
– Mitt liv blev det här med grävmaskin, jag har kämpat på och nu har jag dessutom fått glädjen att få med mig sonen i det hela.
Sonen Mikael får väl betraktas som veteran även han vid det här laget, men han var också ny en gång och pappa Rolf betonar vikten av att få göra misstag.
– När han var 17-18 år höll jag på med en skogsväg, jag bad honom lägga ut grus men han tvekade – det var så smalt.
– Då sa jag ”kör du – jag offrar lastbilen om det behövs”.
– Man måste våga göra fel om man ska lära sig och det blev en riktigt bra gruskörare av honom till slut.
Med drygt 50 år i branschen kan Rolf Björklund också se tillbaka på en enastående teknisk utveckling.
– I dag är precisionen i maskinerna fantastisk – hydrauliken är så bra att man kan göra otroligt fina jobb.
Förarkomforten har också förbättrats.
– Det är mycket bättre stolar, min rygg tog slut för länge sedan och hörseln är också slut– jag körde linmaskin i många år och bromsbanden skrek åt alla håll och det gick inte att använda hörselskydd, det är tur att ljudnivån i dagens maskiner är betydligt lägre.
Kroppen har tagit stryk under det dryga halvsekel han kört maskin, många timmar i hytten har frestat på, en kota for for åt fanders när han kvaddade en lastbil, han knäckte ryggen när han föll av ett lass och när han halkade på blåisen blev det tolv timmar på intensiven innan han skickades hem med uppmaningen att sluta jobba. En släng av cancer, med påföljande tung behandling, har det också blivit, men gång efter annan har Rolf Björklund kravlat sig upp i hytten igen.
– Var fjortonde dag måste jag gå och bryta till ryggen, men det kan man ju bjuda på, ler han.
Ny teknik skrämmer honom inte men han är inte lättflirtad.
– 2011 skaffade jag en tiltrotator, beställarna ville absolut ha en och eftersom den hade grip tänkte jag att jag kunde åtminstone plocka virke med den.
Många betraktar tiltrotatorn som en del av grävmaskinen. Rolf Björklund hör inte till dem.
– Den står mest i garaget, som annat skrot!
– Den är gjord för att putsa runt kablar och sånt, men gör man ett vägjobb och inte klarar att lägga ut och dra en slänt har man inget i en maskin att göra!
Han föredrar ofta att i stället använda en släntskopa med stående tuber.
– Jag var bland de första här att använda släntskopa, den kan jag köra med fotpedal, det blir ett snabbare och finare jobb utan tiltrotatorn.
Han medger dock att tiltrotatorer kan vara bra att ha.
– Jag använder den där den behövs – till exempel för att göra husgrunder och planera för grunder.
Den nya Hitachigrävaren har som första Björklundmaskin försetts med laser.
– Jag hinner säkert lära mig det med, jag fyller faktiskt inte 73 förrän i höst, ler Rolf Björklund.
Laser är nog bra, men precis som tiltrotatorn behövs det inte jämt, anser han.
– Den som kört maskin tillräckligt länge klarar mycket ändå, jag brukar säga åt beställaren att sätta ut hur han vill ha det så fixar jag det – ibland kan det ju ta en halv dag bara att få mottagning!
Men, beställarna kräver utrustningen och visst är det bra att få in höjderna i maskinen.
– Jag tar emot den nya tekniken, om jag skulle tackla av vill jag ju att sonen ska ha rätt grejer.
Så, det verkar som om sonen trots allt ska få röra grävmaskinen en vacker dag?
– Visst ska han det, men han är 47 nu så han kanske hinner gå i pension först!
--------------------------------------------------------------------------------
Entreprenadbranschens egen tidning!
Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube! :)
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.