23948sdkhjf

Privatkunder – så hanterar du dem

Kraven är högre för entreprenörer som jobbar mot konsumenter, missförstånd uppstår lätt och det är vanligt med tvister. Så här undviker du de värsta fallgroparna.

Att arbeta för en privat beställare skiljer sig på många sätt från att utföra uppdrag för kommersiella aktörer.

Kunskapsnivån är ofta lägre hos privatpersoner, relationen regleras dessutom av Konsumenttjänstlagen.

Detta innebär att entreprenören får andra skyldigheter och Carl Johan Törnros, advokat på Terra Advokat, råder alla berörda att fördjupa sig i Konsumentjänstlagen.

– Den är rätt enkel att ta till sig och där kan man se vilka skyldigheter man har som entreprenör.

Enligt Konsumenttjänstlagen är man till exempel skyldig att samråda i högre utsträckning om beställaren är en konsument.

Det innebär att entreprenören måste vara mycket tydlig i sin kommunikation med beställaren.

Kommunikationen ska dessutom helst vara skriftlig, tillägger Carl Johan Törnros.

– Annars är risken stor att man inte får betalt om tvist uppstår kring ett visst arbete är beställt eller inte.

Entreprenören måste ge konsumenten en ”ram” för omfattningen av entreprenörens åtagande. Då ingår att förklara vad som ingår i offerten, vad det kostar, vad som eventuellt kan tillkomma och vad det i så fall kostar.

–  Prisuppgifter inför utförande av ett arbete ska alltid lämnas skriftligen. Undvik om möjligt att lämna ungefärliga prisuppgifter.

–  Man måste upplysa, ge råd och ibland även avråda konsumenten, förklarar Carl Johan Törnros.

Om entreprenören sedan börjar jobba och ser att det till exempel krävs ytterligare insatser måste beställaren upplysas om detta – helst skriftligt. Sedan måste entreprenören invänta en ny beställning innan tilläggsarbetet utförs.

– Entreprenören måste i det läget kunna styrka att man har underrättat och fått nya instruktioner av konsumenten, annars riskerar man att inte få betalt.

Kraven på entreprenören blir alltså högre än om jobbet utförs för en kommersiell aktör.

–  Det bygger mycket på att entreprenören är bra på att förklara för beställaren så att han eller hon förstår vad som ska göras och vad det kostar, säger Carl Johan Törnros.

Som advokat har han sett en hel del tvister som i många fall skulle kunna undvikas.

– Det är väldigt vanligt med ”stök” mellan entreprenörer och konsumenter och det handlar mycket om bristande kommunikation.

Tvisterna uppstår ofta när entreprenören vill ha betalt för tilläggsarbeten, tilläggsarbeten som beställaren ”inte hört talas om” och därför inte vill betala för.

I dessa lägen ligger entreprenören pyrt till om han eller hon inte kan visa att lagen följts och att tilläggsbeställningen faktiskt gjorts.

– Kan man däremot visa, till exempel i mejl eller SMS, att konsumenten informerats har man ett bra läge, säger Carl Johan Törnros.

Han råder också entreprenörerna att noga kolla upp även sina privata beställare.

– Kontrollera till exempel vem som äger fastigheten – finns det två ägare kanske det är bäst att få två underskrifter på avtalet.

– Kontrollera också betalningsförmågan – ring Kronofogden, se om det finns anmärkningar och gör de basala kontrollerna.

Det finns en del fallgropar, men den som undviker dem har mycket att vinna på den här typen av jobb tror Carl Johan Törnros.

– Jag är helt övertygad om att det går att göra bra affärer genom att jobba för konsumenter, men se till att sköta kommunikationen så ökar möjligheterna att få betalt.

Plockat från Konsumenttjänstlagen

  • Konsumenttjänstlagen gäller avtal om tjänster som näringsidkare utför åt konsumenter.
  • Näringsidkaren skall enligt lagen utföra tjänsten fackmässigt och måste ”med tillbörlig omsorg ta till vara konsumentens intressen och samråda med denne i den utsträckning som det behövs och är möjligt”.
  • Näringsidkaren måste se till att tjänsten inte utförs på ett sätt som strider mot lagen och är också skyldig att avråda konsumenten om tjänsten, med hänsyn till priset, inte kan anses vara till ”rimlig nytta”.
  • Om det visar sig att priset blir högre än konsumenten hade kunnat räkna med måste näringsidkaren informera om detta och begära nya anvisningar. Får man inte tag på konsumenten ska arbetet, med vissa undantag, avbrytas.
  • Struntar näringsidkaren i att avråda eller informera minskar rätten till ersättning.
  • Om det visar sig att tilläggsarbete behövs måste näringsidkaren underrätta konsumenten och begära nya anvisningar.

Läs hela lagen här

Kommentera en artikel
Meddela redaktionen
Utvalda artiklar

Sänd till en kollega

0.079