23948sdkhjf

REPORTAGE: "Det är ju det här som är livet”

Tusenkonstnären från Stöcksjö gräver, sorterar, transporterar, lyfter, river och spränger. Björn Vesterberg har skaffat sig rätt redskap och rätt maskiner – det finns bara en sak han inte lyckats med.

Stöcksjö. – Akta fingrarna!

Björn Vesterberg varnar glatt för besten som väntar innanför dörren när Entreprenad hälsar på. Vi lyder direkt och nog är det en omtumlande upplevelse att möta Leo Fredriksson, 8,5 år gammal med en mördande charm.

– Det är en attackpudel, deklarerar Björn Vesterberg, vd och ägare på Björns Grävtjänst, medan tidningens utsända får tusen pudelpussar.

Vi träffas en regnig novemberonsdag, dagen har knappt grytt men Björn Vesterberg har redan hunnit med ett arbetspass – kvällen innan hämtade han ett gäng byggbodar i Örnsköldsvik som nu ska vidare till Skellefteå och Piteå.

– Dem ska jag köra i dag och i morgon blir det grävning i Röbäck, säger han.

I Röbäck ska det grävas för jordvärme, en annan grävmaskin står redo i Stöcksjö på ett avloppsjobb – en tämligen typisk arbetsvecka för Björns Grävtjänst: det blir mycket VA-jobb och tomtberedningar inför husbyggnad och avloppsanläggningar.

– Jag har också bytt en hel del vattenventiler, det är allt sånt ”joxjobb”, ler Björn Vesterberg.

Det är fullt upp mellan grävjobben också, Björn Vesterberg sorterar matjord, grus och fyllnadsmassor, han grusar vägar, vid behov kan han utföra mindre sprängningar och rivning står också på menyn: Björns har en rivningsgrip och en sorteringsgrip att sätta på maskinerna. Ved är ytterligare en födkrok.

– Jag kapar, klyver och packar säckar, flak eller containrar på 10, 14, 22 eller 25 kubik, säger han.

Tidigare ägnade han sig åt snöröjning, nu har han valt bort det nästan helt även om han kör en del snötransporter.

– Jag vill inte låsa upp mig med snöröjning – sen vill jag sova på nätterna också.

Om det behövs jobbar han både kvällar och helger men han är inte längre sugen på att jobba jämt.

– Det går bättre i början av säsongen, när det är ljusa nätter i april och maj. I slutet av säsongen med höstregn, kyla och snö börjar man känna att man inte orkar mer efter middagen, då räcker det med åtta timmars arbetsdag, säger Björn Vesterberg.

Han har två lastbilar: en Volvo kranlastväxlare och en Scania lastväxlare. Grävmaskiner har han tre av; en Caterpillar 307C, en Hitachi 110 och en Kobelco ED160 Blade runner.

Två Volvolastare kompletterar maskinparken, en L50D och en 642.

– Jag har en bredd på 9-20 ton på grävmaskinerna, vissa jobbar man mer med, andra mindre – men nästa år är det kanske tvärt om, jag är inte rädd för att låta några stå still ett tag, kommenterar Björn Vesterberg.

Han har gott om redskap också – inte minst borstar.

– Jag har en stor ”piassavakvast” och en roterande sop som jag använder för att minimera det tunga grävandet när jag gräver kabel. Jag har också en sop man kan sätta på grävmaskinen för att sopa av tak.

I utbudet finns också en gallerskopa, en hydrauldriven tojoskopa med 45 millimeters spaltbredd, en sorteringsskopa med 75 millimeters spaltbredd och en hydraulisk roterande stjärnsikt som ska göra det möjligt att få fram riktigt fint fyllnadsmaterial.

Andra specialredskap ska göra det möjligt att göra ännu mer.

– Jag har tre olika sorteringsskopor, kabelplog för att plöja för bredband, fiber, el och jordvärme. Jag har också kranarmar, jibbar, gripskopor, gripar till vedhanteringen och timmergripar till hjullastare och grävmaskiner, säger Björn Vesterberg.

Uppdragen utförs främst i Umeå med omnejd.

– Fast när det gäller lastbilsjobben kan jag ju fara från Stockholm till Kiruna, kommenterar Björn Vesterberg.

Han kör lite allt möjligt med lastbilarna: betong, väggblock, bodar, baracker, kranvikter…

– Jag tar allt som går att lasta på ett flak!w

”När nöden är som störst är hjälpen som närmast, det enda man vet är att det kommer att urarta, frågan är bara när och hur!” Björn Vesterberg

Vi kliver upp i en av lastbilarna, den har både kylskåp, mikrovågsugn och säng och Leo Fredriksson, som hänger med överallt, hoppar glatt in i hytten och upp i husses knä.

– Han är ett bra sällskap! Han kräver ingen motion och ska man ut i skogen och gå en mil springer han tre, säger Björn Vesterberg.

Leo Fredrikssons kärleksfulla stöd behövs förmodligen när jobblistan bara blir längre och längre.

– Jag har ju ingen framförhållning, frustar Björn Vesterberg.

– Eller jo, det har jag ju. Jag vet ju vad som ska göras men exakt vilket datum och vilken tid det blir kan vara svårt att veta.

Han har mycket att göra men klagar inte.

– Det är ett väldigt roligt jobb, ingen dag är den andra lik. En dag ska jag sprida grus i ett sommarstugeområde, den andra dagen byter jag vägtrummor, det kan verkligen vara allt möjligt.

Västerbottens kustland bjuder på en del överraskningar och det gäller att vara ödmjuk inför uppgiften, förklarar han.

– En sak har jag lärt mig och det är att man aldrig vet hur marken är – det kan gå hur bra som helst att gräva och två kilometer bort ser det helt annorlunda ut.

Det största bekymret är vattnet.

– Vi har ju gammal havsbotten, berg, sten, lera, högt grundvatten och så fjällkedjor som matar på med smältvatten, det är tuffa förhållanden när man ska gräva på djupet, säger Björn Vesterberg.

– Det är bara att singla in och pumpa och hoppas på det bästa, annars skulle det aldrig gå överhuvudtaget när vi ligger så nära havet.

Han har lärt sig att ta det mesta med ro.

– När nöden är som störst är hjälpen som närmast, det enda man vet är att det kommer att urarta, frågan är bara när och hur!

Han startade sitt företag 2004 – för att få utlopp för ett livslångt och mycket genuint intresse för grävmaskiner och lastbilar. Redan som liten grabb i Lycksele insåg han vad som är roligt här i livet.

– Jag cyklade upp till sågen efter skolan, när jag var 14 fick jag börja köra hjullastare åt Gunnar Jonsson som hade maskinerna och när jag var 16 fick jag köra maskin i stenkrossen.

Han minns med glädje de maskiner han fick tillgång till som tonåring.

– Jag körde baklastaren 840, en gammal Alice Chalmers, en HD11 bandtraktor och en Åkerman H11B, jag fick använda Volvo titan för att tippa bark efter skolan.

Var maskinintresset kommer ifrån är oklart, det lär dock inte vara genetiskt, vare sig hans föräldrar eller hans barn är lagda åt samma håll.

– Det är bara jag, men jag är ju intresserad så det räcker!

När han fick körkort satte han sikte på lastbilarna och under många år körde han timmerbilar, fjärrtransporter, grusbilar, maskintransporter och specialtransporter.

Entreprenadmaskinerna var dock allt annat än bortglömda.

– Jag har alltid haft grävmaskiner och hjullastare, och köpt på mig fler och fler!

Den första maskinen köpte han som nittonåring, en Volvo LM845 och när han startade sitt företag sisådär 20 år senare var det med en 5,5 ton tung Casegrävare.

Företaget drev han till en början parallellt med jobbet som lastbilsförare.

– Jag började lugnt, det första året omsatte jag bara 90 000, säger Björn Vesterberg.

”Det är tuffa förhållanden när man ska gräva på djupet.” Björn Vesterberg

Verksamheten (och maskinparken) växte dock på sig och 2010 kapade han säkerhetslinan och sa upp sig.

Då körde han själv, så är det nu också, även om han samarbetar med andra och tar in hjälp vid behov.

Björn Vesterberg skulle gärna anställa någon – om det fanns någon som uppfyllde kriterierna.

– Jag behöver någon med bredd, någon som kan köra långväga transporter, som kan köra kran och hjullastare, jobba som markarbetare och gärna köra grävmaskin också. Någon som kan lägga två dagar på ett jobb och sedan gräva i tre och köra lastbil i ett par dagar. Det finns inte!

Han vill dela arbetsbördan men har inga ambitioner att skaffa sig personal för att företaget ska bli större.

– Då skulle ju jag bli administratör och kontorsmänniska – det vill jag ju inte, jag vill vara ute på jobb.

Efter snart 20 år som egenföretagare kan han konstatera att det blev som det blev – och det blev rätt bra.

– Jag hade väl inga särskilda förväntningar mer än att jag ville kunna leva på det här, och det kan jag, även om det blir många timmar.

Att vara maskinentreprenör är inget 7-16 jobb, konstaterar han.

– Men det är ju det här som är livet, så det gör inget.

Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.128