23948sdkhjf

Mannen utan maskin

Jonas Lövling skippade maskinen och fick mer jobb.

Efter några år som anställd sade Jonas Lövling upp sig och fortsatte jobba som F-skattare. Att hyra ut sig själv utan maskin blev lyckosamt för IT-konsulten som skolade om sig till maskinförare så sent som 2010.

Lycksele. En gråmulen vinterdag letar sig Leveranstidningen Entreprenad ut till en liten industripark i Lycksele. Här hittar vi JL Entreprenad och Jonas Lövling, maskinföraren utan maskin.

– Det går jättebra men man får inte vara blyg som egenföretagare, konstaterar han.
Tillvaron som F-skattare innebär stor frihet men också hårt arbete.

– Du säljer dig själv och som egenföretagare måste du vara driven, det går inte att sitta hemma och tro att jobben ska komma farande, säger Jonas Lövling.

Han har omskapat sig själv flera gånger, han började sitt yrkesliv som elektriker men när byggbranschen dalade i mitten av 1990-talet utbildade han sig inom IT och jobbade hårt i den sektorn i många år.

När han tröttnade på datorerna väcktes en gammal kärlek till liv - den till maskiner.

– Jag har alltid velat köra väghyvel, säger Jonas Lövling.

Den erfarne IT-konsulten har en gedigen maskinbakgrund, redan som åttaåring började han köra traktor på farföräldrarnas lantbruk i Lövö i hjärtat av Västerbotten.

– Farfar la in ettan och så fick jag ratta, när jag kunde det fick jag lära mig gasa och sedan fick jag börja stänga för korna, säger Jonas Lövling.

Återkomsten till maskinerna inleddes med en formell utbildning på Liljaskolan i Vännäs och Jonas fick jobb så fort skolan var klar, han åkte till Kiruna och körde hjullastare och dumper, sedan fortsatte han arbeta för norrbottniska företag, han körde för Gällivare Frakt och arbetade med snöröjning för ett litet företag i Luleå.

Till sist fick han också chansen att köra väghyvel när en norsk firma erbjöd honom 14 dagars arbete i Stavanger, två veckor som snabbt förvandlades till en fast anställning.

Jonas Lövling hade det bra förspänt med jobb, företagen slogs om att få anställa honom. Ändå var det något som skavde, han ville kunna vara hemma mer och bestämma mer själv över sin vardag.

– Jag hade ju alltid pratat om att starta eget och nu kändes det som om det kanske var dags.

När han blev sjukskriven en period mognade beslutet, han klättrade på väggarna när han inte fick jobba och kände att nu fick det bära eller brista.

2016 tog han steget, han bodde vid denna tid i Lycksele där sambon fått ett bra jobb, och det egna företaget fick en flygande start trots att han saknade egen maskin  Jonas Lövling hyrde ut sig själv som förare och F-skattare och jobben ramlade in – han snödikade i Svappavaara, han plöjde för fiber och elkabel med mera med mera.

Mycket jobb blev det, men han kunde alltid åka hem på kvällarna.

– Det blev faktiskt en viss skillnad, säger Jonas Lövling som uppskattar den friare tillvaron som F-skattare.

– Jag kan hamna var som helst, det är kul.

Att hyra ut sig själv är dock krävande, Jonas Lövling kan inte sitta hemma och vänta på att telefonen ska ringa utan arbetar hårt för att beställarna ska känna till att han finns. Att höra av sig med ett sms eller ett mejl kan räcka långt, han har också startat en företagssida på Facebook där han försöker göra väsen av sig genom att till exempel lotta ut mössor med reklam. Han ser också till att synas ute på arbetsplatserna.

– När jag är ute på jobb brukar jag fråga om jag kör för dem eller för mig själv, kör jag för dem får de ge mig en jacka, ler Jonas Lövling.

När Leveranstidningen Entreprenad hälsar på i början av mars har han två uppdrag – han har fått hoppa in i en Volvo 380 och knackar sten i en täkt i Granberget och han röjer snö med en Volvo hjullastare åt ett statligt bolag mellan Lycksele och Kattisavan.

Längre fram i vår väntar ytterligare kabel/fiberplöjningsuppdrag i Västerbotten.

– Jag har oftast längre uppdrag, säger Jonas Lövling som konstaterar att beställarna inte är svårflirtade trots att han saknar egen maskin.

– Det kan nästan vara lättare att få jobb utan maskin.

Utan egna maskiner får han hålla till godo med den utrustning han erbjuds och det är inte alltid föraren innan har tagit hand om maskinen.

– Jag vill ju trivas i maskinen och försöker ta hand om och vårda den, kommenterar Jonas Lövling.

Han får köra alla typer av maskiner på sina jobb och tar sig an alla typer av uppdrag.

– Man lär sig efter hand, bara man har käften med sig och törs fråga klarar man det mesta, kommenterar han.

Som frilansare är det viktigt att vara mån om kunden, det går inte att slarva på jobben. Jonas Lövling rekommenderar att man i stället ser till att vara noga med detaljerna – en förare som plogar ända fram till entrén och ser till att städa upp efter sig, får troligen uppdraget nästa gång också.

– Det behövs ofta bara det lilla extra för att sticka ut på ett positivt sätt.

Som egen företagare gäller det att vara följsam, men det betyder inte att man ska stå med mössan i hand.

– Man måste kunna säga ifrån, jag vill göra saker på mitt sätt och jag vet att jag har något att erbjuda som kunden behöver, då är det är bra om man har en stor käft och det har jag, ler Jonas Lövling.

Som inhyrd förare måste han anpassa sig efter den kultur som råder på arbetsplatsen men han vill ändå ha en viss frihet i hur de olika uppdragen ska genomföras.

– Vissa vill att man ska göra på ett visst exakt vis, det är inte så roligt, därför föredrar jag att vara ”först” på jobbet, i stället för att hoppa in om någon är sjuk eller har semester, säger Jonas Lövling.

Han vet samtidigt att en F-skattare ständigt måste bevisa sitt värde.

– Ibland har jag fått jobb där de kickat tio förare innan mig, då gäller det att visa vad man går för, säger Jonas Lövling.

Maskinföraren utan maskin har haft ett bra år, men snart gör han inte skäl för namnet längre – längre fram i vår ska han köpa en äldre Volvo L70 med sopmaskin och en del annan utrustning.

– Den är pedantskött och i toppskick och kommer inte att innebära bekymmer, säger Jonas Lövling trosvisst.

Det ligger mycken tankemöda bakom beslutet att investera.

– Jag har verkligen vänt ut och in på allt.

Det han landade i vara att det fanns stora fördelar med att köpa maskinen.

– Nu vet jag att jag har jobb under vintern, det finns också ett stort behov av hjullastare i Lycksele.

Efter ett år har han också bytt ut den enskilda firman mot ett aktiebolag, ändringen av bolagsform ska bland annat underlätta när han vill åta sig statliga uppdrag. Han har också bestämt sig för att bara jobba i Västerbotten och Norrbotten.

– Jag måste kunna vara hemma när det behövs.

Jonas sambo är operationssjuksköterska, paret har tre döttrar och familjepusslet kan vara svårlöst emellanåt.

– Vissa dagar måste jag vara hemma, det går inte att argumentera emot, säger Jonas Lövling.

Han kan tänka sig att anställa, men inte de närmsta åren.

– Jag vill vara ensam från början, det är lite bökigt att ha ett arbetsgivaransvar men till slut kan det förstås bli nödvändigt.

Han tror att behovet av F-skattare kommer att öka men rekommenderar färska förare att först skaffa sig erfarenhet innan de prövar sina vingar som egenföretagare.

– Det gäller att lära sig, och att låta andra lära upp en – jag kan inte heller allt, jag lär mig något nytt varje dag.

De riktigt rutinerade förarna kan spela en viktig roll här tror han.

– Det finns mycket att hämta hos ”gammrävarna”, entreprenörerna i sjuttioårsåldern som snart ska sluta – det blir en stor förlust när de försvinner.

På de gamla rävarnas tid strävade de flesta efter en trygg anställning, i dag finns det utrymme även för andra lösningar, F-skattare blir allt mer eftertraktade och Jonas Lövling är glad att han vågade ta chansen.

– Mina föräldrar har guldklocka båda två och har varit lite oroliga för hur det ska gå för mig, men jag hade en vision om att starta eget och jag ångrar inte att jag gjorde det – nu kör jag på så länge det är roligt.

——————————————————————————————————Entreprenadbranschens egen tidning!

Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube

Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.265