REPORTAGE: Markare + maskinförare = sant
Av 
Umeå. 2010 utökades Forslunda naturbruksgymnasium med bygg- och anläggningsprogrammet.
Just det här programmet skiljer sig dock från de flesta andra med samma namn.
– Vi utbildar mark- och anläggningsarbetare men ser till att de blir maskinförare också, förklarar Michael Pihlgren, som tillsammans med Lars Johansson sålde in konceptet till Umeå kommun.
En hjullastarförare eller grävmaskinist som aldrig stått i en grop fattar inte hur markaren vill ha det – och vice versa.
Michael Pihlgren
Kombinationen är extra eftertraktad i Norrland, hävdar han.
– Här måste man kunna göra mer, markarbetarna måste kunna sätta former, göra grunder och sätta sig i en maskin om behov uppstår.
Han ger ett exempel. En nyutexaminerad markarbetare skulle lägga grunden för en carport och när bärlagret skulle skottas ut inne i carporten föreslog han att man skulle ta in en minigrävare.
”Vi kan inte köra” blev svaret. ”Men det kan ju jag”, svarade den gamla eleven.
– Våra markare kan mer – det är bara att hyra in en maskin när det behövs, säger Michael Pihlgren
En annan fördel är att man aldrig står utan jobb – på vintern kan de med maskinförarkompetens hoppa in i plogsvängen i stället för att bli permitterade.
– Som jag ser det ska en markarbetare ha behörighet för hjullastare och grävmaskin.
Han tror också det är bra att markarbetare och maskinförare lär sig tala samma språk.
– En hjullastarförare eller grävmaskinist som aldrig stått i en grop fattar inte hur markaren vill ha det – och vice versa.
Tanken är att utbildningen ska vara bred.
– Som markarbetare måste man vara tusenkonstnär, de behöver kunna köra maskin, gjuta betong, formsätta och armera.
Eleverna får truckutbildning och motorsågskort, de får också en grundutbildning i svetsning.
– Vi vill att de ska kunna byta skopstål själva, de ska kunna renovera redskapen och se till att de håller i stället för att köpa nytt.
Michael Pihlgren betonar att eleverna nästan alltid gör ”riktiga jobb”, som de ofta får av riktiga beställare, det kan handlar om att lägga ner trekammarbrunnar eller lägga grunder för hus och garage.
Företagen på orten sätter sig inte på tvären när skolan ”konkurrerar” om dessa uppdrag, förklarar han.
– Tvärtom, de ser det från ett helt annat håll, de vill få fram den här typen av kompetens och ofta jobbar vi tillsammans med dem på uppdragen.
Lärarna försöker fylla uppdragen med så många olika tekniker och moment som möjligt.
När eleverna skulle gjuta en 730 kvadratmeter stor kompostplatta fick de göra det första facket med färdiga dokaformer, inför det andra fick de ta fram egna och när den enorma bassängen skulle gjutas fick de lära sig bygga vattentätt.
Eleverna har också byggt en 600 kvadratmeter stor maskinhall på skolområdet, med golvvärme, kulvertar, ström, fiber och egenhändigt gjutna ränndalar med oljeavskiljare.
Maskinhallen har fått extra högt i tak så att man får plats med en travers och golvet är ovanligt väl armerat – så att man kan ta in en grävmaskin om man någon gång börjar utbilda mekaniker, förklarar Michael Pihlgren.
Man får bättre betalt som markare, sen har jag talang för att bli blöt och skitig – då kan jag lika gärna ta betalt för det!
William West
Eleverna ska förberedas för arbetslivet. Lärarna roterar i klasserna, för att vänja eleverna vid att olika arbetsledare gör saker på olika sätt, och varje projekt som sträcker sig över 1-2 dagar får en egen arbetsledare.
– Vi väljer ut någon som får instruktioner av oss, sedan är det elevens uppgift att arbetsleda de andra, säger Michael Pihlgren.
Eleverna får dessutom göra arbetsberedningar och riskanalyser, de är också med när det ska sökas miljötillstånd för olika projekt.
Klasserna har nyligen utökats till 24 elever, på skolan finns också en ettårig vuxenutbildning.
– I stort sett alla som går ut har jobb – ofta redan innan de tagit examen, säger Michael Pihlgren.
En av dessa är William West. Vi träffar honom några månader innan studenten och han har redan säkrat sitt första säsongsarbete.
– Jag ska vara markare, det är roligare även om jag gillar att köra maskin också, säger han.
– Man får bättre betalt som markare, sen har jag talang för att bli blöt och skitig – då kan jag lika gärna ta betalt för det!
Han uppskattar möjligheten att kunna skaffa sig dubbla eller kanske till och med trippla kompetenser.
– Det är en jättebra kombination, man blir ju mer attraktiv för arbetsgivarna. Blir nån sjuk eller ska vabba kan markaren hoppa in i maskinen, det är självklart en fördel att kunna båda.
Utbildningen har funnits i drygt tio år och Michael Pihlgrens gamla adepter dyker upp både här och där på byggena i stan.
Han är stolt över deras framgångar och vore han inte lärare skulle han gärna erbjuda sina tjänster där.
– Flera av våra gamla elever har företag nu och en dag kanske det är jag som jobbar för dem – det vore en ära och så tycker jag en lärare ska tänka.
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.