REPORTAGE: Logistik i kubik på Norrbotniabanan
Av 
Umeå. Grunden för det som ska bli Norrbotniabanan växer fram så smått i I20-skogen i Umeå.
Leveranstidningen Entreprenad hälsar på i början av mars och det är rejält stora schakter som pågår.
– Vi schaktar och spränger och härjar, sammanfattar Jan Lundberg, Trafikverkets projektledare.
Cirka 350 000 kubikmeter berg ska tas ut i denna etapp, sedan följer cirka 400 000 kubikmeter i tunneln förklarar han.
– Summan för båda blir cirka 2,1 miljoner ton.
Entreprenör är Veidekke, som i sin tur tagit in Kjin Schakt och Bröderna Öhmans som underentreprenörer, företag som är kända för väl tilltagna maskiner.
– De har fyra grävare i 95-tonsklassen och en 150-tonsgrävare, flera på 80 ton och truckar som kan lasta 70 ton, säger Jan Lundberg.
– Men det behövs, vi har mycket massor som ska flyttas och då krävs det storlek på maskinerna.
Arbetet med den tolv kilometer långa sträckan mellan bangården och Dåva drogs igång i slutet av oktober. Sedan dess har ett gigantiskt ”dike” schaktats fram, och schakterna fortsätter, nu i en tre kilometer lång skärning.
Tanken är att komma ner till berget, spränga sig vidare ner och sedan bygga upp järnvägsbanken.
På plats finns närmare 80 maskiner från Kjin Schakt och Bröderna Öhmans, exklusive lastbilar.
Jag är imponerad av schaktentreprenörerna, de är riktigt duktiga på att flytta massor, det är en fröjd att se.
Jan Lundberg.
En av Bröderna Öhmans jättegrävare, en Caterpillar, står och matar jord mitt i det jättelika ”diket”. När vi närmar oss arbetsplatsen ser vi att den har sällskap av ett gäng grävmaskiner av nästan samma kaliber och att en hel rad stora dumprar och bergtruckar står på kö för att lastas.
– Det har precis varit lunch, annars är det ett jämnt flöde, kommenterar Jan Lundberg.
Arbetslaget byts ut en gång i veckan och förarna har ett rejält beting – de stora maskinerna kör 06 till 18 sju dagar i veckan.
Leran väller fram efter de senaste dagarnas blidväder och vi slirar oss fram på den otippat breda vägen.
– Jag är imponerad av schaktentreprenörerna, de är riktigt duktiga på att flytta massor, det är en fröjd att se, säger Jan Lundberg.
– Först skickade de hit mindre maskiner som byggde en sexton meter bred väg så att de riktigt stora maskinerna ska kunna ta sig fram. Sedan dess har de varit på rull hela tiden.
Alla förare står i ständig radiokontakt med varandra, när vägen smalnar av måste man veta om möten väntar för att kunna släppa fram varandra i god ordning.
– Logistiken är viktigast av allt, det är där schaktentreprenörerna tjänar sina pengar och de måste alltid se till att optimera transporterna – så lite som 15 sekunder mer per sväng kan bli 1,5-2 miljoner på ett projekt.
Av samma anledning är det hårda bud om en truck havererar och täpper igen farvägen.
– Då är det mer värt att ta dit två grävmaskiner och putta ner den i diket så att transporterna kan fortsätta, säger Jan Lundberg.
Entreprenörerna har också byggt upp en egen verkstad på plats, det är av största vikt att maskinerna inte blir stående.
– Vi måste se till att allt rullar. De här maskinerna kostar 1,5 miljon per dag, då blir det dyrt om de inte kan arbeta effektivt.
Jan Lundberg
Veidekke har delat in etappen i tre delar. I den södra delen schaktas och sprängs det, i mitten byggs järnvägsterrasser och fundament och i norr förbereds för en mötesstation.
– Arbetet i norr måste vara klart till sista maj, då ska vi ha byggt en liten bro, flyttat på fjärrvärmen med mera, säger Jan Lindberg.
Etappen slutar vid Dåva. Där har Veidekke ett tiotal mindre lokala underentreprenörer igång för att bygga driftstation Sundbäck.
Vårvintern 2022 är det i skogen det stora arbetet sker, det finns också en mindre parallell etapp vid bangården, där det förbereds för en kommande anslutning till Vännäsbanan.
Arbetet knatar på med god fart men faran lurar alltid bakom hörnet.
– Det är den branschen vi är i, det blir hela tiden överraskningar, säger Jan Lundberg.
Nyligen måste till exempel en bro projekteras om eftersom jorden inte höll rätt kvalitet.
– Det visade sig att det är siltig morän i backen när vi räknat med sandig morän, förklarar Jan Lundberg.
Rätt massor letades upp och nya användningsområden skaffades fram för de ”felaktiga”, berättar han.
– Vi måste se till att allt rullar. De här maskinerna kostar 1,5 miljon per dag, då blir det dyrt om de inte kan arbeta effektivt.
All jord, och på sikt också de sprängda bergmassorna, återvinns. Jorden körs cirka tre kilometer till en blivande evenemangsarena som kommunen ska bygga.
– Vi återanvänder också en hel del massor internt, vi bygger järnvägsvallar, vägar och bullervallar, exemplifierar Jan Lundberg.
Totalt 800 000 kubikmeter jord, eller 1,5 miljoner ton, ska flyttas till arenabygget och en Caterpillar D6R bandschaktare breder ut massorna som kommer in som på löpande band.
– Det är oerhört mycket massor, ibland har vi haft hit 90 ton i minuten.
I bortre änden av skärningen står en borrigg och förbereder för kommande salvor. Ytterligare några hundra meter bort syns en snötäckt sluttning.
– Där ska tunneln byggas, säger Jan Lundberg.
17 meter bred, åtta meter hög och 1 600 meter lång ska den bli och upphandling pågår.
– I slutet av april ska anbuden ha kommit in och vi räknar med att börja bygga i höst, säger Jan Lundberg.
Den redan tajta tidplanen har förlorat en hel del tid eftersom en vattendom drog ut ett halvår på tiden, i väntan på domen har man försökt mildra konsekvenserna av förseningen, berättar han.
– Vi har bytt plats på vissa jobb, en del av det som skulle gjorts i nästa etapp har vi fått göra redan nu för att kapa tid.
Han hoppas slippa mer förseningar av den karaktären men är klar över att det alltid kommer att dyka upp nya problem som kräver omtag eller justeringar.
– Det är lätt att rita upp ett projekt på papper, men så fort man sätter skopan i backen blir det överraskningar, det går inte att komma ifrån.
Vid årsskiftet 2023/2024 ska järnvägsterrassen och flera ersättningsvägar stå klara, året därpå påbörjas rälsläggningen. Tanken är att trafiken ska rulla till Dåva redan 2024 och till Skellefteå 2030.
Innan dess har Trafikverket, Veidekke och alla underentreprenörer antagligen både fått, suckat över och hunnit lösa en myriad av nya problem.
Mycket arbete återstår alltså, men Jan Lundberg ser ljuset i tunneln – även om den inte är byggd ännu.
– Hur mycket problem man än har i ett projekt står ett klart – när man är klar så är man klar, allt gick att lösa även om det kändes omöjligt ibland.
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.